Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Klint

Ann-Marie Begler måste få nya direktiv

Ingen tvivlar på att Försäkringskassan vill undanröja fusket. Förhindra att skattemiljoner hamnar hos kriminella. Eller finansierar terrorresor till Syrien och Irak.

Men vad som är alldeles galet är att den här lovvärda ambitionen blandas ihop med en brutal jakt på svårt sjuka och utsatta människor som får sina ersättningar indragna. Deras och deras familjers liv blir outhärdligt och omöjligt.

I veckan sommarpratade Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler. Hon beskrev att hennes ledarskap kännetecknas av att förstärka rättssäkerheten och tydliggöra lagstiftningens krav.

Det måste uppfattats som ett hån av alla dem som drabbas av Försäkringskassans vilda nedskärningar inom assistansersättningen.

Genom nya snåriga beslut och tolkningar av skakiga domar i Högsta förvaltningsdomstolen ryker personliga assistenter och ersättningar på löpande band. Människor som måste ha dygnet-runt-hjälp för att överleva får timantalet nerstruket till ett minimum, eller helt indraget. I dessa fall ifrågasätts inte behovet. Inga terrorresenärer eller lömska bidragsbedragare misstänks ligga gömda i garderoberna. Det är bara så att Ann-Marie Begler och hennes myndighet tydliggör och verkställer lagstiftningens krav.

Man arbetar utifrån hårda regeringsdirektiv på besparingar, några ytterst gungiga domstolsbeslut och en luddig ansvarsfördelning mellan Försäkringskassan (staten), landstingen och kommunerna. 

Tusentals svårt funktionshindrade får sina liv ödelagda. 

– Det som pågår är ingenting annat än en katastrof. Det drabbar de mest utsatta barnen med allra störst hjälpbehov, säger Maria Persdotter, ordförande i Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Hon satt ensam i gästsoffan hos fyrans Nyhetsmorgon efter ett hjärtskärande inslag om en förtvivlad familj där den 12-årige sonen Andreas just blivit av med all assistansersättning, när han enligt läkarintyg behöver tillsyn och hjälp dygnet runt. Andreas har grav autism, epilepsi och en utvecklingsstörning som ger en mental ålder på mellan ett och två år. Föräldrarna orkar inte längre, men någon lösning finns inte i sikte. Så fungerar i praktiken Ann-Marie Beglers förstärkta rättssäkerhet och tydliggjorda lagstiftningskrav.

Hon satt inte i morgonsoffan. Och från regeringen hade alla avböjt att komma eller anmält förhinder.

Jag har läst domarna som nu kullkastar tidigare praxis för assistensersättning. Och som därför allt oftare leder till kraftiga nedskärningar av assistensen. Det handlar bland annat om att sondmatning och andningshjälp inte längre klassas som grundläggande behov. De faller under andra, medicinska och kommunala områden. Därmed stryks en massa timmar bort. Mängder av funktionshindrades assistans raderas också genom den nya tolkningen av punkten ”Behöva hjälp av någon med ingående kunskaper om individen och dess funktionsnedsättning”. Detta behov gäller numera bara personer med psykiska funktionshinder.

Jag tar del av skrämmande, ömmande, upprörande öden och konsekvenser av Försäkringskassans hårda framfart. Människor i skräck och vanmakt. Föräldrapar som skiljs av påfrestningarna. Familjer som brakar samman. Unga män och kvinnor som mår allt sämre och tynar bort. 

Jämställdhetsminister Åsa Regnér är tagen av den starka kritiken och säger sig vara öppen för lagändringar. Hon har begärt in underlag till hösten.

Det är för sent. Generaldirektör Begler är effektiv att lyda order. Hon måste omedelbart få nya användarvänliga direktiv att tillämpa och tydliggöra. För rättvisare assistansersättning. Och ett rättssäkrare samhälle.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!