Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Björn Ranelid

Riddare Stefan segrar i turneringen – och han har fått nya vapendragare

Björn Ranelids krönikor publiceras varannan fredag i Kvällsposten. I dag skriver han en saga om partiledarna i Sveriges riksdag. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Sveriges statsminister Stefan Löfven är en riddare i Björn Ranelids saga. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

En svetsare måste skydda sina ögon när den vitblånande lågan träffar sitt ämne, ty annars kan hans hornhinnor skadas av gnistorna och det starka ljuset.

Då bör han ha fällt sitt visir som en medeltida riddare i en turnering.

Det finns dock en i skrået som har fått tillstånd av en högre makt att svetsa med öppet ansikte. Hans namn är Stefan Löfven och han har även tagit bort den lilla svetsloppan som tidigare lyste över bokstaven e i hans efternamn. 

Det rimmar bättre för en enkel man att låta uttalet och skriften flyta smidigt utan en konstig utsmyckning. Stavningen Löfvén hade varit lika med högfärd. 

Riddare Stefan har inte bara svetsat utan även smitt sin egen lans. Han är skicklig vid städet och han räds inte lågans hetta. Han är van att hålla hammare och spett för hand sedan tidig ålder. 

Han har gått i den gamla lärlingsskolan och med tiden blev han talesman för metallarbetarnas skrå i hela riket Sverige. Den svenske riddaren Löfven håller sin lans upprätt innan han fäller den som en bom och rider på banan mot sin främsta motståndare. Det är riddare Ulf från medeltidens Strängnäs. Han hade tidigare trogna väpnare vid sin sida, men de har svikit honom en efter en och nu strider han i ensamt lag.

 

Annie Lööf är i Ranelids saga en cirkusdirektör. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

 

Kämpen Löfven har lockat över Ulfs tidigare vänner till sitt stall och följeslagare och han har betalt ett högt pris, men han är beredd att sälja till och med sin heder för en seger i denna turnering.

Stefans nya vapendragare har ett namn som anstår en drottning. Annie kunde ha tillhört det engelska hovet och hon har ju bedyrat sin kärlek till järnladyn Margaret Thatcher.

Annie och Jan sitter på läktaren och hurrar och följer riddare Stefan som endast har en utmanare kvar. Dennes namn är Jonas och han rider alltid in från vänster på arenan. Denna gång vet han att det är en strid som kan avgöra lagar, förordningar och beslut i tinget.

Om riddare Jonas viker sig och bara lamt lyfter sin lans när hans häst tar fart mot Stefan, så kommer han att bli betraktad som en svikare och medlöpare inte blott av sina vänner och väpnare, utan alla som har hedern i behåll i riket Sverige.

Riddare Stefan är villig att byta ut sitt ståtliga varmblod med anor från hingstar och ston som vunnit det mesta i tävlingar och turneringar under nästan åttio år i rakt nedstigande led i aveln.

 

Jonas Sjöstedt rider in från väster, i Ranelids saga. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / PATRIK C ÖSTERBERG / TT/IBL MEDIABILD / TT

 

Riddare Löfven är redo att bedriva kohandel bredvid skötseln av sin förstklassiga springare. Han är klipsk, slug och smidig och talar med folkets tunga, om han får säga det själv.

Jag kan segra även om jag rider på en ko, säger han med triumf i rösten.

Allting är tillåtet för Stefan bara han får segra. Vassa och ärliga tungor menar att hans föregångare skulle ha vridit sig i sina gravar, om de sett och hört vad deras riddare redan har gjort och är beredd att göra för att få njuta segerns sötma. Den gamle riddaren Ingvar är tyst och ingen mer än han själv vet om han lider eller inte.

En av Stefans utmanare tillåts inte vara med i turneringen. På nåder har han släppts in på en av läktarna. Jimmie anses nämligen vara en fara för riket Sverige. Hans anhängare och vasaller har anor från en brunsläktad ätt som gör skillnad på människa och människa, den ena rasen och den andra.

Annie har varit cirkusdirektör i fyra månader från september i fjol till början av det nya året. Den titeln är hon mycket stolt över och i vänners lag tycker hon att det är finare än riddare Stefans turnerande med häst, lans och sköld. Annie har ett förflutit som djurskötare på en bondgård i Värnamo när hon i ungdomen hade lov från skolan. Nu har hon övat sig i konsten att hantera en piska och domptera tigrar i en bur. Endast hennes närmaste krets vet att de djuren är stukade och tamare än knähundar. 

Således är hennes mod enbart skenbart.

 

Jan Björklund. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

 

Riddare Stefan och Jonas som alltid kommer in på arenan från vänster har länge samverkat och stött varandra i olika turneringar. Ibland sker det helt öppet och så att säga utan visir för ansiktet, men ibland kan de enas om att dölja och inte låtsas om att de strider för samma stall och lag.

I syfte att få med sig de två nya vapendragarna Annie och Jan lovar riddare Stefan dessa att hans forne kompanjon Jonas inte längre skall få röra sig i hans krets och ta till orda när det skall röstas om regler och förordningar vid turneringarna.

Likväl räknar Stefan med att den tidigare lojale Jonas skall fortsätta att verka så att rosornas lag kommer att vara helig varje gång de folkvalda går till ting för att dryfta och rösta om vad som skall gälla i riket Sverige.

Om Jonas böjer sig för dessa påbud, så kommer med all säkerhet hans anhängare och även andra att betrakta honom som en strykpojke och gycklare utan minsta självaktning.

Många är förundrade över att den självutnämnda drottningen Annie har blivit en av Stefans nya väpnare. Det är särskilt oväntat med tanke på att hon rentav sagt att den stolte och segervane riddaren varit hennes fiende. Hon har dyrt och heligt svurit på att aldrig sälla sig till hans sida i kampen om segern.

Annie har ömsat skinn. Så kan förvisso en cirkusdirektör göra, om det passar hennes syften. Hon sveper sin vassa tunga som en liten segerfana. 

 

Anders Ygeman får tillbaka sitt gesällbrev i Ranelids saga. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

 

Annie och Jan sitter bredvid varandra på läktaren i mitten av arenan. Åskådarna har sina givna platser som de tilldelas efter rang och ära. Det enkla folket står i rader utmed en ramp. Om underlaget är blött av regn, så händer det att hästarna sprätter jord och spillning på undersåtarna.

Riddare Stefans trogna vapendragare har inte lämnat honom. De har bugat och bockat och burit hans lans och polerat hans rustning och målat rosenrött på hans vapen där färgen har flagnat och blivit otydlig.

De tjänarna är Isabella och Gustaf och de är barn av skogen, havet, luften, marken och alla grödor och levande djur. De värnar och aktar människans miljö som en religion utan Gud. Stefan är djupt rörd och tacksam över deras stöd, men både han och de vet vem som är herre i hagen.

Stefan strider i rosens namn, i vackert röda flammor, som strimmor i svetslågan när han smider järnet till hästens skor inför den stora och avgörande turneringen.

Lärlingarna följer hans arbete i smedjan. Där är främst Ygeman med vikinganamnet som snart skall få tillbaka sitt gesällbrev som han miste sedan han hade misskött sitt värv i Stefans arbetslag tidigare.

Den avgörande striden om segern har redan frestat åskådarnas tålamod under lång tid, men riddare Stefan är van att smida medan järnet fortfarande är varmt. Han har varit segerviss från början och heder, samvete och rättrådighet skall inte få hindra honom från att njuta av triumfen fram till nästa turnering om fyra år.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!