Dido Stadler

Sverige är fyllt till brädden av elitistiska mytomaner

Sommaren är tiden för självförverkligande, skriver Dido Stadler.
Foto: Roksana Bashyrova / Roksana Bashyrova

Lördagskväll. Det är ljummet i luften ute vid sommarstugan. 

Godisskålen är fylld med etisk veganism för 49kr påsen. Svenskarna lägger sig i soffan i sina krämvita linnebyxor och letar efter kvällens film. Valet är självklart, en dokumentärserie i tre delar om valfri bortglömd kulturman från 1900-talet. 

Eller ja. Det gör vi ju inte, det gör ju ingen och det vet ju alla. För sen kommer måndag och vi koketterar kring varandras lögner för att bevara våra egna. 

Något med just sommaren tar fram vår mest lögnaktiga sida. Ska man tro instagram så bor alla på strandhotell, äter charkuteribrädor och har små fåglar som klär på dem varje morgon. Plötsligt känner alla till den totalt okända musikern som toppar listettan och alla är stammisar på alla krogar. Det är årstiden av självförhärligande och vi alla spurtar för att springa om varandra. 

Mina vänner lånar varandras kläder för att färgkoordinerar fotosessionerna på stranden. Jag lägger krampaktigt ut naturbilder mellan mina selfies för att inte framstå som en fullkomlig narcissist. Hur många bilder på krogen är för många? När korsar man gränsen från social rännare till desperat ölare?

Vi kurerar bilden av vilka vi är tills vi glömmer vad som är sant. Jag har genuint svårt att minnas om jag faktiskt har läst Utvandrarna i juni eller om jag bara sagt det tillräckligt många gånger, och det är kanske lika bra. 

För nu ska vi vara ärliga: ingen tänder på Utvandrarna. Så var det sagt. Alla vet att det är ett litterärt mästerverk men snälla, har du någonsin plockat ut den ur bokhyllan för att den är så kittlande? Personligen är inte en sprickande livmoder min föredragna sommarläsning och om det är din preferens hoppas jag att vi aldrig möts i en mörk gränd på natten.

Vilhelm Moberg.
Foto: JAN DELDEN

Jag säger ändå att jag läser den för idag mäts status i originalitet. Ju mer obskyr och ”naturlig” ens smak är desto större framgång. Äldre generationers klassmarkörer har frontalkrockat med ungdomars ego och skapat en ny finkultur där allt ”avslappnat” är rätt, hur analt det än är bakom kulisserna. Ni måste erkänna, Moberg är rätt så duktigt anal. 

Jag kan acceptera att vissa av oss läser Moberg och vissa av oss tycker om grovt bröd med lite mosad avokado på. Jag kan inte acceptera att vi inte bara erkänner att vi också kollar på TV4 och trycker mjukglass. 

Jag slösar bort min sista sommar innan jag måste bli vuxen. Vi alla kastar bort de två fattiga månaderna på det svenska året som inte är total grå misär, och på vad? Att äta wasaknäcke i parken istället för en hamburgare? Försöka nynna med i en låt som man lovar är ens favorit och sen missa melodin så brutalt att alla tystnar. Skruvar på sig lite. Byter låt för att skona dig från skammen.

Sverige är fyllt till brädden av elitistiska mytomaner. Jag är en av dem. 

Jag erkänner härmed att jag inte har läst Utvandrarna, eller lyssnat på Rymdpojken och att jag inte ens tycker att jordgubbar är sådär supergott. 

Så. Nu har jag bekänt mig. Kan inte alla ni andra också nu erkänna att ni inte lyssnar fullt så mycket på mikronesisk rap som ni säger?  

Veckans bästa

Sedan i torsdags får krogar och restauranger stänga när de vill - studentsommaren är räddad! Jag ska arbeta mig genom Lund och Malmös alla barer och- det är EM ja. Just det. Män utan volymkontroll, värdighet eller tröja plus öl, sent på kvällen. Vet ni vad, veckans bästa är hemmamys med låst dörr och chips!

Veckans sämsta

Netflix har släppt trailern för sin nya serie ”Sexy Beasts” och jag smäller av. Tydligen är djurförklädnader en rimlig del av blind-dating. Det ska alltså vara okej att bli kär i en kaninkvinna nu. Kontakta vänligen mig via brevduvor alternativt telepatiska signaler för nu flyr jag civilisationen. 

Dido Stadler

Dido Stadler, född 2003, bor i Malmö och har precis tagit studenten. Hon har tidigare skrivit en gästkrönika för Kvällsposten.

Dido lovar att krönikera om ”allt hon inte kan låta bli att gapa om”. Hon gillar regn, bryggbad, Jeanette Winterson och stenfrukt – men förstår sig inte på fotboll, överhuvudtaget. Trots att hon är malmöit.