Federico Moreno

Hat engagerar mer än hotet mot vår existens

Federico Moreno om Östersjön – en fem dagar lång reportageserie i Kvällsposten.
Foto: ÅSA SJÖSTRÖM / KVP

Ska våra barn och barnbarn kunna bada i Östersjön?

Då krävs det att vi människor lägger ner mer energi på att rädda havet än på att hata varandra.

Om jag skulle följa linjerna på handflatan som en karta hade jag hamnat någonstans i Östersjön.

Havet har blivit en del av mitt DNA.

När jag befinner mig långt från kusten blir min inre GPS förvirrad. Jag känner obehag och begynnande cellskräck.

Därför försöker jag alltid hålla mig åtminstone i närheten av havet, det som binder hela världen samman.

Jag var mer myggbett än människa

Jag tillbringade, liksom säkert många av er som läser detta, de flesta av barndomens somrar på kusten.

Vi brukade tälta så länge att jag var mer myggbett än människa.

Vi fiskade, grillade det vi fick upp och åt det bara meter från vattnet.

På sensommaren var kvällsvattnet så behagligt att inte ens mina badkrukor till föräldrar kunde låta bli att simma i solnedgången.

Jag brukade tälja båtar, släppa ut dem i vattnet och sedan gå runt och fantisera om vilka äventyr de var med om i de stora världshaven.

Ibland tog jag mitt fartyg, en uppblåsbar madrass, och gav mig i väg till små koggar som jag undersökte och döpte. Antecknade både observationer och namn i ett litet block.

Haven producerar hälften av syret

70 procent av jordens yta är täckt av vatten, lika mycket procentuell del som barn består av.

Vi överlever varken utan havet eller vattnet.

Haven producerar mer än hälften av allt syre i atmosfären och dämpar växthuseffekten.

Därför måste vi ta hand om det.

Vårda.

Värna.

Rädda havet.

30 procent av Östersjön är dött

Östersjön är ett av världens mest förorenade hav. 30 procent, ett område lika stort som Danmark, är redan dött.

Giftiga alger, blommande cyanobakterier, sprids och förstör badsäsongen i område efter område.

Den amerikanske forskaren Paul Cox studerar sambandet mellan cyanobakterier och sjukdomen ALS. Han har bland annat uppmärksammat en överrepresentation av ALS-drabbade runt stora sjöar i USA som haft ökning av algblomning. Tesen är dock kontroversiell.

Vad vi vet är att fisken i Östersjön förgiftas av människans förorening.

Ödelagda kustområden

Att fabriker, kraftverk och utsläpp, men också sälen och skarven, ödelagt kustområden i Sverige där fisket länge varit platsens puls.

Vi vet också att det går att rädda Östersjön. I vissa delar är vattnet mer friskt än på länge.

Men det krävs ett långsiktigt arbete.

Ett passionerat arbete, skulle jag vilja påstå.

Visst arbetar många där ute för naturens bästa.

Hat engagerar mer än miljön

Men fortfarande är intresset och passionen för miljön inte ens i närheten av det som väcks hos människan när hon får möjlighet att förakta eller hata sina medmänniskor.

Vi tänder till så mycket på konflikter och ”vi och dom”-mentalitet att jag ibland blir pessimistisk och undrar om vi verkligen kan rädda vår egen art.

Vi lägger ner tid och energi på att bygga murar, på att misstänkliggöra människor och på att göda bråk och konflikter – medan planeten och Östersjön dör.

Det är bra märkligt egentligen. Vi borde kunna ställa högre krav på vår överlevnadsinstinkt.

Det borde vara en del av vårt DNA.

Vår inre GPS.

Att rädda det som finns inom oss, vattnet, och det som planeten är beroende av: havet.