Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ebba Berggren

”Det skulle bli ett skämtsamt stopp – men blev istället ett minne för livet”

Ebba Berggren skriver krönikor varannan tisdag, hela sommaren. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Malmöfestivalen börjar på fredag, den 10 augusti. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG / BILDBYRÅN

Älgkebab, bluestältet, langos och Poetry Slam är bara få av många ting som jag direkt förknippar med Malmöfestivalen. 

Malmö innerstad förvandlas till ett vardagsrum där alla olika samhällsklasser är inbjudna, utan varken åldersgräns eller klädkod. 

En kulturkrock uppstår mellan varje gathörn. Det finns en irritation och fördomar från de stadsbor som bor i kärnan av Malmö. En del uttrycker bittert fördomar om att småstadsbor åker in för att leva ut en karatefylla och vandalisera Axels Tivoli i hopp om att stimulera den rastlösa småstadskropp de besitter.

Och vänder vi på det så kan jag mycket väl tänka mig att fördomar kring Malmös innerstadsbor liknas vid översitteri och pretentiösa fyrkantiga kulturmuppar som gärna tror att de vet lite bättre.

Men hur ofta säger vi inte något i stil med “jag trodde aldrig att jag skulle tycka att det där var gott, men det smakade fantastiskt”?

Med jämna mellanrum förvånas vi över att vi uppskattar något som vi redan innan bestämt oss för att inte tycka om. För det är ju en del av oss, att bara lyssna på klassisk musik och aldrig R'n'B. Eller att hålla sig till italienska smaker och vägra vara öppen för vietnamesiska.

Jag är ju precis likadan, med alla mina förutfattade meningar och fördomar.

Ett av mina bästa minnen under Malmöfestivalen var år 2013. Mina två bästa vänner och jag sprang planlöst omkring och hamnade till slut i dansbandstältet där det pågick bugg i hög hastighet och dansbandet Elisa’s stod på scen. Utan att vi ens hann reagera så svingades min ena vän runt av en man i något som liknade en matadorkavaj och de förenades i en bugg som fick oss att häpna.

Det såg ut som att min kompis aldrig hade gjort något annat tidigare. Att en sådan talang låg där och pyste visste varken min vän eller någon annan, men här blommade den ut i sin fulla prakt. Något som från början skulle bli ett litet skämtsamt stopp vid dansbanan blev nu höjdpunkten under kvällen. 

När min kompis kavaljer tackade för sig bugade han artigt och vi alla var charmade över hur glada och härliga dessa människor var. Kvällen förevigades med en fanbild tillsammans med Elisa’s sångerska och i ett år använde jag den som bakgrundsbild på min dator.

Kanske ett sätt att påminna mig själv om att vara mer öppensinnad?

Sen denna kväll har dansbanan varit ett obligatoriskt stopp under Malmöfestivalen för mig och mina två bästa vänner. Något som tidigare bara var ett tält som vi fnös och skrattade åt – vi trodde kanske att vi var lite bättre än så. Men vi blev motbevisade med råge och jag rekommenderar samtliga att ge allting en liten chans. 

Om det så bara gäller en bugg eller två. 

 

LÄS MER: Här är sommarens krönikörer i Kvällsposten 

 

Ebba Berggren

Ålder: 26.

Bakgrund: Krönikör på Metromode, frilansande skribent på Egmont Tidsskrifter.

Skriver gärna om: Iakttagelser av människor. Hur vi tänker, vår självbild, hur vi agerar och hur vi uttrycker oss. Med en gnutta självironi.

Sommarfavorit: Spökvandring på Glimmingehus på Österlen och alla måltider som förtärs utomhus i form av picknick.  

Smultronställe i Sydsverige: Örnaberga på Österlen där jag spenderade i princip alla mina somrar under min uppväxt. 

Läs Ebba Berggren varannan tisdag i Kvällsposten

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!