När jag tänker på rymden får jag huvudvärk. Den tar ju aldrig slut. Planeter, galaxer, solsystem, supernovor.
I min Iphone finns en variant på rymden. Det heter Spotify. När jag öppnar appen slängs jag in i ett mörkt hål.
Jag svävar fram i min Spotify-rymd och passerar den ena artisten efter den andra. Jag stannar ofta till på planeter som The Killers, U2 (tidiga skivorna) och Depeche Mode. Jag bländas av solen i form av Taylor Swift. Jag kastar mig undan när Justin Biebers hitparad-kometer kommer flygande i min väg.
Jag hamnar ofta i samma omloppsbana. Det är streamingjättens algoritmer som ger mig en bekväm resa bland artister de vet att jag gillar och såna de räknar ut att jag kommer gilla. Oftast har algoritmerna rätt.
Jag stannar ofta länge. Kanske för länge. Häromåret informerade Spotify mig om att jag hade lyssnat 61 000 minuter under ett år. Det är nästan tre timmar om dagen. Men under de här 61 000 minuterna hade jag bara bläddrat i de första konvoluten i Spotifys gigantiska skivback.

I Netflix-serien ”The Playlist”, som handlar om hur Spotify blev en dominant i musikvärlden, finns en scen där grundaren Daniel Ek (snyggt spelad av Edvin Endre) demonstrerar musikspelaren för en skivbolagshöjdare.
– Du kan skriva in vilken låt som helst, säger Daniel Ek i scenen.
– Vilken som helst?, frågar skivbolagshöjdaren tveksamt.
– Ja, vilken som helst.
Hans ord ekar i mitt huvud. Enligt Spotifys egna siffror finns det över 70 miljoner låtar tillgängliga just nu. När och hur ska jag hinna lyssna på alla?
När jag svävade runt i Spotify-rymden häromveckan träffades jag i huvudet av en liten blygsam meteorit som det stod Fågelmannen på.
Fågelmannen är (det här fick jag googla mig fram till) en artist från finska Jakobstad. Musiken är synthpoppig (ibland med sköna blinkningar till New Order) och sången framförs på vacker österbottnisk dialekt.

Hans musik har golvat mig, men enligt Spotify har han bara 146 lyssnare i månaden. Den mest lyssnade låten har spelats 8 754 gånger. I Spotifys svindlande värld är det ingenting (Taylor Swift har 85 miljoner lyssnare varje månad) men för mig betyder Fågelmannen just nu allt. Jag känner mig musik-nykär på ett sätt jag inte gjort sen jag var tonåring.
På den tiden var musikvärlden man kände till väldigt begränsad. Vilka band skriver tidningen Okej om den här månaden? Vad har storebrorsans kompis Mark fått för tips av sin kontakt i London?
Antalet låtar man kunde lyssna på styrdes inte av utbudet i skivaffären utan av hur mycket stålar man hade i plånboken.
Nu 30 år senare ligger allt där framför mig. Som en oändlig resa i rymden.
Nyligen kom jag fram till en obehaglig insikt. Om Fågelmannen från Jakobstad med 146 lyssnare i månaden är så fantastisk, hur mycket bra musik finns det då som jag inte kommer hinna uppleva under min tid på jorden?
Tänk om den låten jag potentiellt skulle älska mest av alla låtar finns bland de där 69 miljoner och niohundranittiotusen låtarna jag aldrig kommer få höra?
Jag får huvudvärk. Spotify skapar kaos i min hjärna.
Men tack för Fågelmannen.