Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Svenska Jane Horney sköts till döds på havet

Jane Horney var agent för underrättelseorganisationen C-byrån.Foto: Cornelia Nordström
27 år gammal mördades Jane Horney.Foto: REPORTAGEBILD / PRESSENS BILD
Jane Horney, tidigt 1940-tal.Foto: Bertil Norberg/Riksarkivet – Landsarkivet i Lund
Jan Bergman har lagt 30 år på forskning om Jane Horneys historia.Foto: Eva Lindblad
Jan-Eric Bruun, första arkivarie på Riksarkivet, Landsarkivet i Lund.Foto: Privat
Jane Horney sköts med två skott och sänktes i Öresund.Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
1 / 7

Bara 27 år gammal sköts den svenska agenten Jane Horney i ryggen med två skott.

Hennes kropp sänktes sedan i Öresund, inlindad i en segelduk och nedtyngd med järnkättingar.

Det var den danska motståndsrörelsen som var övertygad om att Jane Horney var en tysk spion – och därmed förtjänade att dö.

– Jane Horney offrade livet för ett underrättelsesamarbete som ingen ville kännas vid, säger Jan Bergman, tv-producent och författare.

Det var i början av 1940-talet som svenska Jane Horney rekryterades till den hemliga underrättelseorganisationen C-byrån. Hon började sin karriär inom underrättelsetjänsten som en så kallad "svala" – en person som med hjälp av alkohol och förförelse lockade ut hemligheter ur berusade män.

– En svala snärjde fiender och lurade ur dem hemligheter. Jane Horney var på krogen mycket, söp folk under bordet och fick dem att prata. Hon var en festmänniska och det var positivt för den svenska militära underrättelsetjänsten, säger Jan Bergman, tv-producent samt författare till bland annat boken "Sekreterarklubben".

Helmuth Ternberg, ställföreträdande chef för C-byrån, var den som ursprungligen värvade Jane Horney till underrättelsetjänsten. De två lärde känna varandra i Berlin, när Jane och hennes make Herje Granberg flyttade dit år 1941. Maken fick en tjänst som korrespondent för tidningen Aftonbladet och Jane Horney, då Granberg, hjälpte sin man att samla in nyheter från östfronten.

Jane Horney och journalisten Herje Granberg gifte sig strax före andra världskrigets utbrott.Foto: Okänd

Paret skilde sig år 1942 och Jane flyttade ett år senare tillbaka till sin hemstad Stockholm, vid tillfället 25 år gammal. När hon kom till Sverige kontaktades hon av sin vän, Helmuth Ternberg. Det var då som Jane Horney påbörjade sin karriär inom den svenska underrättelsetjänsten.

– Hon skrev rapporter om sina uppdrag som svala, vilka sedan undertecknades med hennes signatur: "Eskimå". Man sa på C-byrån att hon hade fått sitt kodnamn för att hon var "allt annat än kall". Jane Horney tyckte om att träffa folk, hon var vild av sig och ville ut och leva livet.

Blev agent

År 1944 blev Jane Horney tilldelad en annan tjänst, som agent.

– Det brändes ett antal kvinnliga agenter under andra världskriget, år 1944 förbrukade man en viktig agent som gick under kodnamnet "Anette". Då fick man sätta in Jane Horney i hennes ställe, det var ett mer kvalificerat arbete, säger Jan Bergman.

Efter sin tid i Berlin kunde Jane prata flytande tyska, hon hade även mycket goda kunskaper inom det danska språket. Jane Horney fick genom sina kontakter i Tyskland och Danmark kunskap om de olagliga rutter som gick över Öresund, samt om den danska verksamheten i Sverige.

Med sina goda språkkunskaper var Jane Horney värdefull som agent.Foto: Cornelia Nordström

Tack vare hennes inblick i ländernas hemligheter användes hon som kurir i triangelsamarbetet mellan den svenska, tyska och amerikanska militära underrättelsetjänsten. 

– Det startades ett samarbete mellan de tre nationerna år 1944, som syftade till efterkrigstiden mot Sovjetunionen. Jane Horney åkte fram och tillbaka som kurir mellan Stockholm och Köpenhamn, där hon bland annat träffade SS-officerare och tyska militärer. Hon hämtade och lämnade papper, meddelanden och viktiga dokument.

Storbritannien var inte nöjda över samarbetet och en växande klyfta trädde fram.

– USA och England var oense om makten i efterkrigstidens Europa. Vad vi förstår i dag tipsade engelskmännen den danska motståndsrörelsen om Jane, de fick det att framstå som om hon var en tysk agent, säger han.

Reste till Malmö

Misstänksamheten mot Jane Horney ökade. I tidningen "De Frie Danske" anklagades hon för spioneri den 11 juli 1944, skriver arkivarien Jan-Eric Bruun i artikeln "Jane Horney – kvinnan som försvann". Ungefär en månad senare dömdes hon till döden av den danska motståndsrörelsen.

– Eftersom hon misstänktes vara en tysk agent skickades en lönnmördare till Stockholm för att döda henne, säger Jan Bergman.

Bent Faurschou Hviid, även kallad "Flamman", var namnet på den lönnmördare som hade i uppdrag att ta Horneys liv. Anklagelserna mot Jane baserades på ett möte som hon hade haft med tyska legationsrådet Heinz Thorner, träffen hade fotograferats i smyg av danska motståndsmän. Flammans uppdrag misslyckades och Jane Horney klarade sig oskadd vid tillfället.

Mötet mellan Jane Horney och tyska Heinz Thorner fotograferades av den danska motståndsrörelsen.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

För att frias från misstankarna om att vara nazistagent påbörjade Jane en resa till Köpenhamn. Med nattåget färdades hon från Stockholm till Malmö den 17 januari 1945. Resan gjorde i sällskap av Ingolv Asbjön Lyhne ("Lillebjörn"), Sven Aage Geisler ("Storebjörn") och Nielsine Bodil Frederiksen ("Birthe"), tre danska medborgare som alla var verksamma i motståndsrörelsen.

– Sällskapet tog in på Grand Hotel i Malmö, som även var huvudkvarteret för de danska studenternas underrättelsetjänst (Studenternes Efterretningstjeneste), säger Jan-Eric Bruun, första arkivarie på Riksarkivet, Landsarkivet i Lund.

Ansågs vara farlig

Vad Jane Horney ännu inte visste var att hon snart skulle bli bragd om livet. Resan till Malmö visade sig vara en ursäkt för att valla henne mot döden.

En order om att mörda Jane Horney utfärdades, alternativt godkändes, av Niels Bjarke Schou i den danska militära underrättelsetjänsten. Det visar dokument från det danska Riksarkivet – som är hemlighetsstämplade till år 2020, enligt artikeln "Jane Horney – kvinnan som försvann".

– Danska motståndsrörelsen lät sig luras, de trodde att hon var en "stikker", med andra ord en tysk angivare. Hon ansågs vara farlig för den danska motståndsrörelsen, säger Jan Bergman.

En order om mordet på Jane Horney utfärdades.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Max Weiss var polis och chef för det danska flyktingkontoret i Malmö. Weiss tog kontakt med ledaren för Studenternes Efterretningstjeneste, Arne Sejr, samt med den danska militära underrättelsetjänsten i Stockholm. Han ville få likvideringsorden bekräftad – vilket Max Weiss fick.

– Arne Sejr var egentligen den som skulle utföra mordet, men han fick nog kalla fötter och skyllde på influensa. Därför lämnades uppgiften över till Hjalmar Ravnbo, en ung kille. Runt 20 år gammal. Han har erkänt mordet, säger Jan-Eric Bruun.

Tillsammans med Hjalmar Ravnbo åkte Max Weiss till Helsingborg och Höganäs, den 18 januari. Ett fartyg skulle avgå från Höganäs-trakten – och planen var att Jane Horney skulle åka med. Mordet skulle ske samma natt.

Sköts till havs

På kvällen den 18 januari lämnade Jane Horney och de tre danska medresenärerna Grand Hotel i bil, ihop med Max Weiss som hade åkt till Malmö för att hämta sällskapet. I Helsingborg ska de ha bytt bil och fortsatt sin tur i taxi. I förhör från 1957 har tulltjänstemannen Gunnar Nilsson berättat att en bil ska ha kommit från Helsingborg runt midnatt, som enligt order inte fick stoppas.

En sida från förhöret med Max Weiss.Foto: Riksarkivet – Landsarkivet i Lund

Ur bilen ska en kvinna ha klivit ur, tillsammans med två eller tre män. Medpassagerarna hjälpte kvinnan ombord på en båt – vilken Jane Horney trodde hade destination Köpenhamn.

Ombord på fartyget fanns bland annat den unga mannen Hjalmar Ravnbo, vars uppgift var att avsluta Jane Horneys liv.

Runt 10-tiden befann sig båten på en avtalad plats, på internationellt vatten. Med två skott sköts 27-åriga Jane Horney i ryggen. Hennes döda kropp virades sedan in i en segelduk och sänktes i havet med hjälp av järnkättingar.

– Danskarna avrättade henne och sänkte henne i Öresund. Det påstås att det kan ha varit en symaskin som användes som tyngd, säger Jan Bergman.

I en annan undersökning framkom uppgifter om att fartyget ska ha åkt från Laröds strandbad, i stället för Höganäs. Max Weiss är en av dem som berättat att Höganäs var en avledningsmanöver, för att Jane Horney med sällskap skulle kunna segla ostört från Laröd.

Anmäldes saknad

När Jane Horney försvann anmälde hennes pappa sin dotter som saknad. Det var den 24 juli 1945 som han lämnade in en anmälan till polisen.

– Efter kriget anmälde pappan sin dotter försvunnen. Då gjordes det en utredning, man spanade efter henne och ställde frågor till Danmark om vad som kunde ha hänt, säger Jan-Eric Bruun.

Svenska utrikesdepartementet skickade ett meddelande till Danmark rörande Janes försvinnande, den 1 augusti 1945. Den 22 september samma år fick de svar från det danska utrikesdepartementet: de menade att Jane Horney inte hade mördats av dansk underrättelsetjänst.

Efter ett möte i juli 1946 mellan Eivind Larsen, chef för det danska justitiedepartementet, Frode Jacobsen, före detta dansk minister samt representant för den danska motståndsrörelsen och bland annat det svenska statsrådet Tage Erlander, meddelades följade:

"De danska myndigheterna har funnit det bevisat, att fru Horney-Granberg var tysk spion. Av den anledningen hade hon blivit likviderad och detta betraktades av nämnda myndigheter såsom en av ockupationstidens krigshandlingar."

– Danskarna erkände mordet på Jane Horney, men de menade att det var korrekt eftersom hon var en tysk agent. Det var hon alltså inte, säger Jan Bergman.

"Dog i onödan"

Den svenska regeringen accepterade utlåtandet och konstaterade att Jane Horney hade dödats, som en konsekvens av den direkta order som hade getts från ledningen av den danska motståndsrörelsen.

"Till Konungen" stod det på försättsbladet till utredningen, utför av landsfogden Alf Eliasson.Foto: Riksarkivet – Landsarkivet i Lund

– Regeringen godkände det och frågan dog. Men efter ett tag kom frågan upp igen, vilket resulterade i att landsfogden i Malmöhus, Alf Eliasson, tog upp fallet på nytt. Han gjorde en grundlig undersökning och intervjuade alla inblandade som man kunde få tag på. Då fick man en bild av vad som hade hänt och vem Jane Horney hade umgåtts med. Det hela var mycket komplext, säger Jan-Eric Bruun.

I artikeln "Jane Horney – kvinnan som försvann" får man veta att utredningen blev 500 sidor lång och överlämnades den 4 juli 1957 till kung Gustaf VI Adolf. Ingenting i utredningen pekade på att Jane Horney var en tysk spion.

– Jane Horney avrättades för att hon var farlig för den danska motståndsrörelsen, annat är bara lögn. Hon var en levnadsglad, ung och energirik kvinna som dog helt i onödan, Jane Horney offrade livet för ett underrättelsesamarbete som ingen ville kännas vid, säger Jan Bergman.