Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Björn Ranelid

Karin Kårevall är död – men hon lever vidare i våra hjärtan

”När Karins själ var trött vilade den på magnolians blomma.” Foto: NINA BERGSTRÖM

Kärleken satt som en liten flicka på Karins bröstkorg när hon tog sitt sista andetag. De var sju och nittiotvå år samtidigt. 

Vissa människor håller sig med ett eget radergummi varje gång deras ålder skall skrivas på papper. 

Karin var en av dessa trollkonstnärer. Hon gömde sina årsringar precis som träden, men inte därför att hon skämdes för dem, utan hon ansåg att så mycket annat i en människas liv var viktigare att tala om. 

Vi är många som avstår från den svarta färgen i sorgbandet och byter den mot kärlekens flammande röda, när vi tänker på Karin. Hon såg och förhöll sig till alla som bor i vårt kvarter på Södermalm i Stockholm. Just nu blåser hon sin anda i bokstäverna på mitt papper och gör dem levande. 

”När Karins själ var trött vilade den på magnolians blomma.” Foto: SERGEI CHUZAVKOV / AP

Jag är herden som vaktar orden när de sover och jag håller min penna som en stav och väcker bokstäverna i gryningens första ljus. Det är fullkomligt sant att orden uppstår från döden när du läser dem. Efter flera hundra år öppnar de ögonen som nyfödda barn och möter din blick.

När Karins själ var trött vilade den på magnolians blomma. Där kunde ingen störa henne i trädgården på Hornsgatans baksida en dag i maj. Det är ett förtrollat och magiskt kvarter på Södermalm i Stockholm. 

”De tre barnen satt hos henne på Södersjukhuset. Döttrarna Cecilia och Annakarin och sonen Rickard höll mamma i handen. Det är kärlekens seger över döden.” Foto: (C) PELLE T NILSSON / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTU STELLA PICTURES

Karin dog i en fysisk mening den tredje juni i år, men hennes ande och minne lever vidare. Nu hyr hon en liten kammare i alla de kvarvarandes hjärtan och där finns ingen gravsten, bara ett varmt skratt, ett leende och ansikte som inte stillnar i ett fotografi. 

Karin var inte sjuk. Hon föll i koma i sin säng, men livslågan varade ytterligare nio dygn. De tre barnen satt hos henne på Södersjukhuset. Döttrarna Cecilia och Annakarin och sonen Rickard höll mamma i handen. Det är kärlekens seger över döden.  

I vår stiftelse bor konstnärer, sångare, dansare, skådespelare, fotografer och författare. Det formella namnet på kvarteret är Stiftelsen Konstnärshem. Margareta och jag har bott där sedan 1995 och jag är den yngste som tilldelats en lägenhet där. Karin Kårevall och hennes make fanns där när vi flyttade in. 

”Konsten, sången, dansen och litteraturen tycks göra så att människorna lever länge.” Foto: JENS CHRISTIAN

Platser där särskilt gamla människor bor och lever benämns som en blå zon. Stiftelsen Konstnärshem borde vara ett givet forskningsfält för geriatrin, åldrandets villkor och mysterier. Konsten, sången, dansen och litteraturen tycks göra så att människorna lever länge. 

Karin hade sex bröder och fyra av dem levde längre än nittio år. En av dem är fortfarande i livet och i god vigör vid nittiosex år. Karin blev nittiotvå, men hon sade aldrig ett enda ord om sin ålder till mig eller någon annan i kvarteret. Bästa väninnan heter Barbro Berggren och även hon är tidlös. 

Karin kunde vara vass i munnen, men inte elak. När hon talade och skrattade balanserade ett litet rakblad på tungan emellanåt. Ibland var hon åter en liten flicka i barndomens Medelpad. 

”Sedermera var Karin expedit på KappAhl och Hennes & Mauritz. I sen ålder var hon biträde i den lilla butiken Blåkulla på Hornsgatan. Där salufördes damkläder.” Foto: MALIN LÖÖF

Hon hade en gång i tiden utbildat sig till damfrisörska. Sedermera var hon expedit på KappAhl och Hennes & Mauritz. I sen ålder var hon biträde i den lilla butiken Blåkulla på Hornsgatan. Där salufördes damkläder. Min hustru handlade ofta där. 

Varje gång Margareta besökte Blåkulla visade Karin en kjol, klänning eller dress. Trots att hon sade att hon inte behövde något nytt lyckades Karin förmå henne att handla ett plagg. Med en lätt blinkning skedde det i kvinnligt samförstånd med en gnutta list i ögonvrån. 

Man kunde bläddra i Karins minne, ty hon höll reda på de andra i kvarteret. Hon fanns alltid på plats i stiftelsens gemensamma bibliotek när det var tid att visa film för medlemmarna. David Israelsson är teknikern i de stunderna. Britte Grünewald övervakar skeendet. 

Varje vår när magnolian blommar samlas vi på gården och lyssnar till de skolade rösterna från Operan i Stockholm. Teddy eller Lennart tar ton då.  Bassångaren Sten Wahlund är bland de levande döda. En afton hade jag avtalat med honom att han skulle sjunga Paul Robesons paradnummer Ol´Man River när ett litet sällskap stod på gården. Plötsligt steg den väldige Sten ut på sin balkong och strax rörde sig hjulångaren makligt på den stora floden Mississippi. Vi lyssnade och njöt av undret. 

Vår forne granne, skulptören Torsten Fridh levde i nittionio år. Marianne Jansson i vår trappa är nittiofyra. fem av de andra kvinnorna och männen i Konstnärshem överlevde nästan ett sekel. 

Många av hyresgästerna är mellan åttio och nittiofem år. Konsten, sången, musiken och skönlitteraturen har sina egna livsandar som inga sorger och bekymmer rår på.Poeten Werner Aspenström var en av dem som bodde här. Foto: WEINE LEXIUS / EXPRESSEN EXPRESSEN

Många av hyresgästerna är mellan åttio och nittiofem år. Konsten, sången, musiken och skönlitteraturen har sina egna livsandar som inga sorger och bekymmer rår på.

Poeten Werner Aspenström bodde här; likaså konstnären och professorn Lennart Rodhe, vissångaren Fritz Sjöström, Ture Sventons skapare Åke Holmberg, glaskonstnären Erik Höglund och författarinnan Kerstin Thorvall.

Bassångaren Rolf Cederlöf sjöng för min dotter Agnes när hon firade sin studentexamen. Nu sjunger Lena Hoel så att det hörs genom den tunna väggen mellan våra lägenheter. Maken Anders Aldén spelar cello. Margareta och jag njuter av operans arior och stråkens spel.

Det är en syn för gudarna nästan varje dag. Violinisten Anders Eriksson sitter i sin kuvös på balkongen bland blommor och katter. Sångaren Lennart Stregård har tagit som sin uppgift att hålla fint i fontänen på gården. Han lyfter undan blad på ytan och spolar bassängen ren. En akacia lutar sig över vattnet. Barbara kämpar med onda knän, men bär sina kassar. 

Olika konstnärer har genom åren lämnat ifrån sig skulpturer och andra verk på gården. På den lilla gräsmattan niger hängalmen i sin gröna krinolin på våren och sommaren. Syrenbuskarna och rosorna doftar. Husen är målade i järnvitriol med toner av engelskt rött och mild ockra. Stadsholmen vakar över puts, plåt och jord. Vi har en egen läkare som heter Ingegerd Nordell.  

Foto: OLA AXMAN / IBL BILDBYRÅ / IBL BILDBYRÅ

Allting har sitt ursprung i att skulptrisen Ebba Hedqvist uppvaktade politikerna och borgarrådet Hjalmar Mehr i Stockholms stadshus och förmådde dem att bevara den unika bebyggelsen på den östra delen av Mariaberget. På ena sidan av ingången till Hornsgatan 36 finns nu en plakett i järn med Ebbas namn och gärning för Stiftelsen. 

Karins barnbarn är mäkta stolta över sin mor- och farmor. Elvira, My, Max, Leon, Love och Joel torde alla sett Björne i Sveriges Television. Hans skapare Jörgen Lantz bor med sin hustru Ann-Christine i stiftelsen. 

På bänkar och stolar sitter hyresgästerna i solen. Iréne, Lillian, Inga-Lill, Lillan, Lars, Inger, Klas, Zandra, Gunilla, Peter, Jeanette, Maria och paret Petersson-Sjöstrand kommer aldrig att glömma Karin Kårevall.

Nu hör jag Karins skratt och hon svänger ett hopprep från Medelpad mellan sina händer. Å ett å två och å tre räknar hon. Magnolian darrar knappt märkbart när hennes själ återvänder till vilan.