Jakob Kjelldén
För ett tag sedan frågade en bekant hur det kommer sig att jag inte skriver fler griniga krönikor. Varför går jag inte loss på allt det tokiga och korkade i samhället?
Jag svarade att jag inte har så mycket att klaga på här i livet. Visst, det finns en massa tokstollar men inte blir jag så irriterad att jag måste skriva en krönika.
Efter att vi hade skilts åt gick jag hem genom gränderna i byn där jag bor. Plötsligt såg jag ett starkt rosa sken från ett fönster. När jag gick förbi tittade jag försiktigt in.
Där stod en julgran. Fullt påklädd med kulor, ljusslinga och hela faderullan. Det var den 20 november.
Jag är en jultraditionalist. I den bästa av världar kläs granen dagen innan julafton. Sedan står den grön och grann i stugan fram tills tjugondag knut.
Dagarna efter min gräsliga granupptäckt började Instagram-flödet att fyllas av bilder på gran efter gran. Det hade inte ens hunnit bli första advent.
”Det är så kul för barnen”, motiverar granhetsarna sitt beteende med.
Varför säger ni inte till era barn att det är en fullkomligt galen idé att ta in julgranen i november?
I takt med att luckorna öppnats i adventskalendern har gran-ilskan vuxit inom mig. Häromdagen beklagade jag mig för några kolleger på redaktionen men fick mothugg direkt. Kollega E tycker tydligen det är en självklarhet att ta in granen redan första advent. Gärna tidigare.
Jag fylldes av harm. Kollega E, som i övrigt är så smart och trevlig, gjorde mig så besviken.
Det blev ett högt tonläge. Jag anklagade henne för att sabba julen för oss alla, hon tyckte att mina åsikter var dammiga.
Jag frågade om man inte hinner tröttna på granen när väl julen kommer.
Då kom dråpslaget.
”Jo, men man slänger ju ut den på juldagen, för då är julen slut”.
Jag famlade desperat efter ord. Fick lite svårt att andas. Kollega E utnyttjade min tystnad till att hitta stöd för sina julgranstankar. Naturligtvis fann hon det – hos ett barn.
En annan kollegas son hade kikat förbi redaktionen och direkt när han tittade in genom dörren ställde kollega E den ledande frågan om när det är bäst att sätta in granen, på första advent eller dagen innan julafton?
– På första advent, svarade barnet.
Barnet svarade naturligtvis så eftersom barnet är ett barn. Barn kan vara trevliga men de har inte fullt utvecklade hjärnor.
Jag vet redan nu hur det kommer se ut i flödet i sociala medier dagarna efter julafton. Bilder på vardagsrum som är rensade både på gran och på julpynt.
”Nu städar vi ut julen, åh vad skönt!”, kommer galningarna skriva.
Jag kanske ska ge upp? Kampen känns förlorad. Jag vill inte vara den där griniga gamla gubben som låter julen förstöras av andras okunniga beteende.
Det får räcka med den här griniga krönikan.
God jul!
FLER KRÖNIKOR FRÅN JAKOB KJELLDÉN: