Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ebba Berggren

”Kafépersonalen verkade jobba för att kunderna skulle gå hem”

Foto: FOTOLIA / DIMAKP - STOCK.ADOBE.COM 105907729
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

På radion i skrivande stund pratar de om att utbilda servicepersonal i att bli trevligare mot turister i Ryssland under fotbolls-VM. Den hårda och karga jargongen ska bli mjukare och de ska lära sig att skratta och le mer. 

Det disciplinerade och opersonliga sättet att möta turister känns förlegat.

Ryssland och USA må ha en kylig relation men kanske är de redo för att anamma den typiskt amerikanska gästvänligheten. Det är svårt att se detta fungera och kännas genuint, jag har ju trots allt spenderat tillräckligt med tid i USA för att kunna konstatera hur denna “hospitality” ofta känns lite…glättig. Ett tvångsmässigt servicebeteende där du skriver under på kontrakt att alltid göra ett försök till merförsäljning och tacka kunder när de går. 

Det må vara effektivt men aldrig genuint. Precis efter studenten jobbade jag på ett mysigt kafé rent visuellt men desto mindre gästvänligt i form av känsla för service. De personer som jag jobbade med hade milslångt till skratt och en tråkig attityd mot både anställda och gäster. Här gällde det “ryska formatet”, effektivitet stod högt i prio och allting skulle göras i 180. 

 

En av damerna som jag jobbade med for runt som en skållad vessla på speed med wettextrasa och röt åt kunder som satt kvar för länge. Jag blev ofta paff av att se henne sparka in stolar med ett ben samtidigt som hon sprut-lackerade alla ytor i ett drag med desinfektionsmedel. När den kraftfulla centraldammsugaren åkte fram efter lunchruschen med 20 meter lång kabelsladd ville jag varna samtliga gäster. Det fanns ingen hejd när det kom till produktivitet vilket i flesta fall är fantastiskt, men här var det snarare något form av skrämseltaktik. 

Var tanken att jaga bort alla kunder och få anställda att säga upp sig? 

För samtidigt som det rådde högtryckstvätt inne i lokalen stod den andra utanför och kedjerökte mellan varven i jobbuniform. När jag hade jobbat där ett par månader blev jag inkallad på kontoret och fick berättat för mig att jag inte riktigt platsade på kaféet med den enkla anledning att jag hade fel “känsla”. 

 

Jag likställde detta som ett friskhetstecken. Hade jag aldrig fått uppleva en arbetsplats som denna hade jag kanske inte reagerat positivt på detta förslag i att utbilda personal till att bli trevligare. Lika många besvärliga kunder som det finns, finns det tvära butiksbiträden och kafépersonal utan livsgnista. I dagarna fick vi besök av en journalist som föreläste om tips när det kommer till att klara sig i arbetslivet på bästa sätt. 

Ett av de viktigaste tipset enligt journalisten var punkt nummer 10 - Var alltid trevlig. Och jag kunde inte sagt det bättre själv. 

Om det så krävs en kurs eller inte.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!