Björn Ranelid
Från 1955 till 1985 antändes förmodligen inte en enda bil i Malmö, Göteborg, Stockholm eller Lund. Dessa kriminella handlingar har ingenting att göra med antalet bilar i dessa städer vid de löpande årtalen. Det är således inga gradskillnader i brottets karaktär utan det handlar om en ny art av kriminalitet.
När en kvinnlig sociolog på Malmö universitet förklarar brotten med att ynglingarna är frustrerade, förbannade och vilsna så talar hon strunt och dumheter. Hon upprepar en ramsa som kunde ha varit utsagd av en papegoja.
Ingen av dessa brottslingar svälter eller saknar tillgång till rent vatten. De har tak över huvudet och de har erbjudits kostnadsfri skolgång i nio eller tolv år. De bor inte i några fallfärdiga hus. Samtliga dessa vettvillingar har haft en högre materiell standard i sina hem än flera tusen av barnen och ungdomarna som växte upp på Ellstorp i Malmö där jag bodde med mina föräldrar och två syskon på fyrtiosju kvadratmeter i två små rum och kök från 1949 till 1966.
Vi var rika på kärlek i vår familj och min bror och jag lärde oss att respektera andra människor och sköta oss i skolan och vara flitiga. Det kallas uppfostran och denna saknas för tusentals flickor och pojkar i svenska hem i dag. Det handlar inte om pengar eller var man råkar vara född i världen. Det har ingenting med politik eller ideologi att göra. Det handlar om etik, moral och samvaron mellan människa och människa.
Varje flicka och kvinna som är rädd för att springa, promenera och visats i parker och på olika platser i Sverige är värd att ta på yttersta allvar. Ingen man skall slå, hota eller våldta någon kvinna. Det är ett krig mellan frihet och tvång.
Det är en oro och rädsla hos kvinnorna som inte skall finnas inom dem. De tänkta och upplevda hoten är ett osynligt vapen som riktas mot dem. Om de drabbas leder det till livslånga trauman för dem.
Alla lösenord på mobiltelefoner, i bankärenden och på datorer är en följd av att brottslingar utnyttjar alla möjligheter att förskingra pengar och genomföra bedrägerier. Det är ett krig mot kriminalitet. Under det första kvartalet i år har det skett sjuttiofem sprängningar på allmän plats i Sverige. Tusentals män har tillgång till vapen av olika slag.
Ynglingar mördas och avrättas inför vittnen som råkar vara nära till dåden i stunden. Det är krig och ingenting annat. Hundratals anhöriga, vänner och bekanta drabbas av dödsfallen inom och utom deras familjer. Hämnd och vendettor är en del av kriget. De berörda slår till var och när som helst.
Begreppet heder har fått en pervers och sjuk innebörd de senaste tjugofem åren i Sverige. Ordet heder skall inte betyda fysiskt våld, tvång, hämnd eller skillnad mellan könen. En kvinna som mördas i sken av begreppet heder inom en familj är en tragedi för alla människor som bor och lever i Sverige, eftersom små barn hör, ser och minns inför framtiden.
Många av mina barn- och ungdomskamrater i Malmö hade tyngre skäl att känna sig frustrerade, förbannade och åsidosatta än nutidens flickor och ynglingar. De bodde trångt i omoderna lägenheter och ekonomin i många familjer var dålig, men ingen av mina hundratals bekanta, vänner och lekkamrater brände bilar, rånade gamla människor eller bar vapen.
Efter skoltid spelade vi fotboll och lekte. Ingen var uttråkad. Tillvaron var fylld av möjligheter. Politiker i Sverige har skapat självuppfyllande profetior när de talar och skriver om särskilt missgynnade och utsatta bostadsområden i Sverige. Många människor som bodde på Kirseberg, i pinnakåkarna på Östra Farmvägen och Lugnet i Malmö var egendomslösa och förvisade till nödbostäder. Ingen där brände bilar eller hotade sin nästa med vapen. De sprängde inga butiker på Södergatan och de våldtog inga kvinnor i Kungsparken eller Pildammarna.
Alla dessa familjer hade sämre standard i sina hem än individerna på Rosengård, i Rinkeby, Bergsjön och Biskopsgården i Göteborg, Storvreten i Tumba, Ronna i Södertälje och ytterligare cirka tjugo platser i Sverige. Här finns rent dricksvatten, toaletter, duschar eller badkar, elektriska spisar, kylskåp och tillgång till tvättstugor.
Jag känner flera hundra individer som kämpade i skolan och utbildade sig, trots att de och deras familjer levde under knappa förhållanden. Sverige är i behov av en andlig revolution i etik, moral och uppfostran av barn.
Lärarna i skolan måste respekteras av eleverna. Det måste råda lugn och ro i klassrummen. Äldre människor skall vistas inom och utom sina hem i trygghet. Rånare och våldsmän skall dömas och sättas i fängelse. Där kan de studera, lära sig att tala och skriva svenska fem dagar i veckan, om behov finns, och träna fysiken utan tyngder av järn. De bör beredas möjlighet att lära sig ett yrke, olika hantverk och praktik inom teknik, sjukvård och trädgårdsskötsel.
Den åttonde februari 2017 sköt en femtonåring pojke en vaktmästare som skottade snö i Malmö. Ett av skotten träffade hans huvud. Det skedde helt oprovocerat som ett nöje. I december samma år roade sig fyra ynglingar i Lund och Malmö med att släpa vänliga snälla personer efter en bil sedan de hade fått hjälp med att beskriva vägen till ett visst ställe. Föraren av bilen hade vevat ner sidorutan i bilen och på ett ögonblick slet gärningsmannen tag i hjälparens hand och startade bilen så att offret släpades efter bilen. Det skedde vid nio olika tillfällen.
En enda terrorist körde med en lastbil på Drottninggatan i Stockholm i syfte att döda så många människor som möjligt, barn, vuxna och äldre individer. En hel nation berördes av vansinnesdådet. De dödas och skadades anhöriga, vänner och bekanta är dömda till kronisk och livslång sorg och själslig smärta.
Politiker i Sverige skall genom lagar och olika beslut i praktisk handling se till så att alla rånare, mördare, dråpare, våldtäktsmän, terrorister och pedofiler döms och placeras i fängelser. Inga pistoler och automatvapen skall få finnas hos brottslingar. All knarkhandel skall bekämpas.
Om inte politikerna ombesörjer att det finns tillräckligt många poliser och rättsliga möjligheter att frihetsberöva de skyldiga, så är de ansvariga för att det råder krig mellan de laglydiga och brottslingarna i Sverige.
Utländska stöldligor härjar i Sydsverige och de stjäl böndernas maskiner och dyrbara verktyg. Polisen har inte tid och resurser att söka efter tjuvarna. Det är tragiskt och oförlåtligt.
På kvällen söndagen den sista juni 2019 sköts två unga män i Sollentuna. En annan yngling blev huggen med kniv ungefär samtidigt i Vällingby. Senare på kvällen besköts ytterligare en ung man i Blackeberg. Nu är två av dem döda. Det sker var och varannan dag någonstans i Sverige. Det är ett småskaligt krig som berör alla människor som bor och lever i Sverige. Förrådet av bortförklaringar är slut.
