Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Jakob Kjelldén

När kommer dödsstöten mot mitt fotbollsintresse?

Under Malmö FF:s match mot Union Berlin flög det in nödraketer långt in på plan.
Foto: JENS CHRISTIAN

Den här säsongen har jag fått uppleva min finaste fotbollsstund. Men också den fulaste. 

Systersonen Tottes förväntansfulla språngmarsch mot livets första fotbollsmatch har ställts mot Union Berlin-huliganernas vidriga beteende. 

Aldrig tidigare har jag känt en sådan oro på en fotbollsläktare som jag gjorde på Stadion i torsdags och den senaste tiden har en fråga allt oftare dykt upp i mitt huvud. 

När kommer dödsstöten mot mitt fotbollsintresse? 

Totte är fem år gammal. För några veckor sedan tog jag med honom på livets första fotbollsmatch. 

Malmö FF:s damlag skulle möta Lunds BK och vi gick hand i hand med förväntansfulla steg genom Pildammsparken. 

I handen hade Totte sin första MFF-flagga och det lyste i ögonen på honom när han lät den vaja i vinden mot den ljusblåa himlen.

Mitt morbror-hjärta svämmade över av kärlek och stolthet. Äntligen skulle Totte invigas i den värld som har gett mig så mycket. Glädje, vänner, upplevelser. 

Det blev en succé. Malmö FF vann med 10-0. Totte åt tre korvar, drack två Festis och fick en ny kompis i Morgan, 59, som satt på platsen bredvid på Malmö Stadions läktare.

Mindre än tre veckor senare tvingas jag fundera på om han verkligen ska invigas i den här världen. 

Totte, 5, på språng mot sin första fotbollsmatch.
Foto: Privat

På väggen i mitt hemmakontor har jag en karta över Europa. På den sitter en massa knappnålar. 

Varje nål markerar var jag har sett Malmö FF spela. De sitter på en rad olika platser. Metropoler som London, Madrid och Lissabon. Men också mindre städer som Ventspils, Alkmaar och St Gallen. 

Jag är långt ifrån den enda som åker kontinenten runt för att följa mitt favoritlag. Det finns många bland mina vänner som har sett Malmö FF på långt fler platser än jag. 

Ibland har det uppstått hotfulla situationer. I ukrainska Lviv åkte vi från arenan i en mörklagd buss för att inte upptäckas av lokala orosmoment. 

I Istanbul blev vi, ett par hundra MFF-supportrar, skyddade av det mångdubbla antalet poliser under vår promenad mot Taksim-torget efter matchen. Vi gick under tystnad.

Men aldrig har jag känt en sådan oro som jag gjorde på Stadion i Malmö under torsdagskvällen. 

Delar av Union Berlins klack betedde sig hotfullt i Malmö.
Foto: IMAGO/MATTHIAS KOCH

Från Union Berlin-supportrarnas sektion kom nödraketer flygande. Både långt in på plan och mot MFF-sektioner fyllda av barnfamiljer. Hotfulla maskerade män ryckte i avspärrningar och kastade stolar mot vakter. 

Plötsligt briserade något som kändes som en bomb. Genom åren har jag tvingats lyssna på smällar från diverse knallskott, det här var något helt annat. Hela arenan skakade. 

Jag befann mig långt bort från situationen men fick en känsla av att det här kunde sluta precis hur illa som helst. Det fanns en oförutsägbar känsla över det hela.  

Tidigare har det funnits en sorts hederskodex bland den gruppering supportrar som ofta klassificeras som huliganer. Vi ”julgranar” (vanliga supportrar klädda i lagets färger) har lämnats i fred. Uppgörelser har ofta skett långt ifrån arenorna, gärna på ensliga platser. Nu verkar det vara historia. 

Tidigare den här säsongen var det fullt slagsmål inne på Friends arenas läktare efter ett Stockholmsderby. Det har varit så kallade ”rusningar” och bengalkastningar i Malmö efter både matcherna mot Hammarby och AIK. Att vanligt folk kommit i vägen har spelat mindre roll. 

I takt med detta har ett tvivel börjat tugga i min hjärna. Och när Union Berlins huliganer härjade undrade jag: Hur länge till orkar jag med det här? 

När kommer dödsstöten mot det fotbollsintresse som på många sätt har blivit mitt liv?

Med några timmars perspektiv har jag kommit fram till att den inte är här än.

Det kanske kan verka oförklarligt för många av er men när Malmö FF spelar i Berlin nästa vecka står jag där på läktaren. Och när jag kommer hem ska jag sätta dit en ny knappnål på min Europakarta. 

Och om Totte vill ska han få följa med på match igen. 

Den där promenaden genom Pildammsparken är just nu mitt ljus i fotbollsmörkret.

TV: Senaste nytt

Följ senaste nytt i Expressens livesändning.