Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Katrin Säfström

Bjärred-fallet: Svårt att förstå – och svårt att rapportera om

Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Dådet i Bjärred har berört på djupet. Hur kunde det hända?
Under veckan som gått har också debatten om mediernas roll diskuterats. Vilka hänsyn går att ta, och ska vi inte ta samma hänsyn mot andra brottsoffer.

Det har varit en vecka av sorg. Att en hel familj hittats död under oklara omständigheter i sin villa i Bjärred går över alla gränser och det gör ont att bara läsa och höra om det. Hur sådant här kan ske är lika obegripligt varje gång oavsett om vi till slut får reda på motiv och bakomliggande orsaker. Det kanske kan ge oss förklaringar men knappast förståelse. Det går liksom inte att ta in.

Mediebevakningen av sådana här fall är fylld av svårigheter. Vår roll är alltid att berätta så mycket som möjligt, men att ta hänsyn till mänskliga offer så långt det bara går. Och hur gör man när det allra mest privata är själva grunden i berättelsen. Vilka hänsyn går att ta? 

Pia Rehnquist, chefredaktör och ansvarig utgivare på Sydsvenskan har i veckan gått ut, både i branschpress och i sociala medier. Dels för att svara på varför Sydsvenskan snabbt gick ut med adressen i Bjärred, dels med kritik mot andra medier som direktsände en presskonferens om fallet.

Det är bra att Sydsvenskans chef reflekterar över den egna verksamheten och har synpunkter på andras agerande men också viktigt att vi övriga tar debatten, inte minst eftersom flera av oss jobbar för samma ägare i Malmö.

I veckan publicerade som sagt Sydsvenskan namnet på gatan i Bjärred där det skedde, som den tidningen ofta gör när något har hänt. Uppgiften kunde paras ihop med andra fakta och i sociala medier var snabbt familjen utpekad. Pia Rehnquist har berättat att adressen senare togs bort, för att hon själv gav order om det.

I en extremt snabb informationsvärld sprids uppgifter genast och vi i medierna har uppdraget att leverera hela tiden. Därför gör vi fel ibland, så är det bara. Men det är intressant att Sydsvenskans utgivare verkar ta åt sig äran över att identifierande uppgifter slutligen skalades bort. I en publicistiskt tydlig organisation är riktlinjerna klara för alla medarbetare, vilket minskar riskerna för spridning av känsliga uppgifter. Ansvaret för att detta fungerar är givetvis högsta chefens och ingen annans. En utgivare måste alltid ta på sig fullt ansvar, inte konstatera att hens eget agerande är det som ordnar upp situationen.

Som jag redan sagt, Sydsvenskan är ofta snabb med gatuadresser i sin rapportering, oavsett om anhöriga till offer fått besked, oavsett vad man vet. Det här vågar jag påstå eftersom vi jagar samma polisbekräftelser och ofta får samma information.

I en av våra branschtidningar konstaterar Rehnquist att det är stor skillnad på rapporteringen om Bjärred-familjen och om exempelvis skjutningar i Malmö. Om jag tolkar henne rätt: att Bjärred-fallet är av typen där det inte finns svar på frågan ”varför”, att skjutningar däremot sker så ofta och därför är mindre komplicerade att rapportera om eftersom offren förutsätts vara inblandade i kriminalitet. 

Men så är det ju faktiskt inte alltid. I Malmö har människor skjutits av ”misstag” och när en skjutning händer vet man inte alltid om det finns kopplingar till kriminalitet. Och självklart är de familjer som drabbas av att få sina barn dödade precis lika mycket offer som någon annan.

Rehnquist har också kritiserat att ”många” medier direktsänt presskonferensen i samband med Bjärred-dådet, men framhåller sin egen titel som ansvarstagande eftersom man lät bli. Alla gör sina bedömningar men här är det värt att påpeka att landets kvällstidningar, inklusive Kvällsposten, inte heller sände eller lät detaljer gå rakt ut. Det var alltså inte ”många” medier som gjorde så, utan ett fåtal. 

Direktsända presskonferenser kan absolut vara ett problem, men i en värld av ständigt flödande nyheter måste direktrapportering också kunna hanteras även om den ibland riskerar att kränka inblandade personer.

Sydsvenskan är en alldeles utmärkt tidning, störst i södra Sverige när det gäller papperstidningar och tongivande för mycket av den lokala debatten. Men en smula ödmjukhet är alltid bra att ha med sig när man går ut i hård kritik.

Det allra viktigaste är att läsare, lyssnare och tittare så småningom får en så klar och sann bild som möjligt av det ohyggliga som hände i Bjärred och om det som sker på andra ställen. 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!