Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Björn Ranelid

”Kärlekar och kloaker i människans värld”

Björn Ranelid skriver krönikor i Kvällsposten varannan fredag. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Kärleken har världens största händer, men den väger ingenting. I dag kysser, älskar, kramar, pussar, smeker och förlåter en miljard människor varandra i jordens alla länder, men lika många säger sig hata, förakta och hysa agg mot sin nästa. 

Det finns ingen ondska i en enda gen hos miljoner nyfödda barn.

Det är jag och inte en författare av en detektivroman som skrivit den inledande meningen i denna krönika. Språket kallas ranelidska och det finner du inte i en bok av Dan Brown, Nora Roberts eller John Grisham.

Nu tar miljoner små barn av alla hudfärger sina första steg i livet och likaså säger de litet äldre flickorna och gossarna det första ordet. Det är ett mirakel.

Barnmorskorna bär inga vapen och de lyder inte order från en general eller överbefälhavare. Snart hörs det första skriket från det nyfödda barnet och det överröstar alla bomber, kanoner och gevär.

När fotbollsspelaren Klas Ingesson dog av cancer skilde man inte på färgerna i de olika klubbemblemen i Sverige. Då rann blått, gult, rött, vitt och svart i varandra och då tillhörde alla tusentals spelare en och samma familj. Då gällde kärleken till en människa och hans hustru, barn, syskon och vänner.

 

 

Nyligen kastade en hatfylld man en brinnande bengal från en läktare till en annan innan matchen mellan Hammarby och Djurgården skulle börja i Stockholm. Facklan slog ner där barn och deras föräldrar satt. Gärningsmannen var förblindad av vrede och han hade stängt av sitt hjärta och sin hjärna. Han hade enbart våld i sin blick. Han var och är en soldat i hatets stora armé på Jorden och hatet har aldrig spelat i en allsvensk klubb och kommer aldrig att tillföra mänskligheten ett uns av värde inom vetenskap, konst, litteratur, musik eller idrott.

De riktiga fotbollsälskarna tjusas av spännande matcher och formidabla och konstfulla insatser av kvinnor och män på arenorna runtom i världen. 

De kan bli ledsna och till och med arga när deras favoritklubbar gör svaga insatser och förlorar, men de hatar inte de bästa spelarna i motståndarlagen. 

I går och hundratals veckor tidigare, kväll efter kväll, skriker män ut sin vrede och sprider sitt hat på fotbollsarenornas läktare. De knyter nävarna och vrålar ut sina fula ramsor som saknar poesi och intelligens. Det vore att förringa aporna att likna dem vid den djurarten. 

Hat rinner i kloakerna under Sveriges yta.

 

 

I tusentals nyhetsprogram speglas och omtalas katastrofer, krig, olyckor, dödsfall bland människor och mycket annat av lidande, terror och illgärningar i världen. Det goda, altruistiska och kärleksfulla som stundligen sker över allt i världen får i bästa fall några sekunder eller i de flesta fall ingenting av utrymmet.

Mänskligheten måste ständigt döma sig själv till att vara mer god, vänlig och kärleksfull än ond, hatisk och destruktiv, ty annars föds inga barn och allt bistånds- och fredsarbete och all hjälpverksamhet lever av människans förmåga att stödja och räcka ut en hand till sin nästa. Då räknas inga avstånd i mil och konstlade nationsgränser på kartorna.

Miljoner människor tycks älska att läsa om mord och elände i böcker. Många författare av detektiv-, spännings- och polisromaner tjänar mycket pengar på att skriva om mördare, sexualbrottslingar och terrorister. Det är ett tecken i vår tid. 

 

 

Den storartade poesin behöver inte blod från mordoffer och skrik av fruktan och skräck. Den svarta texten på det vita papperet färgas röd av läsarnas kärlek till ordet och miraklet att bokstäverna uppstår från döden och blir till liv åter och åter. Åtskilliga människor har aldrig läst en bok som gestaltas av glädje, lust, kärlek och en fullkomligt enastående språklig förmåga hos författaren. 

Jag skriver i ett ständigt rus och jag behöver inte alkohol, narkotika eller tobak för att skapa litteratur. Jag är däremot en kronisk och obotlig lärjunge i det talade och skrivna ordets tjänst.

Nu skriver tusentals människor i Sverige hatiska och ondskefulla meddelanden på det digitala nätet där de önskar död och lidande för inbillade och levande fiender och meningsmotståndare.

Dessa hatare är anonyma i nittionio fall av hundra. Giftet i dem äter dem långsamt inifrån deras kroppar. De är inte färgblinda, men de ser inte skönheten i stjärnorna på natthimlen, glädjen i sin nästas öga och de hör inte en vacker röst som talar utifrån kärleken och lusten till livet. De har maskar i sina kroppar som lever av deras hat och ilska. 

 

 

Världsberömda fotbollsspelare som Cristiano Ronaldo, Lionel Messi och Zlatan Ibrahimović besöker barnsjukhus och de skickar hälsningar till flickor och pojkar som drabbats av cancer. Då släpps inte hat och ondska innanför dörrarna. Dit når inga vidriga ramsor från läktarna på arenorna.

Rembrandt, Anders Zorn eller Vincent van Gogh blandade inte färgen till rapsfälten. Den tunga humlan lyfter och flyger, men människan saknar vingar och hon kan inte simma under vattenytan i flera kilometer utan hjälp att andas.

Inga vetenskaper kan skapa hårstrån och naglar på människans kropp. Denna gåtfulla och underbara värld borde stämma människan i glädjens, kärlekens och tacksamhetens tonart när hon tänker, talar och skriver. Ingen kemist kan framställa ägg- och sädesceller hos kvinnor och män. Ingen robot eller dator kommer någonsin att bli gravid och föda ett levande barn. Läkare kan inte transplantera en hjärna från en människa till en annan. 

En biolog saknar kunskapen till att förklara vad ett mänskligt medvetande är eller hur liv uppstod på jorden. Naturvetenskapen har inte svaret på frågan varför alla individer i världen existerar och de förmår inte utreda meningen med våra liv. 

 

 

En robot, läkare eller dator kan inte skapa ett mänskligt öga. Ingen neurofysiolog vet vad jag tänker och känner i denna stund. Fysiker känner inte till vad elektrisk energi är. 

Matematiken skapar inte pengar.

Astrofysiker, kosmologer och astronomer kan skriva lärda avhandlingar och böcker om universums skapelse, men ingen av dem kan förklara hur någonting kan skapas av intet och ingenting i Big Bang.

Världens mest avancerade dator älskar inte, drömmer, skrattar, gråter och förlåter inte och den är oförmögen att spela fotboll, leka och att sjunga. Om jag hade knutit mina händer i vrede, så hade jag inte kunnat skriva dessa ord till dig.

Vem eller vad skapade skönheten i påfågelfjärilens vingar? 

Hur kommer det sig att ålen kan simma tusentals mil i havet från Österlens kust till Sargassohavet? 

Kärleken till naturen och skapelsen borde vara given.

Kärlek kan överföras med ljusets hastighet mellan människor i olika delar av världen och den kan inte vägas och inte mätas. 

Jag har skrivit denna krönika i lust och glädje och den känslan kan inte förklaras.