Federico Moreno
När gatstenar yr i luften ser jag Malmöbon Issam gå fram till de hundratals unga män som attackerar polisen.
Han försöker tala dem till rätta på arabiska.
De lyssnar inte.
Så han går iväg och börjar, som flera andra muslimska män på plats, hjälpa polisen att dirigera om trafiken.
En bilist frågar irriterat om Issam är polis. När svaret blir nej accelererar bilisten, kör igenom och hamnar mitt mellan polisen och stenkastarna.
I nästa bil sitter två kvinnor i slöja i framsätet.
– Vilka idioter, som förstör och attackerar polisen, säger den ena.
Danskar jublar: ”Tak Sverige”
Det är en på många sätt idiotisk bild, när flera hundra män springer mot poliserna.
Vi pratar om den myndighet som inte lät högerextremisten Rasmus Paludan provocera i Rosengård, som stoppade honom vid gränsen och sedan grep tre personer för hets mot folkgrupp.
I en dansk Facebookgrupp ser jag danskar jubla över hur Sverige agerat mot Paludan.
”Tak Sverige”.
”Starkt gået Sverige”.
”Af hjertet tak”.
Nu tvingas samma myndighet ta täckning bakom sina bilar, flera skadas, innan de jagar tillbaka våldsmännen.
De våldsamma männen försöker storma sig fram mot stan men blir stoppade av polisen som det senaste året också lyckats stänga vägen för den grova brottsligheten som länge plågat staden.
Antalet skjutningar och sprängningar har minskat kraftigt.
Paludan lyckades omedvetet ena stora delar av Malmö
Jag bestämmer mig för att flytta min cykel, för att inte hamna i vägen när stora klungor kommer rusande, medan de vrålar ”Allahu Akhbar”, eller när polisbilarna kör fram snabbt och ryckigt.
Under tiden läser jag kommentarer om att muslimer skäms för sina trosfränder. Som om kristna skulle behöva skämmas för hatpredikanten Rasmus Paludan, som uttalat att han vill provocera fram våld och rensa världen på muslimer.
Paludan lyckades med något, även om det kanske inte var meningen.
Han enade stora delar av Malmö. I torsdags samlades muslimer, judar och kristna för att markera mot hot och hat. Dagens Nyheter rapporterade rabbinen Moshe David HaCohen ord under mötet:
– Ett av de första steg som de tyska nazisterna tog 1933 var att bränna judiska böcker, som ett led i att försöka utplåna ett folks existens.
Under stenkastningen hör jag bara kritiska röster om upploppen, även om de flesta poängterar att de tycker det var fel att Paludans anhängare brände Koranen så finns det, påpekar de, andra sätt att göra sin röst hörd än genom att banka på polisen och förstöra.
På vägen hem någon timme senare cyklar jag igenom staden. Krogarna, uteserveringarna, falafelrestaurangerna, till synes avslappnad stämning, eller skyddade av polisen, från det våld som pågår några kilometer bort.
I det Malmöskenet, av tusentals Malmöbor som möts, ser upploppen ynkliga ut.
