Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Wiland om tunga tiden: "Jag grät på väg hem"

Johan Wiland har hittat lyckan igen - så väl på fotbollsplanen som utanför den. Foto: PETTER ARVIDSON
MFF:s nummer 1 är tillbaka efter knäskadan han drog på sig under den allsvenska slutspurten i höstas. Foto: LUDVIG THUNMAN
Wiland spelade en avgörande roll när Malmö FF i augusti 2015 tog sig till Champions League. Foto: PETTER ARVIDSON
Wiland har så väl sin dotter från ett tidigare förhållande som sin flickvän Christina i Stockholm och har nyss köpt hus i huvudstaden. Foto: NILS JAKOBSSON

2015 bröt Johan Wiland en barriär och blev en av få allsvenska spelare som berättat öppet om den depression fotbollen försatt honom i.

Sedan dess har han blivit allsvenskans bästa målvakt.

Kvällsposten slog sig ner med Malmö FF-stjärnan för ett öppenhjärtigt samtal om att resa sig ur gruset, att kombinera elitfotboll med att vara pendlande pappa, om nästa kontrakt och hur han mår i dag.

– Det är en svår fråga att eftersom jag har en praktiskt problematisk situation. Men jag har aldrig varit så lycklig som jag är i dag med min nuvarande tjej, säger Wiland.

Sommaren 2015 lämnade Malmö FF:s dansksvenska målvakt Robin Olsen hastigt klubben för grekiska PAOK.

MFF hade helst velat behålla sin målvakt och när klubben gick uppifrån och ner på sin lista över tänkbara ersättare så gick det trögt.

Sedan slog man ett samtal som besvarades bara ett par mil bort, på andra sidan sundet, i Köpenhamn.

Där hade Johan Wiland gått från att vara den stora hjälten – som vunnit fyra danska ligatitlar, räddat poäng mot bland andra Juventus i Champions League 2013 och nått åttondelsfinal i samma turnering 2011 – till att stundtals inte ens få sitta på bänken.

2013/2014 spelade Wiland 30 ligamatcher och sex i Europa. När säsongen 2014/2015 var över hade han inte spelat en enda.

I duell med Paul Pogba, Juventus, när Wiland storspelade och var FCK:s stora hjälte i 1–1-matchen. Foto: JENS DRESLING

Det var i det läget som Malmö FF:s sportchef Daniel Andersson hörde av sig. Bara veckor senare skulle Malmö FF kvala till Champions League och MFF ville ha Wiland i målet.

– Jag har Jonnie (Fedel, målvaktstränaren) och klubben att tacka för mycket. De tog in mig utan att riktigt veta vad de köpte in och jag visste inte heller var jag stod. Men första samtalet jag hade med Jonnie handlade om att ha högt i tak att våga säga även jobbiga saker och det har hjälpt mig jättemycket. Att jag känner att jag haft den stöttningen, säger Johan Wiland.

En fotbollsspelare som särskiljer sig

Som fotbollsspelare särskiljer sig allsvenskans bäste målvakt de senaste åren inte bara för att han 36 år gammal står på sin topp.

Utan för att han också tagit beslutet att prata om annat än fotbollslivets framsidor.

Wiland är övertygad om att det gjort honom till en ännu bättre målvakt.

– För jag har haft det jobbigt med att jag inte har min dotter hos mig på heltid, jag har träffat en tjej som bor i Stockholm, allt det här flängandet och att man inte får bo ihop med dem man vill bo ihop med. Det kostar på.

– Att man får prata om sådana grejer gör att man känner att de (ledarna i Malmö FF) finns där hela tiden och stöttar en. De ser inte ner på det för att man har en situation utanför som är jobbig, utan de försöker i stället hjälpa mig upp på ett fantastiskt sätt.

Att jag gick ner mig där (i FCK) handlade mycket om att de köpte in en annan målvakt och att jag tog det på ett jäkligt dåligt sätt

Bara efter en kort tid i Malmö var Wiland tillbaka uppe mot samma nivå som han hållit när han var som bäst i FC Köpenhamn.

– Att jag gick ner mig där (i FCK) handlade mycket om att de köpte in en annan målvakt och att jag tog det på ett jäkligt dåligt sätt. Jag tyckte egentligen inte att jag hade varit så dålig att de skulle köpa en annan målvakt. Men nu gjorde de det och jag gick ner mig.

Hur yttrade sig de här tunga perioderna på dig?

– Du får inte förtroendet och blir åsidosatt. Du har suttit där på tronen och så helt plötsligt är du inte vatten värd, får inte visa vad du kan och vara den du har varit i fyra år. Det är svårt som människa.

– Då hittade jag styrketräningen. Jag gick ner varje dag en timme innan varje träning för att få ur mig ilska. Jag vaknade alltid på samma sida. Jag var alltid förbannad. Fanns inte en dag då jag kände att det här ska bli kul.

– Jag kände att: ”jag måste få ur mig det här”. Så jag styrketränade tungt i en timme, sedan gick jag bara ut för att få fotbollen gjord.

Hur fick den strategin dig att må?

– Jag gjorde så för att jag överhuvudtaget skulle klara av det. Jag hade ett samtal med min mamma en bit in i det, jag grät på vägen hem. En vuxen man sitter och gråter i bilen för han mår så dåligt av sin situation i sin klubb.

– Jag sa till morsan att nu går jag upp och river kontraktet, jag orkar inte med skiten längre, jag måste ut.

"Fotbollen var dötråkigt"

– Efter det samtalet så ringer min dåvarande agent till mig. Att han ringer då, han ringde inte speciellt ofta, jag vet inte hur det kom sig att han ringde just den dagen. Men han frågade: ”Hur är det?” och hörde direkt att det inte var bra. 

– Så han åkte till mig och tog mig till en vän som är idrottspsykolog och på den vägen är det. Han fick mig att lägga fokus annorlunda. Det var fortfarande fruktansvärt tråkigt att åka till träningen, men jag klarade av att gå in i mig själv och fokusera på mig. Köra ”all in” på styrketräningen och sedan spela av fotbollen, för den var dötråkig, den kunde kvitta.

"Varje dag när jag vaknade mådde jag pissdåligt"

– Jag hade alltid en dålig känsla när jag åkte hem, för fotbollen hade varit sist. Varje dag på morgonen när jag vaknade så mådde jag piss. Men då drog jag i mig mitt proteinpulver och åkte in och körde styrketräning och det hjälpte mig

Hur tror du det lugn du har nu kan hänga samman med det som hände då?

– Jag tror att mycket har att göra med sättet vi jobbar på här i Malmö. Jag och Jonnie kommer från samma skola, att man ska röra sig från stolpe till stolpe och vara överallt. Vi har jobbat väldigt mycket med positionsspel och att inte röra sig för mycket.

– Man ska röra dig dit bollen är, men du ska inte röra dig för långt. Du ska hitta din position så snabbt som möjligt. 

– Det är väldigt intressant att se mitt rörelsemönster nu jämfört med när jag kom till Malmö.

Man kan lära gamla hundar att sitta?

– Ja, så länge du inte behöver röra dig mer så. I dag handlar det för mig om att hitta rätt och täcka rätt ytor så snabbt som möjligt. Det har utvecklat mig och när man får känslan att det är omöjligt för motståndarna att göra mål, den känslan slår ingenting.

Johan Wiland firar SM-guldet med Malmö FF 2016. Foto: LUDVIG THUNMAN

Slutar på topp

Vad tänker du om att du nått dit där du är i dag?

– Jag har tagit det jag fått med mig från andra tränare, den psykiska nedgången och lagt ihop med detta vi jobbar med här och plötsligt hittar man ett spel som man känner: ”Fan, det här funkar för mig”. Det känns bra.

– Även om det skulle ha varit trevligt att ha haft detta för tio år sedan. Så får jag uppleva detta nu. Nu får jag vara den bästa målvakten jag kan va när jag slutar. Det är den utvecklingen man vill ha som målvakt.

På tal om att sluta, jag minns vagt att du sagt om att bli tränare efter karriären: ”Nej, fy fan”…

– Det är nog inte helt olikt mig att säga. Har jag en dotter som vill spela så kan jag absolut tänka mig att vara ledare. Men gå kurser för att bli tränare, det kommer jag aldrig att göra. Och jag kommer inte att ge mig in i att åka i väg på helgerna som jag gjort i så många år. Just den delen kommer jag inte att sakna med fotbollen när jag lägger av. Däremot finns det ju så klart en massa annat att sakna.

Vad är det du längtar efter när karriären är slut?

– Att kunna få en hyfsat normal vardag. En familjevardag. Det har jag ju aldrig haft. Inte ens när jag bodde ihop med min dotters mamma så hade vi en vardag som liknar någon annans.

"Jag har väldigt dålig bild för mig själv vad jag ska göra när jag blir gammal…"

Du har pratat om att jobba med ungdomar?

– Ja. Kan jag hitta någonting där jag känner att jag kan ge någonting så är jag absolut öppen för det. Jag har väldigt dålig bild för mig själv vad jag ska göra när jag blir gammal… Jag vet inte. Jag tänker mycket på det där. Om jag ska börja plugga vid sidan om. För att få nånting. Jag har ju ingen utbildning, jag tog studenten men hade egentligen inte kompetensen att gå ut gymnasiet för jag satsade på fotbollen. Och det är absolut ingenting jag kan rekommendera i efterhand.

Funderar på livet efter fotbollen

– Sedan man kanske på sitt namn kan få ett jobb ändå. Folk kanske tycker det är lite roligt att få in en halvkändis. Jag har ju mitt i det jag kan och man får lära sig en hel del i den här branschen, inte bara fotboll utan det är mycket erfarenhet i det som händer runtomkring.

– Man lär sig mycket om hur människor är och olika kulturer. Sedan vad jag kan använda det till? Jag vet inte. Det hade varit jättekul att ge tillbaka till ungdomar för det är ingen lätt värld att växa upp i.

Johan Wilands officiella spelarbild för Elfsborg det allsvenska debutåret 2000. Foto: BJÖRN LARSSON

Var befinner du dig i livet i allmänhet nu, skala 1 till 10?

– Det är en svår fråga eftersom jag har en praktiskt problematisk situation. Men jag har aldrig varit så lycklig som jag är i dag med min nuvarande tjej, Christina, med den tilliten vi har till varandra och att hon orkar med vår situation där vi bor isär, på ett så fantastiskt sätt, säger Wiland.

En stor del i den praktiskt problematiska situationen är att Johan Wiland är en pendlande pappa.

– Min lilla tjej, som är fyra, och hennes mamma bor också i Stockholm och jag vill ju så klart träffa henne så mycket jag bara kan. Varje gång jag har henne åker jag och hämtar henne och åker ner med henne, sedan åker jag upp med henne igen. Det är ett litet pusslande.

– Vi har kommit överens att hon ska vara mer hos hennes mamma nu eftersom jag inte har förskola här nere, utan att hon ska kunna få vara på sin förskola i Stockholm mer. Då åker jag upp på min lediga dag och sedan åker jag ner dagen efter.

Hur löser du att träffa henne när det är så mycket matcher och träningar?

– Då åker jag upp direkt efter träningen och så ner igen samma dag, eller så ligger jag över och åker ner på morgonen innan nästa träning. Då blir det inga långa visiter i Stockholm. Men ibland har vi lediga dagar och då åker jag upp när vi har tränat och har den lediga tiden i Stockholm.

– Så det funkar okej. Det kräver sin planering. Det har man lärt sig att klara av.

Kommer att flytta till Stockholm

Johan Wilands nuvarande kontrakt med Malmö FF går ut efter årets säsong och klart är att Wiland kommer att flytta till Stockholm för att bo med sin nya kärlek och komma närmre sin dotter – frågan är bara när.

– Vi har köpt hus där, i Tyresö, Christina håller på att sälja sin lägenhet där uppe. Vi får se hur länge jag blir kvar här nere, säger Johan Wiland som definitivt vill fortsätta sin fotbollskarriär.

– Ja, jag känner att jag har mer i mig. Spela fotboll vill jag inte lägga av med även om jag flyttar. Just nu är det Malmö som gäller och jag ser ingen som helst anledning till att inte titta på att fortsätta här. För kan man lösa det på ett bra sätt så är Malmö den bästa sportsliga lösningen för mig och jag trivs jättebra med allting här.

Wiland efter sista matchen för Elfsborg, borta mot Gefle 9 november 2008. Foto: TOMMY PEDERSEN

– Vi får se hur det blir när vi flyttar in i huset, om det går att pendla på ett lite annat sätt, flyget ner tar ju bara en timme. Vi får se hur jag pysslar ihop det, men det funkar okej. Jag är optimistisk, säger Wiland som inte bara har köpt hus utan också ska gifta sig med sin Christina i sommar – i Skåne.

– I Mossby där min mamma har ett sommarhus sedan några år tillbaka. Vi kommer att ha festen där i trädgården och så går vi ner på stranden och har vigseln tänker vi.

10 juni är det dags.

På Johan Wilands enda lediga helg under en hektisk sommar då hela Malmö drömmer om att ta sig tillbaka till Champions League igen.

– Även om vi byter ut ett par namn så har vi spelare på bänken som är sjukt hungriga och vill spela. Då är det upp till dem att visa att det är deras tur.

Hur bedömer du era chanser i Europa i sommar?

– Vi måste lyckas otroligt bra med att hitta formen just de dagarna. Det är små marginaler. Ett mål bakåt i fel läge, speciellt på hemmaplan, kan förstöra allt. 

För Johan Wilands del skulle en sorti ur Europa dock inte förstöra allt.

Den tiden då fotbollen helt regerade över hans mående och liv är förbi.

– Det är fortfarande underbart att vinna och för jävligt att förlora. Men jag har ett helt annat helhetsperspektiv nu. Fotboll kan betyda väldigt mycket, men det kan aldrig vara hela världen, säger Johan Wiland.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!