Sverige förtjänar inte Jimmy Durmaz.
Jag har hoppats i snart 40 år.
Varje svensk med invandrarbakgrund är mycket väl införstådd med vad minsta felsteg kan kosta oss.
Vårt liv här är en ständig övertidsminut där vi försöker försvara 1-1 mot Tyskland.
Fan, tänk att jag hoppats i snart 40 år.
Jag har börjat få grå hår men där ute har inget ändrats.
Därför förtjänar Sverige inte Jimmy Durmaz.
Ett folk som förskjuter dem som går främst i ledet
Det här borde förstås vara oroväckande för så kallade nationalister.
Ett folk som förskjuter dem som går främst i ledet skördar bara feghet.
Men de vet nog också att Sverige inte förtjänar Jimmy Durmaz.
Ingen svensk med invandrarbakgrund har privilegiet att bara representera sig själv.
Det här är något många i grunden inte förstår.
Jag skulle kunna visa er mina läsarmejl, kanske skulle det hjälpa.
Jag skulle kunna visa er en vanlig dag för en invandrare: på jobbet, på butiken, på bussen hem, strax utanför straffområdet.
Efter en stunds tystnad skulle ni bara säga en sak.
Sverige förtjänar inte Jimmy Durmaz.
Våra föräldrar hjälpte att bygga landet
Våra föräldrar kom hit och hjälpte att bygga det här landet till det som idag, för en stor del av befolkningen, är ett av världens mest framgångsrika.
Många av oss är barn och barnbarn till människor som tacklats med diktaturer, som tog sina barn på ryggen och dribblade förbi taggtrådar, gränser, hot och hopplöshet.
Vi vet mycket väl vad det innebär att ta risker.
Vad vet ni?
Det här vet jag:
När Jimmy Durmaz spelade i Malmö FF jobbade jag som sportreporter och intervjuade honom då och då efter träningar och matcher.
En typ av spelare som tar ansvar
Han var den typ av spelare som inte gömde sig.
Som ung hade han, tillsammans med Jiloan Hamad, kommit från den lilla Örebro-klubben Forward men trots det blev bägge snabbt symboler i sin nya, krävande storklubb.
Just för att de tog ansvar när det behövdes. När andra inte vill chansa, inte riskera att misslyckas.
Jimmy Durmaz var den typ av person som inte väntar på att andra ska göra jobbet.
Som inte blir osynliga i lägen när den som kliver fram har möjlighet att bli hjälte men, om det inte går hens väg, lika stor risk att hamna i centrum för ett misslyckande.
En sådan som inte backar i lägen då andra knappt vågar titta.
Sådan är Jimmy Durmaz, spelaren som hjälpte sitt landslag till VM.

När jag tränade knattar på Sorgenfri i Malmö sa jag till kidsen att jag hellre såg att de råkade nicka in bollen i eget mål när vi försvarade en hörna, än att de passivt stod och tittade utan att våga försöka få undan bollen.
De orden betyder ingenting när de läser vad rassarna skriver till Jimmy Durmaz.
För kidsen vet redan också.
Att Sverige inte förtjänar Jimmy Durmaz.
Rasism som finns i hela världen
Jag menar inte att något annat land gör det heller.
För den här typen av rasism finns i hela världen idag.
Folk som vill tro att de är mer av något än andra på grund av vilken plätt på den här döende planeten de råkar komma från.
Men jag har hoppats sedan jag föddes här för snart 40 år sedan.
Lika länge har vi stått och stampat på samma plats.
Vi har en lång väg kvar att vandra.
Tills vi förtjänar Jimmy Durmaz.