Björn Ranelid
I kriminalitetens värld är Sverige inte ett neutralt land. De kriminella individerna håller ingen fredstid. Terroristen som körde ihjäl människor med en stulen lastbil på Drottninggatan i Stockholm hade tagit sig över Sveriges gräns mot andra länder.
Många som smugglar vapen, ammunition och narkotika har goda möjligheter enligt fakta och statistik att passera tullstationerna i Sverige utan att bli upptäckta. Människohandel eller så kallad trafficking är transnationell och vår tids slaveri.
Ingen går säker när de kriminella skjuter skarpt på allmän plats. Söndagen den åttonde september besköts ett flerfamiljshus i Nacka. Det var automateld. Skyttarna drabbades av panik och flydde in i en taxi och där träffades chauffören av ett skott.
Chauffören är förmodligen helt oskyldig i sammanhanget. Det är ännu ett bevis på att skarpskyttarna härjar på platser där barn och vem som helst råkar befinna sig i stunden. Så är det i ett krig.
Fram till 1980 fanns det inte ett enda känt fall i Sverige i vilket en flicka eller ung kvinna mördats av en anhörig för att upprätthålla hedern i en familj. Begreppet heder hade överallt i riket bland alla infödda svenskar och invandrare en positiv betydelse. Det handlade i varje fall inte om personlig ofrihet och tvång.
1996 ströps den femtonåriga flickan Maisam ”Sara” Abed Ali av sin bror och en kusin. Det skedde i Umeå. De släpade liket ett par hundra meter och lade det invid en lagerlokal i en snöhög.
Familjen gillade inte flickans öppenhet och västerländska stil. Föräldrarna och syskonen kände sig kränkta av hennes sätt att vara och vilja att inte låta andra bestämma över henne. Hon pliktade med sitt unga liv.
I förra veckan sprängdes en port och entré till ett flerfamiljshus på Högaholm i Malmö. En lägenhet hade dessförinnan beskjutits med skarpa skott. Då hade sex dagar förflutit sedan Karolin Hakim sköts till döds med ett barn i famnen på Sergels väg i staden.
En kriminell man påstår i en tidningsintervju att spelreglerna för uppgörelser mellan ligorna därmed har förändrats. I och med mordet på läkaren Karolin Hakim så skall det framöver vara acceptabelt att mörda kvinnor.
Många män som kör omkring i dyrbara bilar i Sverige och som bevisligen saknar arbete och anställning och som inte är sjukskrivna måste försörja sig på ett eller annat sätt. Dyrbara klockor och märkeskläder kostar pengar.
Endast dumma och godtrogna varelser kan inbilla sig att dessa personer inte rånar, sysslar med vapenhandel, langning av narkotika, utpressning, övervakar kvinnlig prostitution och annan kriminell verksamhet. Det påståendet handlar inte om fördomar, utan det är rent vetenskapliga och objektiva fakta, sanningar med andra ord.
Sverige har haft en tradition av att vara återhållsamt med hur signalementen formuleras för efterlysta brottslingar. Det är emellertid av omistlig betydelse för allmänheten att få veta om personen i fråga är kvinna eller man, anmärkningsvärt lång eller kort, fetlagd, smal, brunögd, blond, mörkhårig, blek eller mörk i hyn. Ingen förnuftig och vettig individ kan förneka detta.
Jag har läst signalementen på efterlysta personer som direkt motverkat sina syften genom att den ansvariga myndigheten som utverkat beskrivningarna har eliminerat karaktärsdrag som inte anses passande att lämna ut enligt en ängslig och förment korrekt politisk modell i Sverige.
Ett signalement på en efterlyst brottsling skall inte bestämmas av politiska ideologier. Den sjunde juli i år skedde åter ett överfall på en kvinna och en våldtäkt i Rågsved. Nidingsmannen valde samma plats som tidigare, nämligen Bjursätragatan.
Utifrån offrens beskrivningar har en så kallad fantombild skapats. Mannen har mörk hy och mörka ögon. Han kan vara mellan 170 och 185 centimeter lång och han har smal kroppsbyggnad. Han pratar engelska med svensk brytning. Därmed kan alla ljushåriga män med blek hy och blå ögon och som därtill är nästan två meter långa eller extremt kortväxta räknas bort.
Mikael Damberg har nyligen diskvalificerat sig som demokratisk politiker och han har stöd av statsministern Stefan Löfven och miljöpartisten Per Bolund. De måste gå till den svenska historien som enväldiga domare över vad som är rätt och fel, etiskt och moraliskt korrekt, ty deras ståndpunkt är fullkomligt unik i Sveriges riksdag.
Mikael Damberg hävdar å statsminister Stefan Löfvens vägnar att sverigedemokraterna inte har tillräckligt djupa insikter och kunskaper om vad som bör göras för att bekämpa vapenhandel, mord och annan grov brottslighet som begås på allmän plats i Sverige varje vecka.
Miljöpartiet och socialdemokraterna har bestämt att ungefär tjugo procent av Sveriges valmanskår inte har rätt att delta i politiska diskussioner som gäller bekämpning av brottsligheten i riket. Därmed bildar de två regeringspartierna en diktatorisk pakt gentemot de fem övriga partierna i riksdagen.
Om Mikael Damberg, Stefan Löfven och Per Bolund vore fångvaktare, advokater eller åklagare skulle de inte vilja tala med personer som inte delar deras åsikter om kriminalitet, terrorbrott, våldtäkter och vapenhandel i det öppna samhället.
Om det skulle inträffa bråk och slagsmål i en skolklass, så skulle inte magistern Stefan Löfven låta vissa elever vara med i diskussionen om vad som borde göras för att få lugn och ro och sämja i gruppen.
Lärare Löfven dömer enväldigt ut de individerna, eftersom han anser att dessa inte har tillräckligt djupa insikter i vad som ligger bakom bråken i klassen. De har inte de rätta åsikterna. Det hjälper inte att nästan tjugo procent av skolans elever stöder de misstrodda personerna.
Per Bolund och Stefan Löfven och alla deras gelikar i respektive partier bör inte tillåtas att vara lärare, jurister, advokater, åklagare och fångvaktare i Sverige, eftersom de beter sig och arbetar på ett sätt som strider mot demokratiska principer i riket.
Socialdemokraterna och miljöpartisterna skjuter sig själva i fötterna med lösa skott när de stänger dörren för sverigedemokraterna i överläggningarna om vad som bör göras för att motverka den grova och organiserade brottsligheten i Sverige.
Varför inte låta sverigedemokraterna få säga och lägga fram hur de tänker och vad de vill göra i samråd med eller i opposition mot de övriga parterna i överläggningarna?
Nu bereds de i stället ännu en gång möjligheten att ikläda sig offerkostymen och folkdräkten och hävda att de systematiskt motarbetas av regeringen på ett odemokratiskt sätt och de har fullkomligt rätt däri.