Foto: CHRISTIAN ÖRNBERGFoto: CHRISTIAN ÖRNBERG
 Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERGFoto: CHRISTIAN ÖRNBERG
 Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Katrin Säfström

Så röstade vackra Vellinge för tiggeriförbudet - men det handlade om något helt annat

Publicerad

I onsdags klubbade Vellinge kommunfullmäktige igenom ett tiggeriförbud på en handfull platser i kommunen. Men var det egentligen tiggarna som stod i fokus, och varför är det alltid de välbeställda kommunerna som protesterar mest?

Hon ser beslutsam ut under det lockiga håret. Det hinner slå mig innan hon ställer sin direkta fråga till mannen intill mig på tåget.

Några minuter tidigare har han stressat förklarat för konduktören varför han inte har någon biljett. Han har oväntat släppts ur häkte och har inga pengar eller mobil. Jag misstänker att han chansade på att tågpersonalen skulle se mellan fingrarna. 

Det gör den inte, och vi närmar oss stationen där han måste gå av.

Det skaver i mig oavsett om han ljuger. Jag ser en förtvivlad människa och jag funderar över om det går att köpa en biljett när nu tåget rullat i gång, om jag faktiskt ska hjälpa honom. Det är då den unga kvinnan hinner före med sin fråga: ”Vart ska du? Jag köper en biljett”.

”Skönt att du frågade, vi kan hjälpas åt att betala”, säger jag.

Och så kom det sig, under en halvtimme på ett tåg – att en ung kvinna som varit på kurs, en äldre som varit på budgetmöte och en kille med tunga erfarenheter samtalade om viktiga saker.

”Jag vet, man väljer vilken väg man ska ta. Jag har mig själv att skylla”, sa han.

”Ja, man väljer själv, men man har alltid en andra chans”, sa hon.

Och hans ansikte blev slätare och leendet nådde ögonen. 

Världen blev vackrare för en stund.

Visst kan han ha lurat oss grundligt, eller så kanske lite medmänsklighet fick honom att komma vidare. Jag vet inte. 

Något annat än tiggerifrågan

Onsdagskvällen i Vellinge kommunhus blev inte lika vacker. Här debatterades frågan om ett tiggeriförbud på en handfull platser - på torrt, svenskt manér, som på något sätt är ryggraden i svensk demokrati. Yrkanden hit och dit, en fullmäktigeordförande som ställer förslagen i begriplig röstningsordning, och så de samfällda ja- och nej-körerna för respektive förslag och ropet på "votering” innan ordföranden slagit klubban i bordet.

Det finns en trygghet i det där med debatt, omröstning och beslut – allt i vederbörlig ordning. Lagom och rekorderligt!

Ändå slår mig tanken att den här kvällen kommer att gå till historien. För med sedvanliga ceremonier avhandlas egentligen något helt annat än själva tiggarfrågan.

Låt oss slå fast att tiggeri är ovärdigt, att säkert både du och jag och de flesta andra vill ha bort detta från våra gator och torg. Vi vet också att frågan är mångfacetterad på så vis att den kan handla om människohandel och annan kriminalitet, om öppen rörlighet inom EU, om hänsynslösa stater som inte tar ansvar för sina fattiga medborgare. 

Och som alltid är svåra frågor inte lätta att komma åt med enkla lösningar. 

Det blev votering i Vellinge och en rejäl majoritet för att förbjuda tiggeri. Men handlade inte detta om något annat än om några människor med kopp utanför butikerna?

Inte på min bakgård

Vellinge kommun är något alldeles speciellt. Här tjänar man mer än i regionen i övrigt, har lägre skatt, bättre skolresultat, lägre arbetslöshet, högre utbildningsnivå. Man är kort sagt bäst på det mesta. Precis som i andra välbeställda kommuner i landet. 

Och det fascinerande är att just på de här ställena vill man inte ha tiggare, flyktingboenden, hyresrätter, särskilda boenden för ungdomar som hamnat snett, i vissa fall inte ens bostäder för funktionshindrade. Jag vet inte hur många resursstarka områden som under årens lopp kommit med protestskrivelser mot än det ena än det andra, hur många sådana artiklar som skrivits. Men de är många. 

Temat är ”Not in my Backyard”, begreppet som myntades på 80-talet i Storbritannien och som just går ut på att saker och ting kan få finnas, bara inte där jag bor.

Modigt - eller inte

Carina Wutzler, kommunstyrelsens ordförande i Vellinge (M) har berättat om alla positiva reaktioner hon har fått. Att människor tycker att de är modiga i Vellinge.

Så är det säkert. Och visst kan det tyda på mod, att ta i en kontroversiell fråga. 

Men mod kan också sägas vara när den äldre Vellingebon Arne Hansson steg fram till podiet i den debatt som Sydsvenskan ordnade strax innan fullmäktigebeslutet. Han som vittnade om när han var liten ”Då minns jag att vi hade judar som kom från Tyskland och bad Sverige om skydd. Bland annat de besuttna i Skåne nekade – och ni vet hur det gick. Ni måste besinna er, vi lever i ett rikt land – kan ni inte tänka på andra?”, sa Arne.

Striden lär fortsätta.  Vellingebeslutet är redan överklagat, länsstyrelsen ska avgöra frågan, och Carina Wutzler säger att hon går till domstol om de får nej. 

Alltmedan solen går ner där hav möter himmel i Ljunghusen. Där är vackert.

Katrin Säfström
Katrin Säfström

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag