Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Björn Ranelid

"Värdet hos dig och mig och alla som lever just nu är okränkbart"

Björn Ranelid.
Eva Lind hade en liten eldsflamma på sin ena kind. Nu sitter alla världens barn vid Evas lägereld och vedkubbarna lutar sig mot varandra, skriver Björn Ranelid. Foto: / TT NYHETSBYRÅN

Gullviva, nattviol och johannesnycklar är fridlysta i Sverige, men inte barnen. Eva Lind hade en liten eldsflamma på sin ena kind och den dansade på tåspetsarna och färgerna slog ut som en blomma och de torkade aldrig. Hon var min skolkamrat.

Nu sitter alla världens barn vid Evas lägereld och vedkubbarna lutar sig mot varandra och glöder. De har samlats för att hålla rådslag över de vuxna människornas krig och strider. Särskilt betrodda flickor och pojkar skriver protokoll i skenet av lågorna. Alla orden bär högtidsdräkt. Det är domens afton och kärleken har inget annat vapen än sitt hjärta.

 

När Eva blev retad släcktes inte elden på kinden av hennes tårar. Hon var snäll och hon byggde en liten fästning inom sig som ingen kunde inta eller rasera. Man måste ha en särskild blick för att upptäcka vallgraven och vindbryggan kring hennes späda kropp.

Evas pappa var svetsare på Kockums Mekaniska Verkstäder i Malmö. Elaka tungor sade att dottern Eva övertagit svetslågan på sin ena kind. Mamman städade och lagade mat i en stor disponentvilla på Limhamnsvägen i samma blickfång som Öresund och den långa sandstranden.

 

Om Eva sträckte ut sina armar kunde hon omfamna hela jordgloben i klassrummet. Små flickor och pojkar i Afrika, Kina, Indien, Amerika och i alla Europas länder tog varandra i hand och växlade ord och tankar om sorg och glädje, lycka och smärta i själen.

Nu sitter även du och dina syskon i era skolbänkar bredvid Eva Lind. Ni håller lektioner i livet och ni bär samma släktnamn i klassboken: Människa. När det ringer ut för rast är ni förunderligt lyckliga över vad ni lärt er denna dag. Ni har tagit del av hjärtats alfabet som pumpar syrerikt blod till hjärnan.

 

Axel Nilsson hade fötts utan öron och han var elev i min parallellklass. Min överläpp kom att växa sig grotesk i formatet och jag blev hånad och retad varje skoldag i flera år. Jag blev ledsen, men min själsliga styrka låg i ett framkallningsbad. Mitt språk och min människosyn är ett barn av den tiden i mitt liv.

Det dröjde länge innan jag fick veta att jag led av Melkersson-Rosenthal syndrom. Eva, Axel och jag bildade en liten klan på skolan och vi behövde inte tala om våra särmärken. De syntes utanpå oss.

 

Professorn Karl-Erik Hogeman skapade nya öron av Axels muskler och senor under pojkens sommarlov. Det skedde på den plastikkirurgiska kliniken i Malmö. Samme läkare opererade min växande överläpp vid tre tillfällen, när jag var femton, sjutton och tjugosju år.

Jag är så tacksam över att jag föddes med ett tyst universum inom mig som jag inte skapat av egen kraft. Jag kan älska, skratta, gråta, tänka och vara bland andra människor. Min blick och själ och mitt hjärta skolades av Eva Linds och Axel Nilssons egenheter i deras ansikten.

Ibland flyger barnen och sätter sig på gamla telefontrådar i land efter land och samtalar om stort och smått i sina liv. Det händer också att de kommer för nära solen och sveder sina vingar. Det sker ofta utan att de stora människorna ser och hör det.

 

Evas skolkamrater övertog små flammor av hennes eld som de skulle bära med sig resten av sina liv, utan att de förstod eller blev varse hur det kom sig. Så är det överallt där barnen lever och leker och övergår till att bli vuxna människor som får egna avkommor.

Eva Lind och Axel Nilsson har miljoner systrar och bröder runtom i världen. Du kan inte skriva vackert, om du knyter handen och därför värmer jag bokstäverna i mina fingerblommor innan jag låter dem vila på den vita pappersängen inför din blick.

Eva Lind skapade inte sin egen kropp. Hon låg som foster i sin moders varma innanhav som saknade fryspunkt. Ingen människa har av egen kraft gjort sig förtjänt av att födas till ett hem av kärlek, omsorg, pengar och ära. Krig, svält och terror hade lika väl kunnat få näring i din navelsträng.

 

Varje liten flicka och pojke som föds bär på otaliga generationer inom sig. Deras ögon hämtar ljus från många släkten. Eva Linds mamma och pappa hade inga eldsflammor på sina kinder och ej heller hennes syskon. Axel Nilssons föräldrar föddes med öron. Genetiken är ibland en obarmhärtig furste.

Varje människa existerar i ett enda exemplar och när hon är borta kan hon inte ersättas av någon annan. Värdet hos dig och mig och alla andra som lever just nu är okränkbart och kan aldrig bli större eller mindre för den ena eller andra. Så lyder världens viktigaste mening.

Eva Lind tog examen i en osynlig skola som hon bar inom sig. Hon fick sitt betyg och värmde ett rött lack över elden på sin vänstra kind och lät det bli ett bevis på att hon var en fullgod människa.

 

Alla som är elever i Evas särskilda skola bär nu små facklor i sina ögon som skall påminna dem om livets främsta läxa och den kan inte bytas ut. Axel Nilssons skapade öron är ett medicinskt mirakel. Varje barn är fridlyst och heligt.

Jag har lärt mig att skriva med eldslågor av Eva Lind och jag är henne evigt tacksam för det. Axel Nilsson lägger sitt ena öra mot världens hjärta och hör när det slår.

Mina berättelser är flyttfåglar som söker värmen och jag ger mig inte förrän de finner ett bo i ditt hjärta.