Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ewa-Gun Westford

Bestäm dig: Ska DU stötta svensk polis – eller inte?

Ewa-Gun Westford, kolumnist i Kvällsposten och presstalesperson hos polisen i region syd. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Dan Eliasson, före detta rikspolischef. Foto: (C) PELLE T NILSSON / PELLE T NILSSON/STELLA PICTURES

Den resa som svensk polis har gjort sedan Den Stora Omorganisationen 2015 är fullkomligt sanslös i ett Sverige som förändrats nästan i sina grundvalar på några år. 

Från min horisont har de senaste åren satt det mesta på prov i vårt land och vi har varit med om de mest märkliga ting. 

Och fort gick det. 

Det har varit allt från politiska haverier, metoo och debaclet hos Den Svenska Akademien. Och nu träter politiken om IS-terrorister som vill återvända och få bada med oss i mellanmjölken. 

Vad månde blifva av detta?

Inom polisen var vi under hela 2015 fullt upptagna med att hitta rätt och hitta oss själva i en omorganisation som vi inte förstod och känslan av att ha blivit grundlurade. Vi var många som kände att polisen var brickor i ett politiskt spel.

Det var som om hela polisorganisationen levde på knä med stukade och avsatta chefer, oförklarliga geografiska indelningar, där nya krafter styrde och ställde med en befälsföring från huvudstaden som ledde oss in i misstänksamhet i stället för visioner om en bättre framtid. Vi har inte hämtat oss än. 

Polisens gränskontroller på Hyllie station i Malmö, 2015. Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP

År 2015 kom dessutom den stora flyktingvågen och det var vi i polisregion Syd som i vår nya polisiära världsordning blev första anhalt för de flesta människor som kom till Sverige den hösten.

Jag önskar att någon i högsta polisledningen eller vem som helst hade haft modet att berätta för dåvarande rikspolischefen Dan Eliasson att han skulle ge fan i polisuniformen tills han blev varm i kläderna. 

Det är inte alltid helt lätt att fylla ut en polisuniform, särskilt inte med alla gradbeteckningar som följer med de högsta ämbetena. Polisorganisationen och Dan Eliasson gick från början inte i takt helt enkelt för att det uppdrag som han hade från politiken var i det närmaste omöjligt. 

Men vi är ganska många som såg hur han växte som chef när han lärt känna sin myndighet. Men då tyckte politiken att det var för sent.

Av sju polisregioner i konungariket Sverige fick vi i polisregion Syd en högsta chef som inte kunde ett pillekvitt om polisen, som Leif GW skulle ha uttryckt det. 

Hon rekryterades från Skatteverket, varför förstår ingen, men hon tog genast krafttag om det ekonomiska och är numera ihågkommen som den chef som lade ner cafeterior och drog in våra förplägnadspåsar vid större kommenderingar. 

Det här med kultur är viktigt. Jag erbjöd den dåvarande nya regionpolismästaren att förklara ett och annat om vår polis- och uniformskultur för att underlätta för henne, men hon avböjde.

Anders Thornberg är nu Den Högste. Hans första ord vid presentationen var: ”Jag är polis”. 

Och så var det med det. 

Vi klev alla i båten och sitter där fortfarande och ror. Alla ror åt samma håll med Anders vid rodret, lugnt och sansat. Ingen av oss skulle ens komma på tanken att ifrågasätta den kaptenen, det är viktigare än man tror, det här med uniforms- och poliskulturen. 

Socialdemokraten Mikael Damberg, inrikesminister. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

Jag brukar roa mig med att studera vilka uniformspersedlar vår rikspolischef har på sig vid olika tillfällen eller väljer att inte ha den. Han vet exakt var det skåpet ska stå.

Till och med när han ska ha en väl använd eller en sprillans ny båtmössa. Det är också en del av vår kultur och ger oss polisanställda fortsatta signaler om att han har klart för sig. Och då ror vi. Minister Damberg har visserligen spänt ögonen i honom och krävt mer och några skriker: ”Ministerstyre!”

Men det har faktiskt vänt uppåt en smula. Polisens årsredovisning för 2018 visade att våra siffror vänt uppåt en liten smula. Vi arbetar på uppdrag av svenska folket genom det regleringsbrev som varje statlig myndighet får av den svenska regeringen inför varje verksamhetsår. Och när året är slut ska det gångna året redovisas. 

I siffror och svart på vitt, staplar, kolumner med invecklade förklaringsmodeller som så småningom ramlar ut så att vi kan vägas och mätas.

Vi har blivit något lite bättre på att lösa vårt övergripande och brottsbekämpande uppdrag. Under förra året visade också den nationella förtroendebarometer att förtroendet för polisen ökar – bara Systembolaget ligger högre – och att något färre än tidigare upplever oro för att råka ut för brott. 

Fler ärenden redovisas till åklagare och insatserna mot den grova brottsligheten har ökat. Jag tillåter mig att vara en liten smula glad över detta. 

Visste du att svensk polis under förra året hanterade ett inflöde av 1,2 miljoner ärenden? 

Det blir omräknat cirka 3400 ärenden per dag. Sug på den karamellen.

Ewa-Gun Westford, i sin yrkesroll. Här med Erik Jansåker, lokalpolisområdeschef vid Malmöpolisen. Foto: JOHN SAHLIN/TT / TT NYHETSBYRÅN

Vi har alltså hämtat oss lite men har långt kvar. Här i polisregion Syd har vi skruvat i den geografiska ytan för naturligare gränser. Vi har tyvärr stängt ett antal polisstationer vilket är mycket smärtsamt och frågar ni mig så har vi misslyckats med att förklara för er medborgare varför detta var nödvändigt. 

Det handlar om både resurser och arbetsmiljö. Jag tycker att det hade varit ärligare av oss att från början berätta att vi kommer att stänga ner ett antal polisstationer och inte krumbukta oss så som vi har gjort.

Polisen är första delen i rättskedjan och som sagt: Nu levererar vi, men ställer därmed till det i övriga rättskedjan. 

Åklagarmyndigheten, kriminalvården och domstolarna hinner inte med. Häktesplatserna och Migrationsverkets förvarsenheter är överfulla. Nästa utmaning för våra folkvalda blir att hålla tungan rätt i mun och fatta de rätta besluten för att upprätthålla trovärdigheten i den demokrati som vi är så stolta över. 

Vi inom polisen, kommer nämligen att fortsätta ända in i kaklet att bekämpa brottsligheten och icke låta oss förtröttas.

Nu lyfter vi försiktigt blicken mot framtiden med en långsiktig plan, ”Strategi 2024”, alltså i vilken riktning svensk polis ska vandra fram till detta år. 

Tre övergripande mål har vi satt – att ha en framgångsrik brottsbekämpning och uppklaring, ha en stark lokal närvaro och att vara en attraktiv arbetsplats och samarbetspartner.

Den som lever får se. Vi klarar det inte ensamma – bestäm Dig för vilket samhälle just Du vill ha och om Du ska stötta svensk polis eller inte!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!