Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Teckomatorp lider ännu av gamla giftstämpeln

Monica Nilsson som slog larm om giftskandalen. Foto: STEFAN LINDBLOM/HELSINGBORGS-BILD / STEFAN LINDBLOM/HELSINGBORGS-BIL
Seveso-gift i Teckomatorp. I dessa tunnor förvarades det uppgrävda giftet i flera år innan bortforslingen började. Fortfarande finns det gifttunnor kvar på området. I lagerbyggnaden i bakgrunden försvaras det "svårare" giftet. Bilden är tagen den 23/10 1981. Foto: Ingvar Andersson / DN

Det har gått 42 år sedan skandalen blev riksnyhet.

BT Kemi i Teckomatorp i Skåne hade grävt ned giftigt avfall på sitt eget fabriksområde och grannarna slog larm om stank och allergier – länge hemlighölls allt. Men tillslut såg sanningen ljus. Skandalen brakade loss, företaget gick i konkurs och giftjorden började saneras.

Men vissa saker tystades ned, exempelvis att en 17-årig pojke fick växtgiftet dinoseb i stöveln och dog efter bara några dagar

Än i dag lider Teckomatorp av gift-stämpeln och nu har Svalövs kommun begärt 160 miljoner från Naturvårdsverket för sanering.

– Det var väldigt många små skandaler i den stora skandalen, säger förra Kvällsposten-journalisten Kerstin Berlman som då drog fram nyheten.

Seveso-gift i Teckomatorp. I dessa tunnor förvarades det uppgrävda giftet i flera år innan bortforslingen började. Fortfarande finns det gifttunnor kvar på området. I lagerbyggnaden i bakgrunden försvaras det "svårare" giftet. Bilden är tagen den 23/10 1981. BT KemiDen 22 februari 1979 sprängdes giftfabriken BT Kemi i Teckomatorp i luften. Men än i dag finns spåren av skandalen kvar i marken där fabriken låg. Marken har nyligen godkänts för en avslutande sanering och Svalövs kommun har begärt pengar från Naturvårdsverket. När den saneringen är genomförd har kostnaderna för Sveriges största miljöskandal någonsin sprungit i väg till en halv miljard kronor.

Tillverkningen av ogräsbekämpningsmedel inleddes 1965. Befolkningen var lyrisk. Den nya fabriken genererade upp emot 50 jobb.

Men det fanns en baksida av myntet.

Efter två ägarbyten tog det danska företaget Kemisk Værk Køge A/S över – det var 1971. Folk i området började klaga på att det luktade konstigt från fabriken, att den intilliggande Braån stank och att växter som bevattnades med vatten från ån dog. Men varken myndigheter eller företaget brydde sig om klagomålen.

Skyddsutrustad personal tar hand om gifttunnor på 70-talet. Foto: THOMMY NYHLÈN

De spottade på oss

Teckomatorpsbon Monica Nilsson, då en ung mor vars son led av astma, var den som slog larm. Hennes son grät när han skulle sova. 

– Han mådde dåligt. Det var hosta, ögonen rann och han fick utslag. Jag tog kontakt med en läkare i Lund och han kom hit och berättade allt om KT Kemi, vad de gjorde och hur farligt det var, berättar Monica. Men hon mottogs med skepsis.

– Det skapade många nya jobb när företaget flyttade dit, men sedan när det började uppdagas så fick Monica ganska mycket skit. Det var många som tyckte att hon bara lade sig i och att det var viktigare med jobben, berättar Lars Bevmo som senare skulle senare skulle projektleda utredningen av skandalen.

Den förra Kvällspostenreportern Kerstin Berlman gjorde ett stort scoop. När första nyhetstipset kom till redaktionen var hon själv mammaledig. En manlig vikarie skrev en artikel efter småbarnsmamman Monica Nilssons uppgifter om konstig lukt från fabriken i Teckomatorp. Men företagets vd Göran Prawitz hotade att stämma tidningen, och redaktionschefen Lars Braw stoppade publiceringen. Inte heller lokalbefolkningen uppskattade Monica Nilssons initiativ och det journalistiska grävandet.

– De spottade på oss när vi kom och skulle gå in på fabriken, berättar Berlman.

Trots allt fick Monica till slut med sig befolkningen.

– Det var hemskt. Det går inte att förklara hur det luktade. Vi bestämde oss för att gå ut med en namninsamling, på den skrev vi vad vi tyckte om företaget och deras utsläpp, säger Monica.

Av de då drygt 900 Teckomantorpborna hade 600 redan efter två dagar skrivit på namninsamlingen.

Seveso-gift i Teckomatorp. I dessa tunnor förvarades det uppgrävda giftet i flera år innan bortforslingen började. Fortfarande finns det gifttunnor kvar på området. I lagerbyggnaden i bakgrunden försvaras det "svårare" giftet. Bilden är tagen den 23/10 1981. BT Kemi Foto: Ingvar Andersson / DN

Flera hundra gifttunnor

– Det var en lång procedur och de från BT Kemi satt där i möte efter möte och förklarade att det var helt ofarligt. De ljög hela tiden. säger Monica och fortsätter:

– En dag var det en person som berättade för mig att de grävde ner tunnor. 

Och så småningom skulle sanningen trots allt se ljus.

Hösten 1975 hittade man 200 tunnor innehållandes allvarligt skadliga fenoxisyror och dinoseb, tunnor som senare visade sig vara sönderrostade och som läckte ut gifter i naturen. När man sedan två år senare lade in dräneringsrör för att ta upp de läckta gifterna hittades ytterligare 160 tunnor

Fabriksbyggnaden sprängdes den 22 februari 1979 och det område där gifttunnorna påträffades inkapslades så att inget gift skulle kunna läcka ut. På det sättet hoppades Svalövs kommun att "skamfläcken" skulle rensas bort. Men läckagen hade fått påföljder för ortens befolkning.

Monica Nilsson säger att hon och åtta andra kvinnor i byn samtidigt fick missfall, men det är inte bevisat eller ens undersökt ifall det hade samband med BT Kemis tillverkning. Dessutom dog fabrikschefen Ragnar Nilssonhastigt av cancer i bukspottskörteln, mitt under pågående skandal. Men det värsta; en 17-åring pojke som skördade ärtor avled efter att han fått en halv deciliter av besprutningsmedlet dinoseb i stöveln, en produkt som tillverkades av BT Kemi.

Gick i konkurs

Kerstin Berlman är ensam om att ha fått intervjua BT Kemi-vd:n Göran Prawitz. Hon beskriver honom som väldigt butter. Vd:n menade att han bara levererat vad hans chefer i Danmark ville ha, och att han fick stå till svars för skandalen.

1976 stämde trädgårdsmästarparet Agnethe och Carl Johan Ahl BT Kemi. Gifterna hade gjort att de inte längre kunde odla på sina marker. Björn Gillberg från nystartade Miljöcentrum blev deras advokat - och de vann. 1,25 miljoner kronor fick de i ersättning. När domen fallit flyttade BT Kemi sina tillgångar till sitt danska moderbolag och gick i konkurs – något som i sin tur innebar att svenska skattebetalare fick stå för framtida saneringskonstnader.

Kvinnan som avslöjade giftskandalen vid BT Kemi Monica Nilsson står här i dörren till den lagerlokal där det uppgrävda giftet förvarades i många år innan bortforslingen påbörjades. Foto: INGVAR ANDERSSON / DN

Skattebetalarna fick notan

Under dessa förhandlingar avslöjades vidden av skandalen. Utöver tunnorna på fabriksområdet fälldes Göran Prawitz för ekonomisk brottslighet. Men inte för miljöbrott, eftersom preskriptionstiden på den här tiden bara var två år. Eftersom bolaget gått i konkurs fick svenska skattebetalare står för den första saneringen som gick på 50 miljoner kronor, en summa som alltså tills dagens datum tiodubblats.

– Totalt kommer det att ha kostat runt en halv miljard. Det måste grävas en hel del till, konstaterar Bevmo innan han minns tillbaka:

– Det luktar som fanken, och det hände att jag var ute med entreprenören och kollade hur saker och ting gick. När jag sedan kom in till kommunen igen då var det första de sa "aha, du har varit ute på området igen?". Man hade lukten i kläderna.

Monica Nilsson bor kvar i Teckomatorp. Det är här hon är född, hennes pappa växte upp här och även tre av hennes fyra barn har valt att slå sig ner här. I Braån, dit vattnet naturligt rör sig, finns ett dräneringssystem som skulle fånga eventuell giftspridning, och naturparken Vallarna finns i dag på det sanerade området som blivit allt mer av en favorit för barnfamiljer skolutflykter.

– Här luktar ju inte i alla fall, det har blivit jättefint, säger Monica innan hon tillägger:

– Det är många som varit dumma vid mig och min familj. De kallade barnen för giftungar i skolan och jag fick ett brev där det stod en massa taskiga saker och där det var ritat en stor gorilla. I gorillans knä låg jag och han hade stora plåtar som han prylade mig med. Jag har sparat det, men vet än i dag inte var det kommer ifrån. Det var ju också människor som trodde att jag hade blivit miljonär på att vara med i tidningen, och det stämmer så klart inte.

Besöker du någonsin parken?

– Jag har varit där en gång. Jag vet inte varför, men jag vill bara inte. Jag känner inte för det.

Rykte och minne är fortsatt svårt att sanera.

Kvällspostenreportern Kerstin Berlman, bosatt i Landskrona berättar hur hon på väg till redaktionen en gång stannade till i Teckomatorp för att se hur det gick med saneringen.

– Min dotter var i tvåårsåldern. På väg ned till Malmö så stannade jag till i Teckomatorp och där grävde man ju just då och gul vätska kom upp. Hon fick sådan vätska på stövlarna, och då visste inte jag att det var dinofed. När vi sedan kom in på redaktionen så sa alla "fy fan, vad det lukta". Och då var det gift. Hade hon fått det i stövelskaftet så hade det varit kört.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!