Amanda Wollstad

Fritidsgårdar stoppar inte den grova brottsligheten

I förra veckan skadades tre personer allvarligt när de besköts utanför ett välbesökt köpcenter, Gamlegården i Kristianstad mitt på blanka eftermiddagen.
Foto: JENS CHRISTIAN

Det har varit en mörk sommar. 

Rapporterna om skjutningar runtom i landet har avlöst varandra, i en sådan takt att vi knappt längre reagerar. 

I förra veckan skadades tre personer allvarligt när de besköts utanför ett välbesökt köpcenter, Gamlegården i Kristianstad mitt på blanka eftermiddagen.

Kvällspostens granskning av hur de sydsvenska kommunalråden försöker hantera den allt grövre gängbrottsligheten är upplysande läsning. Dels för att skillnaderna är så stora. I Malmö är vanan vid våldet stor, och åtgärdsprogrammen många. I kommuner som Skurup och Karlshamn har man hittills varit relativt förskonade från den grova gängbrottsligheten. Så länge det nu varar. Våldet är inte längre ett storstadsfenomen och gängens inflytande sprider sig över Sydsverige. 

De lokala politikerna gör så gott de kan. De arbetar förebyggande genom skolor, förskolor och fritidsaktiviteter. Tar in trygghetsvärdar och ökar närvaron vid så kallade hot spots – områden med narkotikahandel och våldsbrottslighet. Flera vill anställa kommunala ordningsvakter.

Det är lovvärt, men det är inte kommunens uppgift. Ordningsvakter hjälper föga mot det grova våldet. Fritidsgårdar och läxhjälp räddar inte den som redan är tungtkriminell. 

Kristianstads kommunalråd Peter Johansson (M) kritiserades för att han deltog vid en tidigare planerad familjesammankomst samma kväll som skjutningen på Gamlegården. Frågan är vad han hade kunnat göra annorlunda. Kvällspostens granskning visar att han stod i löpande förbindelse med sina tjänstemän under kvällen, och Johansson var klok nog att inte hänga polisen i hasorna och störa utredningsarbetet under kvällen. 

Är det någon som ska kritiseras är det justitieminister Morgan Johansson (S), inrikesminister Mikael Damberg (S) och statsminister Stefan Löfven (S). Det är de som borde bryta semestrar och ställa in utekvällar. De som för länge sedan borde agerat för att stävja våldet. 

Läget är akut, och kräver flera kraftfulla åtgärder parallellt. Lagar måste ändras. Mängdrabatter och ungdomsrabatter avskaffas. Grovt kriminella ungdomar måste kunna omhändertas och skiljas från destruktiva miljöer – även om de är för unga för att sättas i fängelse.  

Förslaget slopad straffrabatt för brottslingar mellan 18 och 21 är smärtsamt otillräcklig när femtonåringar är grovt kriminella och gängen rekryterar ungdomar som inte ens är straffmyndiga för att hantera vapen och narkotika. Polisen varnar för att barn så unga som nio år dras in i gängens verksamhet. 

Samtidigt måste poliserna bli fler. Socialdemokraternas mantra om att Sverige aldrig har haft så många poliser är fullständigt ointressant eftersom Sverige aldrig heller haft så stor befolkning. Poliser per capita är en betydligt relevantare siffra, och där ligger Sverige tredje sist i EU. Än viktigare är att titta på resultatet, och det förskräcker. Poliserna måste bli fler. Framförallt måste de förmås stanna i myndigheten och få ägna all sin yrkesverksamma tid åt att bekämpa brottsligheten – inte sköta transporter, bistå psykiatrin eller hantera tillståndsprövningar. 

Kommunalråden må göra vad de kan, men de är inte de anställer poliserna, som stiftar lagarna, som lägger fast budget och prioriteringar för tull, migrationsverk, åklagare, domstolar och kriminalvård.  

Ansvaret ligger hos regeringen. 

Bäst

Sommaren. Ja, de flesta har börjat jobba igen och ja, skolan står för dörren men nej, det är inte höst för det. Njut av de sista varma kvällarna och passa på att bada nu när havet äntligen hunnit bli varmt. Det blir dags för långkok och varm choklad tids nog.


Sämst

Behandlingen av de afghanska tolkarna. Tre regeringar har haft närmare tio år på sig att lösa frågan om de lokalanställda tolkar som riskerade – och i några fall offrade – sina liv för att möjliggöra den svenska insatsen i Afghanistan. Först under galgen verkar regeringen nu äntligen försöka hjälpa. Frågan är om det är för sent.

Om Amanda

Amanda Wollstad, född 1986, bor i Malmö och är till vardags chefredaktör för Svensk Tidskrift. Hon har tidigare skrivit på Kvällspostens ledarsida.

Amanda krönikerar om sydsvensk politik, Öresundssamarbetet och hjärtefrågorna försvar och säkerhet. När hon inte skriver lagar hon mat, läser eller hejar på Malmö Redhawks.

Läs mer om skjutningen i Kristianstad – och det politiska efterspelet

De kräver åtgärder efter skjutningarna

Nu svarar toppolitikern om kritiken efter skjutningen