Vi måste hylla våra svenska poliser, skriver Kvällspostens krönikör Federico Moreno. Foto: / FEDERICO MORENO, BYLINEBILD
Vi måste hylla våra svenska poliser, skriver Kvällspostens krönikör Federico Moreno. Foto: / FEDERICO MORENO, BYLINEBILD
Federico Moreno

Det är dags att vi börjar hylla polisen

Publicerad

Vi måste hylla våra svenska poliser.

Våra mest bespottade offentliganställda.

Utan dem är vi helt körda.

”Det är inte poliserna som stoppar NMR – det är antifascisterna”.

Så skrev en aktivist från Malmö i vänstersajten ”Politism” efter Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg.

Den åsikten spreds även av andra antirasister timmarna efter nazisternas misslyckade och pinsamma försök till styrkedemonstration.

Polisen visade att rassarna inte bestämmer

Det var lite märkligt.

Nej, det var mycket märkligt.

Alla kunde ju se att det var de närvarande polisernas arbete, när de tydligt visade att rassarna inte bestämmer på svenska gator och torg, som nazisternas stora nederlag började.

Visst hade motdemonstranter från hela Sverige, inte minst från Skåne, samlats för att protestera mot nazisterna. Därför kan jag förstå viljan att belysa antirasismens roll.

Blint hat och arrogans mot polisen

Det jag däremot inte kan smälta är det blinda hat eller den arrogans som många visar polisen. Att man inte ens i den här situationen, där polisen tydligt satte nazisterna på plats, kan ge dem ett erkännande.

För att förstå polisdissarnas inställning inleder jag som jag ofta gör:

Med att rannsaka mig själv.

Jag växte upp i ett område och en miljö där många ansåg att polis var det värsta man kunde bli.

"Apejävel"-skandalen gjorde inte saken bättre

Ofta som en följd av dåliga erfarenheter av myndighetens korruption och brott i andra länder men också på grund av svenska polisers övertramp.

Sådana som tog med sina politiska åsikter ut på jobbet och som på förhand tycktes döma unga män med invandrarbakgrund.

Skandaler som den under Rosengårdskravallerna, när poliser kallade en av demonstranterna för ”apejävel” har inte gjort saken bättre. Eller när ridande poliser red in i en folkhop motdemonstranter under Svenskarnas partis torgmöte i Limhamn.

Jag har själv varit skeptisk till poliser.

Min inställning har ändrats

Under mitt arbete som journalist, där jag följt poliser nära och även granskat myndigheten, har min inställning dock ändrats:

# Jag har sett unga kriminella mucka gräl och skrika i polisers öron utan att de uniformerade svarat med minsta våld (jag snackar provokation som är närmast omöjlig att uthärda rent fysiskt)

# Jag har sett poliser hjälpa flyktingar som precis anlänt till den här sidan av Öresundsbron.

# Jag har mött poliser som, trots att de inte är socialarbetare, vill förstå unga som hamnat på glid och som även på sin fritid försöker hjälpa dem.

# Jag har sett poliser sätta stopp för nazister.

Att inte erkänna de goda polisernas arbete är ren hyckleri.

Om vi kan hylla sjuksköterskor, barnmorskor och läkare, som också gör ett livsviktigt arbete, så måste vi även kunna se det hjältearbete många poliser gör.

Jobbar med livet som insats trots usla löner

Många kritiker som gärna dissar poliser glömmer att de själva ofta har en mer privilegierad tillvaro än de offentliganställda som jobbar med livet som insats trots usla löner.

Som journalist ska jag förstås fortsätta att granska polisen. Det tjänar både samhället och polismyndighetens anställda på. Men jag tänker inte sitta tyst och titta på när någon slentrianmässigt dissar eller motarbetar våra poliser.

De som skyddar den demokrati som vi ofta tar för givet.

Våra mest bespottade offentliganställda.

Utan dem är vi helt körda.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag