Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Björn Ranelid

Johan Glans hånade mig när han tog emot Piratenpriset och publiken jublade

En av de tidigare pristagarna, författaren Viveca Lärn, som belönades år 2016. Foto: Peo Möller

När komikern Johan Glans tog emot Piratenpriset den sextonde juli 2018 sade han att det måste vara något fel på Björn Ranelids hjärna, eftersom denne man talar så konstigt.  

Åskådarna hånskrattade och Glans flinade självbelåtet.        

Han försökte också göra sig lustig över att jag inte fått priset. 

Vem gav honom rätten att håna mig när han tog emot Piratenpriset? 

Ingen mer än han själv, men publiken jublade skadeglatt. 

Det är äckligt och oförlåtligt. 

Jag har gjort mer för Kivik och Österlen än alla de trettio pristagarna tillsammans och var och en av de hånskrattande i publiken. Det skriver jag utan att skryta eller förhäva mig, ty det är sant.

När människans kropp är för liten så skrattar och gråter hon. 

Om det är sant och riktigt att ett gott skratt förlänger livet, så torde jag bli fem eller sex hundra år gammal. 

Margareta hör mig skratta varje dag. Ibland bannar hon mig och ber mig sluta när jag kommer på någonting som är roligt när vi lagt oss på kvällen för att sova. Barnen och barnbarnen kan intyga att mitt skratt inte har några gränser i tid och rum.

Komikern Johan Glans, mottagare av Piratenpriset 2018. Foto: ANDERS GRÖNLUND / KVP

Titta och lyssna när jag skrattar så att jag kiknar i programmet Parneviks. Sekvensen finner ni på min officiella Facebooksida. När skådespelaren Peder Falk härmade mig i televisionsprogrammet Speciellt skrattade jag hjärtligt.

Jag kan skratta åt mig själv och jag har medverkat i en televiserad sketch med Robert Gustafsson där jag drev med Björn Ranelid. När jag gjorde reklamfilmen för Blocket gjorde jag delvis en parodi på mig själv som flera miljoner människor såg och hörde i olika televisionskanaler och tidningar.

Många gånger har jag blivit road när olika komiker har gjort karikatyrer av mig i nyårsrevyer och många andra offentliga sammanhang. 

”Titta och lyssna när jag skrattar så att jag kiknar i programmet Parneviks. Sekvensen finner ni på min officiella Facebooksida.” Foto: PONTUS HÖÖK

Johan Glans har aldrig skrivit en enda rad om Kivik eller Österlen. Han har inte en ynka minut av sitt liv talat om kärlek till det landskapet eller på något sätt bidragit till att den delen av Sverige blivit känd och ärad. I varje fall har det inte skett i bokform eller i ett känt framträdande på scenen. 

Instiftaren av Piratenpriset sade enligt en säker källa att det priset aldrig skall delas ut till Björn Ranelid. Sällskapets skattmästare och jurymedlem Peter Danielsson har sagt i en tidningsintervju att jag inte kan få priset, eftersom jag saknar humor. Danielsson är en komiker av rang.

Konsertpianisten Hans Påhlsson och jazzsaxofonisten Jesper Thilo har fått priset. Jag frågar nu: Spelar de sina instrument med humor? Är musikern Nisse Hellberg rolig när sjunger och spelar gitarr? Även den sistnämnde har tilldelats priset.

Jag har i fem år varit ambassadör för Österlen lyser. Sommaren 2018 invigde jag Matmässan i Brösarp och jag talade på Vinfestivalen i Skepparp. Hittills har jag vigt fem par på Österlen. Jag har talat i Simrishamn och Tomelilla på Nationaldagen. Jag invigde trädgårdsmässan i Lunnarp 2017. 

Jag vet att Robin Paulsson i flera av sina program i televisionen har skojat om mig på olika sätt och han har gjort det med ett visst mått av humor. Det bjuder jag på. Även Måns Möller, Peter Gustafsson, Göran Gabrielsson, Jörgen Mörnbäck, Christoffer Appelquist och många andra artister har försökt att imitera min röst och vissa manér som jag tycks ha när jag framträder på scen och talar.

Jazzsaxofonisten Jesper Thilo passade på att spela en låt då han belönades med Piratenpriset. Foto: CHRISTER WAHLGREN

Margareta och jag bor på Kivik cirka fem månader om året. Vi har sedan 1989 tillbringat alla somrar på Österlen och dessförinnan bodde vi i tio år i Ystad där jag undervisade på gymnasiet i filosofi och svenska. Margareta var skolsköterska i staden.

Under mina år som författare har jag i olika avseenden och i tusentals sammanhang visat och uttryckt min kärlek till Österlen. Detsamma har gällt när jag talat och skrivit om min barndomsstad Malmö.

Tolv av mina romaner utspelar sig helt eller partiellt på Österlen eller i Malmö. Jag har skrivit en bok om Österlen med fotografen Stig T Karlssons bilder och en diger skrift om Malmö på fem hundra sidor. Jag har skrivit mer om Österlen än vad alla andra författare genom tiderna har gjort.

Jag har tilldelats Malmö Stads kulturpris, Region Skånes stora kulturpris, Ystads stads kulturpris och Malmö Fotbollförenings kulturpris. Jag trånar inte efter att få Piratenpriset, men instiftarens sjuka löfte och Peter Danielssons krumbukter drar ett löjes skimmer över utmärkelsen. 

Jag känner inte till ett enda pris i Sverige vars instiftare uteslutit en specifik person som framtida mottagare. Ej heller att en jurymedlem uttryckligen ställer ett krav, vilket enbart handlar om något som är omätbart, ohjälpligt subjektivt och relativt, nämligen humor. Jag kan nämna åtminstone sex författare som fått priset vilka aldrig har gjort sig kända på minsta sätt för att vara roliga och slagfärdiga.

Jag föreslog och fick igenom att Lars Lerins program i mötet med Margareta och mig i Sveriges Television skulle spelas in på Kivik. Jag kunde ha föreslagit Lars och producenten att filmen skulle göras i Stockholm där jag är mantalsskriven, men jag ville hylla Österlen inför en miljonpublik. 

Hälften av paret Strömstedts möte med paret Ranelid i TV4 ägde rum på Kivik. Även det hade jag föreslagit producenten. Dokumentären ”Björn Ranelid – Människan och ordet” har visats sammanlagt sju gånger i Sveriges Television sedan premiären i mars 2017. Ingen annan levande person i Sverige har förärats ett sådant utrymme i den kanalen. Även den filmen utspelar sig delvis på Kivik. Miljoner människor torde ha sett den dokumentären och hört mina vackra ord om Österlen. Den reklamen skulle ha kostat tjugo trettio miljoner kronor i en kommersiell kanal.

”Jag föreslog och fick igenom att Lars Lerins program i mötet med Margareta och mig i Sveriges Television skulle spelas in på Kivik.” Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Jag missunnar ingen av pristagarna. Min text och hållning handlar inte alls om det. Ej heller nämner jag mina insatser på Österlen för att göra mig märkvärdig. Jag är bara så in i märgen trött på pajasar och gycklare som tar sig rätten att håna, kränka och göra sig lustiga på min bekostnad. 

Publiken som hånskrattade när Johan Glans påstod att det måste vara något fel på min hjärna har förmodligen aldrig läst en skriven rad i någon av mina böcker.

Det känns skönt och befriande att skriva följande mening: Den mannen som Johan Glans hånade i sitt tacktal har uträttat ofantligt mycket mer och av bestående av värde för miljoner människor än hans billiga skämt i stunden.

Jag har hittills utan arvoden invigt elva konstverk på Kiviks hotell och formulerat texten på ett granitblock som står i hotellets renässansträdgård. Den inskriptionen lyder så här: Himlen och havet är Kiviks äldsta vänner.

Det är jag som tänkt och skrivit de orden i guld. Johan Glans får inte ett sådant hedersuppdrag. Det är också jag som föreställer Fritiof ”Piraten” Nilsson på den monumentala målningen i Kiviks hotell. Johan Glans hån dunstar i vinden, men konstverket av Johan Falkman består.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!