Hetsiga bilister och stressade lastbilsförare gör tillvaron otrygg för vägarbetarna. Det här asfalteringsarbetet vid Ljunghusen förlöpte dock lugnt. Foto: Christer WahlgrenHetsiga bilister och stressade lastbilsförare gör tillvaron otrygg för vägarbetarna. Det här asfalteringsarbetet vid Ljunghusen förlöpte dock lugnt. Foto: Christer Wahlgren
Hetsiga bilister och stressade lastbilsförare gör tillvaron otrygg för vägarbetarna. Det här asfalteringsarbetet vid Ljunghusen förlöpte dock lugnt. Foto: Christer Wahlgren
Signalvakten Ingvar Jacobsson larmar om utsatta arbetsförhållande vid vägarbeten.Signalvakten Ingvar Jacobsson larmar om utsatta arbetsförhållande vid vägarbeten.

Signalvakten Ingvar Jacobsson larmar om utsatta arbetsförhållande vid vägarbeten.

Brandmannen Karl Haag på Öland berättar om att han var sekunder från att bli överkörd när han jobbade med en trafikolycka.Brandmannen Karl Haag på Öland berättar om att han var sekunder från att bli överkörd när han jobbade med en trafikolycka.
Brandmannen Karl Haag på Öland berättar om att han var sekunder från att bli överkörd när han jobbade med en trafikolycka.

Vägarbetarna larmar: Vi lever livsfarligt

Publicerad

Säkrare vägar minskar riskerna på vägarna. Samtidigt känner räddningspersonal och vägarbetare att de lever farligt.

– Vi slår ju larm så det smäller om det, säger Ingvar Jacobsson, signalvakt från Kalmar.

Sedan 1950-talet har bilarna blivit säkrare och säkrare och vägnätet i Sverige blivit bättre. Men samtidigt som olycksfrekvensen generellt sett minskar så upplever vägarbetare att de riskerar att bli påkörda på jobbet.

– Jag ser alltid till att jag har ryggen fri så att jag kan hoppa bakåt, säger Ingvar Jacobsson, egen företagare, som arbetar som signalvakt i Småland, Blekinge och Skåne sedan 20 år.

Ingvar Jacobsson menar att bilisterna, under den här perioden, blivit mer hänsynslösa i trafiken. Han berättar om bilister som struntar i säkerheten vid vägarbetena för att de vill fortare fram och om tillfällen då han blir utskälld i jobbet. Bilister som kollar padda eller telefon när de borde sakta in. Vid ett tillfälle fick Ingvar Jacobsson rädda sig upp på en motorhuv och klamra sig fast.

"Det gick inte så fort"

– Det var en förare som inte fick stopp på bilen i en tvåvägskorsning. Det gick inte så fort men ändå.

För ett par år sedan samlade Ingvar Jacobsson farliga händelser som uppstått i jobbet i en skrivelse till Trafikverket.

– Det blev en 25-30 punkter. Det skulle jag kunna få ihop i år också, säger Ingvar Jacobsson som kontaktade Kvällsposten efter att en signalvakt blivit påkörd av en lastbilstrailer och dödad på riksväg 23 vid Norra Mellby häromveckan.

– Samma natt stod jag och jobbade i Karlskrona. Vi var en 20 man där och det var ju de som tyckte att "vi borde egentligen skita i det här".

Det är, så klart, inte alla bilister eller yrkestrafikanter som nonchalerar signalvakterna eller de hastighetsdämpande åtgärderna. Men det finns flagranta undantag. Ingvar Jacobsson berättar till exempel om en lastbil som saktade ner genom den hastighetsdämpande chikanen som byggts upp innan själva vägarbetet.

– Sedan drog han på igen. De som jobbade där bankade ju på bilen med sina spadar när han passerade.

Björn-Inge Björnberg, ombudsmannen på Seko, menar att medlemmarnas utsatthet kräver nya grepp av Trafikverket och kommuner. Antingen att trafiken läggs om vid trafikarbete eller att övervakningen blir mer omfattande. Med fartkameror till exempel.

Seko undersöker med jämna mellanrum Vägarbetarnas känsla av trygghet. Och de undersökningarna visar att de upplever mindre och mindre visad hänsyn från bilisterna.

– Otryggheten har ju ökat med tiden. Och signalvakterna står ju i frontlinjen, säger Björn-Inge Björnberg.

"Slarvas ofta"

Sören Karlsson kontrollerar vägarbete på Trafikverket i Jönköping. Han är medveten om att vägarbetarna kan uppleva sig utsatta och att det finns nonchalanta förare.

Samtidigt kan entreprenörerna bli bättre på att få ner hastigheten med farthinder innan bilar och lastbilar kommer fram till signalvakten.

– Tyvärr ser man allt för ofta att det slarvas med det, säger Sören Carlsson.

– Vi ställer ju krav på att de ska byggas så att det inte uppstår högre hastigheter än 30 när vi har personal ute. Sedan finns det folk som olyckligtvis bryter mot detta. Men vi ska göra arbetsplatserna tydliga, så trafikanterna förstår och så de får en förvarning att de får vänta lite grann.

– Man skulle ju vilja att folk tar det lite lugnt. De kommer ju fram, men de får vänta lite.

Även från räddningstjänstens sida har personal rapporterat att de känner sig utsatta när de arbetar på vägarna. Senaste larmet kom från Räddningstjänsten Färjestaden på Öland.

I ett inlägg på Facebook berättade brandmannen Karl Haag om hur han var sekunder från att bli överkörd i samband med räddningsarbete efter en singelolycka vid Eriksöre.

"Förenat med livsfara"

Olycksplatsen var utmärkt med blåljus och särskilda belysningspuckar för att varna bilisterna från båda håll. Ändå fanns bilister som dundrade fram i hög fart.

– Jag såg bilisten komma på långt håll och såg att han inte tänkte sakta ner. Det fanns ingen reaktion alls på att det fanns en trafikolycksplats alldeles framför, säger Karl.

Han gick ut i vägbanan med larmställ och lampa och började vinka. Men bilisten uppfattade fortfarande inte situationen. Först tio meter från brandbilen slängde sig föraren på bromsen.

– Hade jag stått kvar kunde det gått riktigt illa. Det var helt klart förenat med livsfara.

– Vi vill också känna trygghet på jobbet, det är en rättighet, säger Karl Haag.

Henrik Högström
Henrik Högström
Lars-Olof Strömberg
Lars-Olof Strömberg

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag