Kvällspostens reporter och krönikör, Federico Moreno. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Kvällspostens reporter och krönikör, Federico Moreno. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Federico Moreno

Först när övre medelklassen drabbas av brott händer något

Publicerad

 

De senaste veckorna har insändare som lyft ämnet ”otryggheten i Malmö” blivit rejält uppmärksammade i sociala medier. 

En gästkrönika i SvD:s ledarsida handlar om ett inbrott på Gamla Väster och om polisens uppgivenhet. En polis rekommenderar skribenten att flytta från staden, vilket upprört en del men applåderas av andra.

Beskrivningen av Malmö som en förlorad stad är rena snuttefilten i stora delar av Sverige och inte minst i Norge och Danmark där texten översattes och publicerades i lokala medier.

Den andra texten skrevs av en ung man boende i Sankt Knut som blev brutalt rånad utanför sitt hem, vilket han berättar om i Sydsvenskan.

Gemensamt för båda texter är att de är skrivna av invånare i några av stadens numera mer resursstarka områden.

Det som slår mig är inte händelserna i sig, där jag som Malmöbo och medmänniska naturligtvis solidariserar mig med de skrivande brottsoffren. Det är snarare den spridning vittnesmålen får som fascinerar mig, i en stad och ett land där liknande händelser länge plågat socialt utsatta områden.

 

När journalister skrev om knarklangningen och våldet i delar av Seved och Rosengård för flera år sedan uttryckte många profilerade invånare ur Malmös övre medelklass att rapporterna var överdrivna och att de rentav smutskastade staden.

Men när de själva nu drabbas låter det väldigt annorlunda.

Som när föräldrar med barn på förskolor vid Folkets Park rasade över knarklangningen i området och polisens frånvaro. Helt klart legitima och viktiga reaktioner men också så övertydligt:

Det är först när resursstarka Malmöbor utsätts för brott som delvis blivit normaliserade i utsatta områden, där många inte vågar anmäla de brott de utsätts för, som reaktionerna blir kraftiga hos mer välbärgade grupper.

 

Det dröjer ofta länge innan resurssvaga områdens problem hamnar på kartan. Det krävs ihärdigt engagemang av invånare som kriminella försöker tysta, och av journalister som anklagas för att stigmatisera.

När den övre medelklassen drabbas låter den sig dock höras snabbt med hjälp av sina kanaler.

Nu pratar jag inte om medborgargardet i Limhamn som beväpnade sig med golfklubbor för ett tiotal år sedan, utan snarare om de som informerar och diskuterar våldet (den typ av info som kritiseras när den handlar om miljonprogram) och sätter press på makthavare.

 

Två grupper har länge motarbetat socialt utsatta områdens kamp mot våld och kriminalitet och för ett mer demokratiskt samhälle:

De som länge nonchalerat och förminskat problem, av rädsla för att informationen ska utnyttjas av politiska grupper.

Och de som helt enkelt inte bryr sig när våldet drabbar människor långt ifrån deras egen klasstillhörighet eller stadsdel.

Men den otrygghet som drabbar socialt utsatta områden kommer förr eller senare att påverka även resten av stadens invånare.

 

Därför, om inte av solidaritet så av rent egenintresse, borde även invånare i stadens mer välbärgade hörn engagera sig i samhällets resursfördelning och hur ekonomisk segregation drabbar utsatta områden.

Helst inte bara när de själva drabbas.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag