Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ewa-Gun Westford

Till alla vuxna: Låt barnen fira Lucia – sluta klydda!

Ewa-Gun Westford är polis och känd som polisens presstalesperson i Sydsverige. Hon skriver krönikor i Kvällsposten en gång i månaden. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Låt barnen få fira Lucia, tycker Kvällspostens krönikör, Ewa-Gun Westford. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Borrby Sankta Maria kyrka med sitt höga torn har vakat över Borrby sedan 1841 och var en kopia av Klara kyrktorn i Stockholm. 

Vet inte om det är en skröna men det sägs att man ville visa Borrbys storhet genom ett högt kyrktorn. Storklockan, den som kallas Mariaklockan, är dessutom den största på hela Österlen. 

Vi kallas inte "Borrbybaddare" för ingenting. 

Kyrkan med sitt höga torn syntes långväga över den skånska slätten oavsett från vilket väderstreckman närmade sig byn. Det klickar alltid kärleksfullt i hjärteroten när kyrkan dyker upp i fonden på vägen till Borrby oavsett från vilket håll jag kommer. 

Jag ska också ärligt säga att jag har tagit denna syn för given och inte funderat mer på det. 

Byggnaden symboliserar min barndoms trygghet. Mina första kyrkominnen är julottorna. Från barnets perspektiv en märklig tillställning, där man steg upp förfärande tidigt, klädde sig fint, kyrkan var fylld till bredden av bybor, bönder och orgelbrus. 

Jag minns gammal fylledoft från farbröderna blandad med svag stank av gödsel i värmen från många stearinljus. Gödsellukten är också den en trygghetssymbol för mig. 

Min äldsta dotter refererade sitt första julottebesök med morfar, när alla vi andra vågade vägra dessa tidiga morgnar: ”Vi gick till kyrkan och där luktade det räligt, sen reste vi oss och satte oss några gånger och så sjöng vi några bitar”.

Är man från Borrby är man döpt, konfirmerad och gift i denna kyrka och därefter fotograferad hos byns berömda fotograf Carl-Fredrik Ohlsson. Kyrkan var också uppfostrande så till vida att vi barn visste vad som gällde – vid solens nedgång ringde barnaklockan. Då släppte man vad man hade för händer och rusade hem, annars kom mörkermannen och tog oss. 

Så sa mor och far i alla fall. 

 

Julen 2016 drog stormen Urd in över Skåne och blev för mycket för det gamla kyrktornet. Det fick en rejäl knäck och plockades ner av säkerhetsskäl. Tornet lär sedan dess finnas på hemligt ställe i väntan på renovering. Om detta hade jag läst i tidningen, men endast svagt noterat det.

En dag hade jag ett ärende till min hemby. Glad i hågen kom jag från Sandbyhållet och blev totalförvirrad av det som jag inte såg. Landmärket. Tornet. The Skyline of Borrby. Puts väck.

Jag körde raka vägen till Korsoren och såg till min förskräckelse att där tornet suttit fanns nu endast en liten förhöjning och spirorna var ersatta med små dekorationer. Halv kyrka. Halv by. 

De känslor som väcktes hos mej var sorg och förstämning. Jag hade ingen aning om att Borrbys kyrka betydde så mycket för mig. Jag bor ju inte ens kvar här försvarade jag mig med, men insåg att jag visserligen bott både här och där i livet men att mitt hjärta fortfarande bor i Borrby. 

Jag ser nu i juletid att Borrbyborna gjort så gott de kunnat med polisblått ljussken i fyra strålar som symboliserar tornet. Vackert förstås, men ge oss tornet tillbaka! Nu!

 

Det är luciatider och jag ser framför mig alla dessa luciatåg som var så viktiga för oss. Barndomens luciatåg i kyrkan. Massor av barn i vita särkar. Från Astrid Haraldssons kafé hade vi skaffat tårtkartonger och ur dessa klippt ut ljusmanschetter, som skulle skydda våra små händer från het stearin. Riktiga stearinljus förstås eftersom de batteridrivna ännu icke vore uppfunna. 

Byn var barnrik, luciatåget var långt, vi gick så tätt så tätt och var nervöst uppspelta. Det måste vara ett rent under att inte hela kyrkan brann ner med tanke på den tidens brist på säkerhetstänk och mängden levande ljus i små barnahänder. Ok, vid ingången stod Gunnar Barberare och Nisse Borg från borgarbrandkåren, för dagen klädda i mörkblå flanelluniformer... De hade blöta näsdukar till hands och möjligen också en spann vatten. 

Men det hade ju räckt med att en enda liten unge hade snubblat till för att katastrofen skulle vara ett faktum. 

 

Mina egna flickor lussade för alla grannar i huset under uppväxten i Malmö. I fastigheten bodde flera äldre som uppskattade två töser som sjöng som små änglar. Tanterna och farbröderna visste ju inget om det som skedde i kulisserna med millimeterrättvisekrävande ungar: Vems tur var det att bära lussekatterna, vems tur var det att gå först in i hissen och vem var det som skulle få bestämma vilken sång som skulle framföras. 

När det var dags för de små sötnosarna att bege sig till Österporskolan för skolans lussefirande, var särkarna redan både skrynkliga och solkiga. Och den tappra modern förbannade i tysthet alltihop. Det kunde mycket väl sluta med att jag skrek på de små liven: ”Säger ni Sankta Lucia en gång till så galer jag rakt ut”. 

Jodå. Precis så kunde det vara ibland. Men inget illa ment. 

 

Läser förskräckt i media att någonstans i en förskola uppåt landet är årets luciafirande inställt av oklar och grumlig anledning. Till alla vuxna där ute säger jag: Låt barnen få fira lucia, låt dem få vara pepparkaksgubbar, tomtenissar, tärnor eller vad det nu kan vara. Sluta klydda!

Uppmuntra era barn, ställ upp, det är en gång om året, förbered kvällen före så går det lite lättare, knacka på hos din granne eller någon äldre i närheten – jag kan nästan lova ni får tusenfalt tillbaka. 

GOD JUL. 

 

Bästa julen:

Bästa julmusiken: Christmas in Vienna 1993, Placido Domingo, José Carreras och Diana Ross. 

 

Bästa julpyntet: Hemmasnickrad träkyrka, det mesta är lite på sniskan, med speldosa och allt, som stod i fönstret i Freijs kommissionsaffär på Bagaregatan när jag växte upp. Alla kyrkobesökarna består av nakna små babydockor i plast, som roar dem som kikar in.

 

Bästa jultugget: Varm drink av Kiviks äppeldryck, vitt vin och calvados. Till den mina lusselaxar, som är stekta lussekatter och litta till. Den som vill göra dessa får allt ta mej på receptet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!