Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Federico Moreno

Sluta attackera våra hjältar – backa upp räddningstjänsten

Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN

Hela julhelgen har brandmän beskjutits med raketer och bangers.

Imorgon vill jag se att personalen på räddningstjänsten bemöts som de hjältar de är.

”Varje kväll från och med julafton har mina kolleger i Landskrona blivit beskjutna med raketer och bangers när de är på larm. Det är ta mig fan inte klokt”, twittrar Sofia Skoglund som jobbar på Räddningstjänsten.

Året slutar som det började.

I januari lurades ambulanspersonal till Charlottesborg i Kristianstad där de attackerades med raketer av en grupp på 30-40 ungdomar.

Nu i slutet av december tvingas räddningstjänsten ta skydd i sina bilar i Landskrona.

Däremellan har flaskor kastats mot bland annat personal som höll på att släcka en brand i Kroksbäck i Malmö i höstas.

Varför - kan man fråga sig?

1951 kallades militärpolis in mot ungdomar

I forskningsrapporten ”Varför kastar de sten?” pekar forskare på Malmö universitet på den ökande segregationen.

När grupper inte möts föds föreställningar om "de andra". Att de andra har mer rikedom, att de är emot "oss".

Det där går långt bak i svensk historia.

1951 kallades poliser från fem städer in tillsammans med militärpolis (!) som ställdes mot 3000 civila, främst ungdomar, i det som kallades Berzelii-kravallerna i Stockholm.

Den gången kom man fram till att bristen på sysselsättning för sommarlediga ungdomar varit orsak till konfrontationerna.

Bara några år tidigare hade ordet ”ligist” slagit igenom sedan fattiga ungdomar demolerat områden på Södermalm i Stockholm.

Det som slår mig när jag betraktar bilder från den tiden är euforin bland 1950-talets ungdomar när de stred mot sammanbitna poliser.

Nyårskravallerna i Malmö 1946 - misstro mot polis

De allra första så kallade ungdomsupploppen uppstod här i Skåne. Nyårskravallerna i Malmö 1946-47.

Det som var tydligt för alla dessa konfrontationer var en utbredd misstro mot polisen.

En misstro som är väldigt påtaglig idag, enligt en färsk rapport där kriminologen Leandro Schclarek Mulinari visar hur förtroendet för rättsväsendet skadas när personer stoppas flera gånger om dagen för att de inte ser svenska ut.

Kriminella slog sönder butiker - poliser ingrep inte

Själva orsakerna till det våld som numera även drabbar räddningstjänsten spelar säkert mindre roll för den utsatte. Attackerna kan sätta djupa spår både för den drabbade och för hela samhället.

I februari fick butiksinnehavare i Stockholmsförorten Rinkeby under flera timmar själva skydda sina butiker från vandaliserande kriminella grupper.

112-samtal ringdes och den lokala imamen försökte sätta stopp för bränder, stenkastning och annan förstörelse medan ett stort antal poliser lät bli att ingripa.

Attack mot hjältar som rycker ut för vår skull

Jag har pratat med journalistkollegor som tolkar polisens närvaro i socialt utsatta områden som ren provokation. Ett synsätt som romantiserar de kriminella grupper som tjänar på att myndigheter drar sig undan vissa stadsdelar.

Oavsett orsaken till våld och vandalisering har invånare i mer oroliga områden rätt till samma hjälp som befolkningen i välbeställda stadsdelar.

Att attackera räddningstjänsten är att attackera hjältar som med livet som insats, och ofta en förhållandevis rätt taskig lön, rycker ut för medborgarnas skull.

Att beskjuta räddningstjänsten är att attackera oss alla.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!