Federico Moreno
På valdagen för ungefär nio år sedan ordnade jag ett frukostmöte mellan Ilmar Reepalu, som då hade styrt Malmö i 17 år i rad, och en läsare. En potentiell väljare som arbetade med sociala frågor.
På vägen dit var hon fast besluten att rösta på S.
Efter mötet ändrade hon sig.
Politikern hade visserligen varit mycket generös genom att tacka ja till att äta frukost med oss.
Problemet var att han inte lyssnade på läsaren. Var ointresserad av hennes erfarenheter. Pratade över hennes huvud.
Min uppgift som journalist var att med kritisk blick ge läsaren en närmare bild av vad våra förtroendevalda tycker och gör, bortom partiprogrammen, talen och pressmeddelanden.
Precis samma roll har jag när jag granskar SSU och S i Skåne.
Att gräva bortom skönmålningarna
Den rollen är viktig i ett samhälle där kommunikatörer som jobbar för politiska partier, kommuner och myndigheters intressen är många fler än antalet journalister som ska granska dem.
När Helsingborgs Dagblad år 2015 granskade kommunens pressreleaser fann de att de presenterade "en skönmålad bild", som dåvarande chefredaktören uttryckte det.
Kommunikatörers roll är visserligen oftast att göra sina arbetsgivare kommunikativa.
Men kärnan i journalistiken är att gräva i den skönmålade bilden.
S använder Trump-termer om medier
Därför är det uppseendeväckande när SSU och S-politiker, däribland Tonka Frodlund som sitter i Socialdemokraternas riksstyrelse, använder Trump-formuleringar som ”falsk fakta” och ”falska påståenden” om SSU-granskningen, i en artikel i Aftonbladet Debatt.
Eller när kommunstyrelsens ordförande i Malmö Katrin Stjernfeldt Jammeh på Facebook går till angrepp mot medier och skriver att SSU-skandalen handlar om ”enskilda ungdomars uttalanden”.
När kommunalrådet Frida Trollmyr i kommunfullmäktige uttrycker:
– Ska en förening med 800 medlemmar dömas för vad en person gjort?
När politiske sekreteraren Anders Malmström på Facebook skriver att bevakningen förts vidare ”med entusiasm av fb-grupper och debattörer som inte ens sneglar på något pressetiskt regelverk”.
När SSU Skånes vice ordförande säger att granskningen handlar om islamofobi och rasism.
Förtroendevalda måste granskas mer än andra
Om folk på gatan eller jobbet uttrycker sig antisemitiskt, homofobiskt, hotfullt eller hyllar auktoritära ledare som fängslat opposition och journalister är det inte säkert att det har ett nyhetsvärde.
Här har vi dock granskat förtroendevalda ledamöter i kommunfullmäktige, ett kommunalråd, en politiker i kommunstyrelsen, flera som avlönas i nämnder och som står på listor till riksdag och regionfullmäktige.
En hel maktbas för S i Malmö och Helsingborg.
Och förstås: ett skattefinansierat ungdomsförbund som skapar framtidens politiker i Sveriges största parti.
Nytt medieklimat påverkar politiker
Om politikerna hade lyssnat, för att knyta tillbaka till Ilmar Reepalu-incidenten, så hade de kanske formulerat sig annorlunda.
De hade värdesatt ett gräv som bygger på flera interna rapporter skrivna av S-politiker utanför Skåne, dokumenterade tal, mobilfilmer, interna chattsamtal och upprepade försök att få tag på granskade S-politiker som oftast hållit sig undan.
Nu har S-profiler bland annat klagat på att vi inte lyft fram politikernas positiva sidor.
Kanske just för att de i det nya medieklimatet vant sig mer vid skönmålningar, och mindre vid granskningar.