Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅNFoto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
 Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTENFoto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN
 Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN
Federico Moreno

Sluta attackera våra hjältar – backa upp räddningstjänsten

Publicerad

Hela julhelgen har brandmän beskjutits med raketer och bangers.

Imorgon vill jag se att personalen på räddningstjänsten bemöts som de hjältar de är.

”Varje kväll från och med julafton har mina kolleger i Landskrona blivit beskjutna med raketer och bangers när de är på larm. Det är ta mig fan inte klokt”, twittrar Sofia Skoglund som jobbar på Räddningstjänsten.

Året slutar som det började.

I januari lurades ambulanspersonal till Charlottesborg i Kristianstad där de attackerades med raketer av en grupp på 30-40 ungdomar.

Nu i slutet av december tvingas räddningstjänsten ta skydd i sina bilar i Landskrona.

Däremellan har flaskor kastats mot bland annat personal som höll på att släcka en brand i Kroksbäck i Malmö i höstas.

Varför - kan man fråga sig?

1951 kallades militärpolis in mot ungdomar

I forskningsrapporten ”Varför kastar de sten?” pekar forskare på Malmö universitet på den ökande segregationen.

När grupper inte möts föds föreställningar om "de andra". Att de andra har mer rikedom, att de är emot "oss".

Det där går långt bak i svensk historia.

1951 kallades poliser från fem städer in tillsammans med militärpolis (!) som ställdes mot 3000 civila, främst ungdomar, i det som kallades Berzelii-kravallerna i Stockholm.

Den gången kom man fram till att bristen på sysselsättning för sommarlediga ungdomar varit orsak till konfrontationerna.

Bara några år tidigare hade ordet ”ligist” slagit igenom sedan fattiga ungdomar demolerat områden på Södermalm i Stockholm.

Det som slår mig när jag betraktar bilder från den tiden är euforin bland 1950-talets ungdomar när de stred mot sammanbitna poliser.

Nyårskravallerna i Malmö 1946 - misstro mot polis

De allra första så kallade ungdomsupploppen uppstod här i Skåne. Nyårskravallerna i Malmö 1946-47.

Det som var tydligt för alla dessa konfrontationer var en utbredd misstro mot polisen.

En misstro som är väldigt påtaglig idag, enligt en färsk rapport där kriminologen Leandro Schclarek Mulinari visar hur förtroendet för rättsväsendet skadas när personer stoppas flera gånger om dagen för att de inte ser svenska ut.

Kriminella slog sönder butiker - poliser ingrep inte

Själva orsakerna till det våld som numera även drabbar räddningstjänsten spelar säkert mindre roll för den utsatte. Attackerna kan sätta djupa spår både för den drabbade och för hela samhället.

I februari fick butiksinnehavare i Stockholmsförorten Rinkeby under flera timmar själva skydda sina butiker från vandaliserande kriminella grupper.

112-samtal ringdes och den lokala imamen försökte sätta stopp för bränder, stenkastning och annan förstörelse medan ett stort antal poliser lät bli att ingripa.

Attack mot hjältar som rycker ut för vår skull

Jag har pratat med journalistkollegor som tolkar polisens närvaro i socialt utsatta områden som ren provokation. Ett synsätt som romantiserar de kriminella grupper som tjänar på att myndigheter drar sig undan vissa stadsdelar.

Oavsett orsaken till våld och vandalisering har invånare i mer oroliga områden rätt till samma hjälp som befolkningen i välbeställda stadsdelar.

Att attackera räddningstjänsten är att attackera hjältar som med livet som insats, och ofta en förhållandevis rätt taskig lön, rycker ut för medborgarnas skull.

Att beskjuta räddningstjänsten är att attackera oss alla.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag