Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Amanda Wollstad

Nu firar vi midsommar i världens extremaste land

”Befinner man sig som utlänning i Sverige midsommarhelgen får man ett ”glad midsommar” vid torsdag lunch och sedan får man ägna resten av helgen åt att undra vart alla tog vägen och varför allt är stängt.”
Foto: ULF PALM/TT / TT NYHETSBYRÅN

På fredag är det midsommar. 

En uråldrig fruktbarhetsritual förädlad till nationalromantikens stora högtid, Sveriges inofficiella nationaldag. 

För utomstående något oerhört exotiskt – för att inte säga obegripligt.

Tyvärr räknas en icke oansenlig del av Sveriges befolkning till ”de utomstående”. Midsommar är ett ogenomträngligt kulturellt fenomen, och det blir inte bättre för att de av oss som knutit blomsterkransar sedan barnsben inte riktigt förstår vad som är så speciellt med det. 

Den enskilt viktigaste integrationsåtgärden är att komma i arbete. Att försörja sig själv, bidra till välfärden, få ett kontaktnät. Att vägen till ett första arbete är så lång är ett stort misslyckande. Att gruppen bidragsberoende inte minst i Malmö är så stor är ett misslyckande. Innan vi öppnar upp arbetsmarknaden för fler är allt annat sekundärt. 

Därutöver finns också en annan, mindre gripbar nivå av integration. En kulturell integration, som går bortom egen lön, SFI och godkända gymnasiebetyg. Men den svenska kulturen är snårig. Inte minst för att den för oss som växt upp i den är så självklar att vissa av oss hävdar att den inte existerar. För hur ska vi kunna välkomna andra in i något som inte finns?

Men gräver man lite djupare är vi marinerade i svenskhet, och stolta över det. Och varför skulle vi inte vara det? Sverige har en lång historia, en rik kultur. Ett fantastiskt litterärt arv, en nedärvd kärlek till naturen och en ekonomi präglad av hårt arbetande jordbrukare och småföretagare, ett samhälle byggt på en föreningstradition som fostrar oss in i ett demokratiskt deltagande från späd ålder. En lång historia av pressfrihet, yttrandefrihet, frihandel och mötesfrihet. 

”Den svenska kulturen är snårig. Inte minst för att den för oss som växt upp i den är så självklar att vissa av oss hävdar att den inte existerar”, skriver Amanda Wollstad.
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

Sverige är också ett samhälle som länge präglades av stor homogenitet, och det försvårar möten med andra kulturer. Eftersom man under så lång tid aldrig haft anledning att betrakta det svenska samhället utifrån blev alla nationella särdrag självklara och började betraktas som neutrala. I själva verket är vi ett av världens extremaste länder. 

I World Values Surveys värderingskarta återfinns Sverige längts upp till höger i fyrfältsmatrisen. Vi hamnar i topp både i skalan för självförverkligande och för sekulära värderingar. I Sverige kommer individen först, och omgivningen är anpassad därefter. Det är inte ett självklart utgångsläge för någon från ett samhälle med en dysfunktionell statsapparat, där familjen utgör det sociala skyddsnätet och religionen skapar det moraliska ramverket. 

I länder med en längre tradition av att blanda och jämka kulturer finns en annan tradition. Befinner man sig som utlänning i USA den 4 juli, Frankrike den 14 juli eller i Nederländerna den 27 april kommer man med stor sannolikhet bjudas in till ett firande – om inte flera. Man får förklarat för sig vad som händer, varför, och måste absolut prova sig igenom hela utbudet av lokal mat och dryck. 

Befinner man sig som utlänning i Sverige midsommarhelgen får man ett ”glad midsommar” vid torsdag lunch och sedan får man ägna resten av helgen åt att undra vart alla tog vägen och varför allt är stängt. 

Där finns måhända nyckeln till den kulturella integrationen. I stoltheten över den svenska kulturen, och viljan att visa upp den. 

Veckans bästa

I tisdags öppnade Region Skåne för vaccinering av oss födda 1986 och tidigare, och jag har fått min första spruta, flera veckor innan jag hade hoppats. Den (privata) vårdcentralen var ett under av effektivitet, jag har redan fått tid för dos nummer två och äntligen, äntligen anar man ljuset i slutet på tunneln. 

Veckans sämsta

Alla siffror pekar åt rätt håll, men krisen för Sydsveriges restauranger, kaféer, gårdsbutiker och bryggerier är långt ifrån över. Kommunerna kan göra mycket, inte minst genom att förenkla för uteserveringar, microcatering, tillståndsprocesser mm. Resten är upp till oss. Ut på krogen med er!

Om Amanda Wollstad

Amanda Wollstad, född 1986, bor i Malmö och är till vardags chefredaktör för Svensk Tidskrift. Hon har tidigare skrivit på Kvällspostens ledarsida. 

Amanda kommer krönikera om sydsvensk politik, Öresundssamarbetet och hjärtefrågorna försvar och säkerhet. När hon inte skriver lagar hon mat, läser eller hejar på Malmö Redhawks.