Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Volontärer utbrända: "Svårt att gå hem"

Volontärerna som tar hand om flyktingar på Malmö central börjar bli utbrända. Foto: Maria Rydhagen
Foto: Maria Rydhagen
Foto: Maria Rydhagen
Foto: Maria Rydhagen

Malmö Centralstation. Utan volontärer stannar Sveriges flyktingmottagning.

Men just nu bränner många av eldsjälarna ut sig och ett soppkök har redan stängt.

- De jobbade för hårt. Det är en fara, det märker vi allihop, det är svårt att gå hem, säger Jimmy Wallin från Refugees Welcome.

Så kan duhjälpa till

Om du vill jobba som volontär hos Röda Korset

Ingen särskild utbildning behövs, men du måste vara intresserad av att möta människor.

Dessutom är det viktigt att du står bakom Röda Korsets värderingar. Du blir även en representant för Sverige eftersom volontärer ofta är de första som en asylsökande möter.

Språkkunskaper är ett plus.

Inga särskilda tidskrav. Ställ upp så ofta du kan. Det är bättre att orka vara med länge.

Du når samordnaren på sofia.wachtmeister@redcross.se.

Om du vill skänka kläder

Kolla via Facebookgruppen Refugees Welcome to Malmö eller telefon 0762548806 om någon har tid att ta emot det du vill skänka.

Strumpor och underkläder bör vara nya.

Just nu är vinterkläder och skor väldigt välkommet.

Även hygienartiklar som deodoranter, schampo, blöjor och rakhyvlar uppskattas.

Jag får aldrig någon reflexväst.

Det är meningen att jag ska praktisera som volontär hos Röda Korset utanför Malmö Centralstation.

Här delar de ut kranvatten, telefonkort, råd, vänlighet och toabiljetter.

Gruppledaren Lena Yohanes vill ge mig en liten föreläsning om organisationen så att jag kan svara på folks frågor.

Det börjar bra.

- Vi har sju grundprinciper som bestämmer vem, hur och var vi ska hjälpa. Det viktigaste är humanitet. Vårt arbete är att lindra och förhindra mänskligt lidande, oavsett ålder, kön, religion, bakgrund. Den som behöver hjälpen bäst ska ha den först, säger Lena Yohanes.

Sedan bryter samtalet med Patrick från Kamerun samman bakom oss. Språkförbistringen är total.

- Finns det ingen här som kan franska? undrar en uppgiven volontär.

Jag anmäler mig som frivillig tolk.

- Vi vill åka till Stockholm och söka asyl där, för där har vi släkt, säger Patrick.

- Säg åt honom att han ska söka asyl här, först. Sedan kan han åka till Stockholm eller vart han vill, säger Lena Yohanes.

Jag översätter till franska. Patrick ser tveksam ut.

- Jag måste gå och prata med min fru. Hon mår inte bra. Vi har sett så mycket lidande på vägen hit. Så många som vi reste med som dog, säger han.

Båda är uppskakade

Lena och jag ska precis fortsätta lektionen om Röda Korset när en man kommer fram och frågar Lena om ett par skor. Hon försvinner in i stationsbyggnaden för att visa mannen klädförrådet, och precis då dyker Ali upp.

- Hej, jag ska jobba här i dag, säger han och visar upp ett mejl på sin telefon.

Han vet ingenting och jag vet ingenting.

En syrisk familj letar efter toaletten. Spår 5, va? Ali frågar mig, och detta vet jag ju faktiskt, van tågpendlare som jag är. Ali förklarar på arabiska och följer familjen till toan.

Så när gruppledaren Lena Yohanes kommer tillbaka är Ali inte längre kvar.

Däremot återvänder kamerunske Patrick tillsammans med frun, Audrey. Båda två är uppskakade och vet inte om de vågar tro på Lenas försäkran att de bör söka asyl här i Malmö. Senare kryper det fram att Patrick och Audrey inte alls är gifta.

- Det var något som han sa för att beskydda mig. Vi möttes under resan hit, säger Audrey.

"Beskydda" låter lite fånigt. Tills Lena Yohanes berättar om hur utsatta kvinnor är under flykten. Något som UNHCR också bekräftar.

Några småkillar frågar Lena om toabiljett. Tio kronor kostar det egentligen, men flyktingarna får gratisbiljetter.

- Det är så värdefullt. Tänk dig själv när du kommer fram till en ny stad, utan pengar, säger Lena Yohanes.

Fast den här gången är nöden inte så stor.

- Du pratar svenska, eller hur? Du bor i Malmö. De här biljetterna är till för dem som kommer hit, säger Lena Yohanes till killarna.

"Blir bättre och bättre"

Sedan vill William Delgado skänka t-shirts. De har reklamtryck på sig, det kan han tyvärr inte ta bort, men de är oanvända och ligger fortfarande kvar i plastpåsen.

Cykelbudföretaget Movebybike har lånat ut sina lokaler till föreningen Refugees Welcome to Malmö, och där lagras alla skänkta kläder.

- De första dagarna var det kaos. Det sov folk överallt. Men för varje dag blir det bättre och bättre organiserat, säger ägaren Johan Wedin.

Nu tar han hand om tröjorna tills Refugees Welcome lyckas skaka fram någon volontär som fortfarande står på benen.

Det kan dröja.

För det är inte bara när man gör reportage som det går i ett.

"De jobbade för hårt"

Många volontärer går på knäna efter det intensiva arbetet. När migrationsminister Morgan Johansson (S) och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson kallade till akut presskonferens i Malmö i lördags var de tydliga med en sak: Om inte volontärerna funnits hade allt kraschat för längesedan. Men det är tufft att gå direkt från ett vanligt dagjobb till uppdraget som eldsjäl.

Ett gäng privatpersoner som drev soppkök utanför Centralen gav upp. Nu har Refugees Welcome tagit över.

- De jobbade för hårt. Det är en fara, det märker vi allihop, det är svårt att gå hem, konstaterar Jimmy Wallin, 35.

Inte som vanligt

Ali Noors mamma undrade i går om han glömt sin familj.

- Och min son sa: "Va, är du hemma? Är inte du på Centralen?", säger Mesere Zulfi Mustafa, 37.

Parallellt med flyktingkrisen fortsätter livet som vanligt på Centralen. Folk rusar med resväskor, avgångar ropas ut och på Salt & Sill serveras torsk med kavringkrutonger och stekt sidfläsk som dagens lunch för 99 kronor.

Fast det är inte riktigt som vanligt, inte här heller.

Fram tills i dag har Salt & Sill lånat ut hela sin uteservering till volontärerna. Nu när väderleken är kallare kokar de kaffe och te i sitt kök, och dagens sallader som inte gått åt blir gratis mat åt hungriga frivilligjobbare.

- Flera nya kunder har sett vad vi har gjort: "Nu ska vi äta hos er bara för det". Mitt i den här tragedin visar sig så många vänliga ansikten, säger restaurangchefen Anna Harald.

Var tredje kund på Pocket Shop frågar mer om Sverige, gratis wi-fi och toaletter än om Mons Kallentoft i pocket.

- Det är absolut inget besvär, den tiden tar man sig. Och andra kunder har inget emot det. Men man påverkas så klart av allt man ser. Alla som jobbar här har gått i väg och gråtit någon gång, säger säljaren Emma Aasa, 24.

Inom Röda Korset vet man sedan länge att engagemang sliter.

- Vi tar hand om våra frivilliga. "Nu tar du ledigt en dag." I de mer lösa nätverken bränner folk ut sig, utan tvekan. Jag har sagt till dem att de måste vara rädda om sig. Det är mycket bättre att kunna ställa upp kontinuerligt, säger Lena Yohanes.

Fortfarande de som brinner

Sedan kommer räddningen, en liten del av den i alla fall. För även om engagemanget mattats av under de senaste veckorna finns det fortfarande de som brinner. Nu vill Tove Matilda Hamberg, 20, och Anna Fjälling, 20, hjälpa till.

- Flyktingkrisen är mycket mer påtaglig här i Malmö, säger de. Vi har inga kvalifikationer direkt. Vi har vilja, det är allt vi har. Men vi kanske kan hjälpa till att flytta saker från punkt A till punkt B.

Det har blivit dags att lämna volontärerna. Lena Yohanes föreläsning light om Röda Korsets principer avslutas inte, och volontärvästen åker aldrig på.

Men Lena Yohanes vill skicka med en sista tanke: Att fler borde byta ut "vi och dom" mot "tänk om det var jag".

- Jag tror att det är viktigt att se människor man möter och sätta sig in i hur de har det. Tänka tanken: Tänk om det var jag. Alla som flyr har haft jobb och vänner, vardag och helg. Nu har de ingenting, kanske en plastkasse, och det är hela deras liv.

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!