Foto: Simon Eliasson
 Foto: Simon Eliasson

Sven Wollters dotter dog av ätstörningar

Publicerad

I 17 år kämpade Sven Wollters dotter Ylva mot ätstörningarna innan de till sist tog hennes liv.

Bara dagar före sin 30-årsdag dog Ylva i sviterna av anorexi och diabetes.

– Sjukdomen är det absolut värsta som har hänt i mitt liv, säger Sven Wollter, 81.

Ätstörningar leder inte bara till tragedier för den drabbade, utan river upp sår i hela familjer.

I sommar har det gått 23 år sedan Sven Wollter förlorade sin dotter Ylva till sjukdomen som varje år kostar ett antal människoliv.

Sven Wollter minns att han såg de första tecknen på sjukdomen under sommaren 1975. Han berättar att han började märka att hans 13-åriga dotter åt allt mindre.

Men när Ylva fick diagnosen anorexi på akademiska sjukhuset i Uppsala hade Sven Wollter knappt hört talas om sjukdomen.

– Kunskapen och det allmänna vetandet om anorexi stod på en väldigt låg nivå. Men det värsta var att när jag frågade om prognosen fick jag veta att doktorn inte gav henne stor chans att överleva, eftersom hon förutom anorexi också var drabbad av diabetes.

– Jag kunde givetvis inte låta min dotter vara kvar i behandlingen hos en läkare som inte trodde på hennes möjligheter att överleva. Så hennes mamma och jag var överens om att ta henne därifrån. Jag fick skriva på ett intyg att jag gjorde det på egen risk. Det var oerhört smärtsamt.

Här började en kamp på liv och död som skulle hålla på i 17 år.

Behandlingsmetoderna var många, men också i många fall väldigt motstridiga. I Uppsala ansåg läkarna att ungdomarna skulle spärras in och tvångsmatas, i Göteborg var vården mer öppen.

Fanns ljusningar

Sven Wollter säger att kunskapen på den tiden var mycket dåliga.

– Jag försökte alla möjliga metoder: Att skälla, tvinga och böna och be och vi var fullständigt ovetande om hur vi skulle bete oss.

Han säger att han vet mer om sjukdomen i dag jämfört vad han visste då. Många gånger var det nattsvart, men det fanns också ljusningar.

– Som anhöriga famlade vi verkligen i mörkret, förtvivlan, gråt och sorgen, men mitt i allt detta fanns också en levnadsglad, tokig och fantastisk tjej.

När Ylva vägde som minst stannade vågen på 28 kilo. Hon blev satt på en sluten anstalt och fick till slut tvångsmatas.

– Den avskyvärda inlåsningen som både hon och jag hatade räddade hennes liv. Jag åkte själv ut nästan varje dag och gav henne sonden eftersom jag hade läst att barn som tvångsmatas ofta blir suicidala.

Efter att Ylva gång på gång rymt från sjukhuset bestämde sig Sven Wollter för att prova något annat. Han frågade om Ylva ville följa med honom på en turné med tältprojektet sommar 1977.

– Jag sa: Nu är vi tillsammans, men jag klarar inte av att kontroller och tjata på dig med det här med maten. Nej, farsan, det ska du inte behöva svarade hon.  

Och Ylva höll sitt löfte, men en tid efteråt övergick ätstörningarna i bulimi. Sedan planade det tillfälligt ut, säger Sven Wollter.

Under början av 1980-talet tog sig Ylva in på Teaterhögskolan i Stockholm men där kom också återfallet. En morgon hittade hennes mamma henne livlös på golvet i lägenheten som hon hyrde.

– Hon ville sköta sig själv och vi trodde också på det, att det skulle göra henne bäst, säger Sven Wollter.

Ylva hade hamnat i djup koma och efter 48 timmar i medvetslöst tillstånd hade hennes hjärna svullnat – emboli.

Men än en gång vann hon över sjukdomen – men fick betala med en mindre hjärnskada. Kampen mot ätstörningar fortsatte men under ungefär ett decennium hölls den någorlunda i schack.

– Men genom att ibland manipulera med sitt insulin förvärrade hon sin sjukdomsbild, säger Sven Wollter.

Sommaren 1992, bara dagar före Ylvas 30:e födelsedag, orkade kroppen inte längre.

– Den gav upp på en gång. Det var som att vrida om en kontakt. Hon var som en fågel som lyfte, sa en sköterska.

HANS DOTTER DOG I ANOREXI. Sven Wollter är 81 år och det har gått 23 år sedan hans dotter Ylva dog i sviterna av anorexi och diabetes. Foto: Simon EliassonHANS DOTTER DOG I ANOREXI. Sven Wollter är 81 år och det har gått 23 år sedan hans dotter Ylva dog i sviterna av anorexi och diabetes. Foto: Simon Eliasson
HANS DOTTER DOG I ANOREXI. Sven Wollter är 81 år och det har gått 23 år sedan hans dotter Ylva dog i sviterna av anorexi och diabetes. Foto: Simon Eliasson
Sven Wollter och dottern Ylva.Sven Wollter och dottern Ylva.
Sven Wollter och dottern Ylva.
Några dagar före Ylvas 30-årsdag orkade kroppen inte längre. Foto: Simon EliassonNågra dagar före Ylvas 30-årsdag orkade kroppen inte längre. Foto: Simon Eliasson
Några dagar före Ylvas 30-årsdag orkade kroppen inte längre. Foto: Simon Eliasson
Än i dag frågar sig den folkkäre skådespelaren om han gjorde tillräckligt för att rädda sin dotter. Foto: Simon EliassonÄn i dag frågar sig den folkkäre skådespelaren om han gjorde tillräckligt för att rädda sin dotter. Foto: Simon Eliasson
Än i dag frågar sig den folkkäre skådespelaren om han gjorde tillräckligt för att rädda sin dotter.  Foto: Simon Eliasson

Ungefär ett år efter Ylvas bortgång valde Sven Wollter att för första gången prata om sjukdomen.

– Då gjorde jag ett val att öppet prata om det och sedan dess har jag aldrig nekat en intervju eller att prata om detta i olika sammanhang.

På frågan om han tror att hans öppenhet gjort skillnad säger han att han hoppas att det hjälpt någon.

– När man blivit drabbad av anorexi i familjen vill man bara att så få som möjligt någonsin ska drabbas av den där jävla sjukdomen

Rådet han vill ge andra föräldrar i samma situation är vikten av att söka stöd utifrån.

– Man behöver någon med viss distans och någon som inte är så emotionellt inblandad. Det gäller att få kontakt snabbt när man märker tendenserna, säger han.

Än i dag frågar han sig också om han gjorde tillräckligt för att rädda Ylva.

- Jag frågar mig hela tiden vad som är mitt fel i detta. Jag känner skuld för att jag visste så lite. Jag vill ju tro att jag gjorde så gott jag kunde men jag är inte säker på att jag gjorde det och därför finns skulden där. Det är kanske inte intellektuell och behöver inte vara logisk men den finns där ändå.

"Viktigt att se sina barn"

Hans egen analys är att de drabbade ofta kommer från hem med höga krav på prestationer. Att patienterna oftare kommer från akademiska hem, snarare än arbetarklassen.

- Det finns inget som är så skadligt för barn som krav man har svårt att motsvara.

Som förälder är det därför viktigt att se sina barn, säger han.

- Spionera inte på ungarna för djävulen, men var observant.

När han tänker på Ylva i dag är det med glädje. Hade hon fortfarande varit vid liv hade hon var 53 år.

– Jag har levt med Ylva i så många år. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och kommunicerar. Jag är ingen religiös person, men jag tror på något sätt jag får göra den sorg jag lever med till en tillgång

Han säger att han och Ylva, som var hans första barn, stod varandra oerhört nära, men vill också lyfta fram att det är en hel familj som drabbats. Inte bara föräldrar som har förlorat ett barn utan även syskon som förlorat sin storasyster.

– All smärta finns naturligtvis också där men det är glädjen som dominerar. Hon gav så mycket trots att hennes liv blev kort.

Helena Sjögren
Helena Sjögren

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag