Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ulrica somnade frisk och vaknade förlamad

Ulrica Nehlmark, 34, skulle opereras för vaginalt framfall. Ett rutiningrepp som tar 20 minuter. Men kirurgen gjorde fel och nu är hon förlamad.Foto: NIKLAS HENRIKCZON

Rutinoperationen skulle ta tjugo minuter.

Men det slutade med en fasansfull upplevelse som gjorde spinningledaren Ulrica Nehlmark, 34, förlamad för livet.

– Jag blev totalt nonchalerad på sjukhuset, säger hon.

Komplext, regionalt smärtsyndrom

Komplext, regionalt smärtsyndrom är namnet på det smärtsamma tillstånd som kan utvecklas i en fot eller hand efter en skada. Det kan till exempel vara en skada i form av ett brutet ben eller en nervskada som uppkommit i sam- band med en operation.

Vaginalt framfall

Bäckenbotten ligger längst ner i bukhålan och fungerar som ett stöd för livmodern, urinblåsan, ändtarmen och slidan. Om vävnaderna i bäckenbotten blir försvagade och samtidigt utsätts för påfrestningar kan någon eller flera av organen i underlivet sjunka ned. Det kallas för framfall.

Det vanligaste symtomet är att någonting buktar fram i slidmynningen och att det känns tungt och skaver i underlivet. Man kan också få svårt att tömma urinblåsan eller tarmen. Besvären kommer ofta gradvis, men ibland kommer de snabbt i samband med att man har ansträngt sig.

Mer än var tredje kvinna som har framfall har samtidigt besvär med urinläckage eller urinträngingar.

Vaginal framfallsoperation är en av de vanligaste ingreppen på kvinnokliniker i Sverige.

Källa: Vård 1177

Ulrica Nehlmark var piggheten själv. Hon är utbildad friskvårdskonsulent och tränade flera gånger i veckan. För att kunna röra på sig mer skulle hon opereras för vaginalt framfall.

Det är ett vanligt ingrepp som i vanliga fall bara tar 20 minuter. Men i Ulricas fall tog det fem timmar.

– När jag vaknade upp ur narkosen kunde jag inte längre röra på benen, säger hon.

Förklaringen var att en av kirurgerna av misstag gjort ett snitt i urinblåsan och en för lång operation som följd.

När Ulrica först ville behandla sitt vaginala framfall berättade läkarna för henne att hennes livmoder satt löst och att den skulle tas bort. Men under operationen upptäckte läkarna att livmodern satt stenhårt. Kirurgen försökte ändå ta bort den, slant och snittade ett två centimeter stort hål i urinblåsan.

Kunde få amputera benet

När misstaget reparerats hade Ulrika legat med benstöd i mer än fem timmar utan att tagits ner en enda gång och masserats för att få i gång blodflödet.

– När jag vaknade till kunde jag inte röra mina ben. Sjuksköterskan drog då upp täcket och såg att mina vader var dubbelt så stora som i vanliga fall.

Nio timmar senare vaknade Ulrica ordentligt ur narkosen men hon kunde fortfarande inte röra på benen.

– Fast läkarna sa att allt var lugnt och uppmanade mig att ringa någon som kunde hämta mig dagen därpå, säger Ulrica.

Men då fick Ulrica veta att det planerades ytterligare en operation för henne. Det fanns en risk att vänster ben skulle amputeras eftersom vävnaden tagit skada under den långa operationen.

– Jag var helt i chock, säger hon.

Hon beskriver det som att vänsterbenet närmast exploderade. Benet gick inte att röra.

Men det fanns fler komplikationer.

Kunde inte kissa själv

Efter att Ulricas urinblåsa skadats skulle hon få ha kateter i sju dagar innan urinblåsan hade läkt.

Ulrica märkte snabbt att urinblåsan läckte urin och hon berättade det för personalen. Men ingen gjorde något åt saken. En natt var hon svullen och hade ont. Det visade sig att hon hade 1,3 liter urin i blåsan.

– Jag hann precis larma personalen innan jag svimmade. Om jag inte gjort det och tagit mina sömntabletter hade jag varit död i dag, säger hon.

Sedan dess har hon använt kateter och kommer alltid att få göra.

Ulrica levde i ovisshet. Ingen berättade längre vad som var fel. Efter precis en vecka fick hon åka hem på permission.

– Jag var frisk när jag kom till sjukhuset och min man Mattias fick bära mig till bilen när jag skulle hem, jag blev inte ens erbjuden en rullstol att låna, säger hon.

Men redan dagen efter hon kommit hem fick hon så ont i benen att hon fick åka tillbaka till sjukhuset. På akuten fick hon dock ingen hjälp eftersom hon blivit utskriven och var friskförklarad. Hon skickades hem med smärtstillande.

Fick ingen hjälp

Det var när hon kom hem som den riktiga kampen började. Omvärlden verkar inte förstå hur handikappad hon har blivit och Ulrika har inte fått någon mer någon vård från Halmstad sjukhus och ingen erkänner att något misstag begåtts.

I stället fick hon själv bekosta en resa till Spanien för att träffa specialister som kunde fastställa diagnosen komplex regionalt smärtsyndrom.

Inte heller har hon fått bidrag till hjälpmedel. Ulrica räknar med att hon och hennes man har lagt ut cirka 200 000 kronor på olika hjälpmedel.

Men själv vill hon inte sätta dit någon, hon vill bara kunna leva ett vardagligt liv.

– Nu är det som det är. Jag kommer sitta i rullstol resten av livet. Men så länge jag får hjälpmedel så att jag kan leva ett vardagligt liv och kan jobba är jag nöjd, säger hon.

Halmstad sjukhus har inte gjort någon anmälan mot sig och Bengt Karlsson, verksamhetschef på kvinnokliniken i Halmstad, har trots upprepade försök inte gått att nå för en kommentar.