Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ebba Berggren

Vi gjorde succé med rosa boa och pumps

EN SHOW MED ROSA BOA OCH PUMPS. Ebba Berggren om barndomsminnet från 9-års åldern.Foto: Christian Örnberg

9 år gammal och det var dags för roliga timmen på Västra skolan. Jag och min bästa vän hade övat intensivt hemma hos mig veckan innan och varje ”ackord” på den ljudlösa keyboarden satt som en smäck. 

Showen bestod av två nummer där jag hoppade mellan keyboard och fiol samtidigt som min vän ålade runt i en knallrosa boa och ett par väl ingångna pumps med taxklack. En fröjd för ögat kan man tro när vi repade varje eftermiddag i vardagsrummet med cd:skivan på högsta volym. INGEN i familjen fick närvara under repetitionstimmarna, det var strikta förbud. 

Idag undrar jag över varför mina föräldrar inte sa något om just de låtval vi gjorde, något jag också tycker är helt fantastiskt befriande och underbart. 

Tidigare hade jag och min vän gjort ”succé” iklädda kostym, fluga och hatt till Roy Orbisons ”Pretty Woman” med pappas akustiska Martin D38 som han glatt lånade ut. Den gitarren satte hög standard på mina inövade luftackord kan man tycka, nu i efterhand. 

Efter detta framförande fick vi ett förtroende från vår lärare som lät oss planera in ytterligare en show utan att gå igenom spelschemat innan, vilket vi minst sagt utnyttjade. Nu har det inte bara en låt utan två och vi brassade på rejält. Vi gick från en rätt oskyldig låt till låtar som fick läraren att sätta andan i halsen. 

ELGITARREN SPARKAR I GÅNG SHOWEN.Foto: TOMMY PEDERSEN

*Tystnad* Elgitarren sparkar i gång introt, jag lägger ackorden platt på keyboarden och blundar.

Min bästa vän gör entré med långa pumpsklädda kliv och boan ligger stramt runt halsen. Hon höjer micken utan sladd och öppnar showen med en kraftig övertygelse; ”På fredagskvällen bubblar det i blodet man e kåt, vi skulle gå på vågen och dansa oss en låt”.

Läraren stelnar till och vi fortsätter utan bekymmer; ”Vi satte oss i baren och tog en flaska vin, och drömmen börja slakna om en flicka varm o fin”. Min kompis studsar runt och jag gör henne sällskap när refrängen sätter i gång ”Livet e en fest, håll me om det folk och fä - och om livet e pest, fyllan värmer bäst”. När vi startade i gång andra numret; ”Om man är född bland proletärer och gör narkotika-affärer” fick läraren bryta in och stoppa. 

Det blev helt enkelt för mycket. Vi var gränsöverskridande och politiska. Som riktiga rockstjärnor, visst? Ändå skillnaden är väl att vi hade absolut. Ingen. Aning.