Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Vi tjänar bra – om man jämför med andra jobb”

Kalis Loyd på plats hemma i Malmö. Foto: CHRISTOFFER BORG MATTISSON / BILDBYRÅN
Kalis Loyd under sommarens EM. Foto: TOMS KALNINS / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

För Kalis Loyd betyder EM-kvalmatchen mot Montenegro hemma i Malmö extra mycket eftersom hon inte får julledigt i den spanska klubben det här året. 

Här berättar landslagsstjärnan om proffslivet i Spanien, pengarna i basketen, skadorna som har stoppat henne från mästerskap och hur hennes hemstad har förändrats. 

– Det är hemskt och det är klart att man blir berörd. Jag känner ändå mig trygg i min egen stad.

Sporthallen i centrala Malmö är fylld med förväntansfulla barn och ungdomar som trängs runt landslagsstjärnorna för att ta bilder och få autografer. 

För Kalis Loyd är det första gången hon laddar med landslaget på hemmaplan. 

– Det känns helt fantastiskt. Jag tror att jag får extra energi bara av att vara hemma och ladda i min egen miljö och i en hall som jag känner till, konstaterar hon. 

– Det är första gången för mig men nu förstår jag hur alla stockholmare känner när vi laddar i Stockholm. 

Kalis Loyd är född i Malmö och har fostrats i basketklubben Malbas.  

Hon är inne på sitt sjunde proffsår i Europa och spelar för tillfället i spanska Ensino Lugo. 

Men Malmö är fortfarande hemma och hon har kvar sin lägenhet i närheten av Turning Torso.

– Jag är hemma på sommaren och när vi har ledigt över julen men den här säsongen har vi inte det så det här är mitt enda tillfälle att komma hem. Det blev två flugor i en smäll. 

”Supertaggad”

Den stora höjdpunkten är på söndagen. 

Det är då det spelas EM-kval mot Montenegro i Malmö Isstadion.

Det är andra gången i år som basketlandslaget visar upp sig i Malmö. Förra gången, i februari, var det dock herrarna och de fick nöja sig med den lite mindre Baltiska hallen när de mötte Danmark. 

– Jag är supertaggad inför matchen. Jag har sett på sociala medier och hört att många köpt biljetter och tröjor, säger hon med ett stort leende. 

Kalis Loyd är 30 år men mästerskapsdebuterade så sent som under den gångna sommarens EM-mästerskap där Sverige gick till kvartsfinal och sedan också blev klara för OS-kval. 

Kvalet till OS i Tokyo spelas mellan den 3 och 13 februari nästa år. Tolv av 16 lag går vidare. 

– Vi har en bra chans. Oddsen är vår favör men det ska bli spännande. 

Anledningen att Loyd inte fått chansen i mästerskap tidigare stavas skador. 

– Jag har haft två hälsenerupturer men det är en fysisk sport och jag har ändå spelat sju säsonger. 

Samtidigt är hon nu en av de äldre i laget. Och hon konstaterar exempelvis att Tokyo nog är sista chansen för hennes generation att vara med i OS. 

– Det händer så snabbt!

– Från att man var yngst till att man är äldst. Herregud. Man känner inte att man får erfarenhet men helt plötsligt så är man den som förklarar, så här funkar det, så här funkar det inte. Det är jättekul att vara det i laget nu som kan ge råd till andra. 

Jämställt i förbundet 

Hur ser proffslivet för basketspelare ut i Europa? 

– Det är mycket träning, mycket läsning och mycket facetime med familj och vänner. Jag tror inte att det skiljer sig från andra sporter. Sedan pluggar jag spanska och försöker lära mig språket.

– Det är många svenska spelare som är proffs men det är inte så många som vet om det.  

Tjänar ni bra? 

– Ja, det tycker jag. Framför allt om man jämför med andra jobb. 

Står pengarna sig bra mot herrarna också? 

– Nej, inte alls, tyvärr. Men vi jobbar på det. 

– Däremot är jag stolt över vårt förbund. Det är väldigt jämställt och det ska de ha ett plus i kanten för. 

Tillbaka till Malmö, förra helgen var svart med en dödsskjutning, en livshotande skadad och en kvinna misshandlad till döds – hur känner du när du läser om sådana tragiska händelser i din hemstad? 

– Nej, det är fan jobbigt. Det är jobbigt att se, vänners småbröder, det skulle kunna vara min egen bror eller kusin. Man vet aldrig. Det är hemskt och det är klart att man blir berörd. Ingen ska behöva gå genom det. 

Har staden förändrats sedan du blivit proffs tycker du? 

– Både ja och nej. Jag känner ändå mig trygg i min egen stad.