Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Katrin Säfström

En tidning behöver engagerade läsare

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Foto: LASSE SVENSSON / KVP/EXPR

En tidning är ingenting utan sina läsare. Det låter som en klyscha men är faktiskt alldeles sant. Man kan ha vilka ambitioner som helst som journalist, om man inte lyckas förmedla något så att människor berörs får man det jobbigt.

Vi kontrollerar mycket av det vi gör på Kvällsposten. Mäter och analyserar hur vi når fram. Men i själva mötet med människor sker något annat. Då får man mer en känsla förmedlad eftersom en tidning och en webbsajt ofta är mer än bokstäver och bilder. Det handlar om ton, om det där som inte alltid går att beskriva med ord, en känsla av att den här tidningen vill jag faktiskt ha, den ger mig något - eller det här gillar jag inte alls.

I flera dagar under den här veckan har vi pratat med många av våra mest trogna läsare som vi mött på Seniormässan. Och det känns riktigt roligt att så många är nöjda, att de gillar Kvällsposten och är beredda att köpa den – även om en hel del säger att den blivit dyr. 

Som chefredaktör får man ta emot de där samtalen som handlar om att inget är bra. De ilskna rösterna. De är inte många men det är oftast de missnöjda som hör av sig och ibland kan det kännas som att hela världen är emot. 

Då blir man glad över att träffa positiva människor som har konstruktiv kritik och är förväntansfulla när de öppnar sin app eller går för att köpa papperstidningen. Att inse att de är många.

Jag slutar mitt jobb på Kvällsposten nu och går vidare till ett annat uppdrag men är otroligt tacksam över att ha fått lära känna Sydsverige och kunnat verka från Skåne. Den här landsändan liknar ingen annan. Stoltheten och den självklara självständigheten från Stockholm är uppfriskande. Naturen lika omväxlande som uttrycken för såväl mångkultur och välkomnande, som främlingsfientlighet. Här finns allt på liten yta och här svallar känslorna om alltifrån tiggeriförbud till hängiven fotbollskärlek, men på samma gång tar man det lugnare än lite varstans. Hur ofta ser man på andra håll grannar som umgås på balkongerna och envetna kaffedrickare som huttrar på utefiken i februari, eller busschaufförer som hälsar i storstad? 

Blåsten och havet, ständigt närvarande även om man är i inlandet och en vinterkyla som bara måste upplevas för att förstås, vad än norrlänningarna säger. Det har kort sagt varit en fantastisk tid, alltmedan den svenska snålblåsten om fake news briserat och vi inom medierna både fått känna på misstro och ägnat oss åt självrannsakan. Totalt sett står sig de svenska medierna starka och professionella. Jämfört med nätjättarna och sociala mediesajter tar vi ansvar för vad vi gör även om man också ska ha klart för sig att journalister gör fel ibland - de är nämligen människor de också.

I Kvällsposten har vi rapporterat om alltifrån en jämrande Östersjö till extremt många skjutningar och våldsbrott men också om skidåkning vid Ale stenar, kungabesök och firade kändisar. Det som berört allra mest är mordet på Kim Wall som avgjordes i veckan. Jag skrev innan att jag hoppades på en professionell rättegång och så känns det som att det blivit. Allt annat än en fällande livstidsdom hade känts orimligt även om ett hårt straff aldrig kan lindra offrens eller anhörigas smärta. Det har varit ett plågsamt fall även att jobba med och jag är tacksam över att våra medarbetare orkat förmedla och direktrapportera så att människor fått veta.

Nu lämnar jag över till redaktionschef Christer El-Mochantaf och biträdande redaktionschef Maria Rydhagen tills Kvällspostens nya chefredaktör Magnus Ringman kliver i sin roll i augusti. Han får ett starkt varumärke och en hängiven redaktion att jobba med, men framför allt engagerade läsare. Som sagt, de som ingen publicist klarar sig utan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!