Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Storkt välkommen tillökning

torkpar turas om att flyga efter mat till sina ungar – ett onekligen jämställt förhållande. I Stänkelösa är det just nu nyfödda storkungar i redet på taknocken. Foto: Lasse Svensson
STÄNKELÖSA. Snacka om babylycka - storken har kommit till storkarna i Stänkelösa!
Och "storkmamma" själv, Berith Cavallin, jublar åt att i bona ha tolv pigga storkungar varav tre ligger i ett äkta storkbo på taknocken.

FAKTA

Storlek: 1,90-2,10 meter mellan vingspetsarna, vikt tre-fyra kilo.
Ålder: Storken kan bli 26-27 år, en rekordstork i Schweiz blev 39.
Skydd: Storken är fridlyst och formellt ägs alla djur i Sverige av svenska staten.
Föda: Storken är allätare, den käkar grodor, råttor, insekter, fisk, sorkar, mördarsniglar (!) men inte växter.
Flygförmåga: Suverän, storken är en fantastisk glidflygare som kan segla iväg tiotals mil utan att vila.
Läte: Det enda ljudet är klapprandet från näbben.
Storkprojektet: Ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes Ornitologiska Förening med stöd framför allt av Region Skåne, Naturvårdsverket och Världsnaturfonden WWF.

- Fantastiskt roligt. Det ena storkparet, som häckar på taket, fick faktiskt fyrlingar men den ena ungen var lite klen och liten så honom har jag tagit ner och matar, berättar Berith.
Hon sköter med stor entusiasm och ett brinnande intresse sitt alldeles eget storkhägn i den pastorala idyllen Stänkelösa, nära Önneköp i Skåne.
Sedan 1989 har hon vigt sitt liv åt storkprojektet - att återinföra en livskraftig storkstam i landet. Berith är också den enda privatperson i Sverige som fått tillstånd att ha ett eget storkhägn.
Efter åtta-nio veckor i boet är storkungarna flygfärdiga men dessförinnan pysslar och passar både mamma och pappa stork om dem och turas om att jaga föda. Ett synnerligen jämställt förhållande med andra ord.

Maskar och fisk på menyn

På storkungarnas meny står sådana delikatesser som döda kycklingungar, daggmaskar och småfisk. De äter med glupande aptit.
När KvP hälsade på inne i voljären använde ungarna sig av en instinktiv försvarsmekanism, de spelade döda.
- Till hösten är ungarna så stora att jag kommer att släppa iväg dem. Då flyger de förhoppningsvis till Spanien eller Afrika för att sedan återvända hit igen så småningom, säger Berith.
- Men de lever ett tufft liv, 90 procent av alla storkungar dör. De flyger på kraftledningar eller råkar ut för andra olyckor.
- Men de som klarar sig kommer tillbaka, storken har ett otroligt lokalsinne och en enastående syn, påpekar Berith.
Totalt har Berith just nu fyra storkpar i voljären plus två friflygande par. Till det kommer så de tolv ungarna. I Skåne finns det dessutom storkhägn i Karups Nygård, Hemmestorps mölla, Östra Tvet, Fulltofta och Härnestad.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!