Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Var inte förberedd på det, jag föll ner i djupet”

Johan Wiland hamnade i en depression när han blev petad och utfrusen i Köpenhamn. Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN
Tommy Salo har varit öppen med att han drabbats av depression och har också berättat att allt började med matchen mot Vitryssland i OS 2002 och ett misstag som gjorde att Tre Kronor blev utslaget.Foto: JANNE DANIELSSON / SVT
Jesper Johansson Foto: Avdo Bilkanovic / BILDBYRÅN

Många målvakter har på senare tid drabbats av psykisk ohälsa. 

Kvällsposten har pratat med idrottspsykologen Sverker Fryklund, mentala coachen Andy Swärd och förra landslagsmålvakten Johan Wiland, som själv varit drabbad av depression. 

– Vi ska inte behöva känna så här, inte behöva må dåligt av det vi håller på med, säger Wiland. 

När Mjällbys målvakt Jesper Johansson i höstas berättade att han slutar med fotbollen på grund av psykisk ohälsa blev han den tredje målvakten på kort tid inom svensk fotboll som vittnat om problem med psykisk ohälsa. 

Tidigare i år har Matt Pyzdrowski och Tim Erlandsson berättat om sina problem och om vi går längre tillbaka har bland annat Johan Wiland samt ishockeymålvakterna Tommy Salo och Robin Lehner öppnat upp om sitt mående. 

– Det är bra att det synliggörs för då skapar det en medvetenhet i klubbar. Jag tycker att man ska ställa mer krav på idrotten, att det här är någonting man bör intressera sig för och ta tag i, säger Sverker Fryklund, idrottspsykolog i Malmö FF och universitetsadjunkt på Malmö högskola.  

Sverker Fryklund är bland annat MFF:s idrottspsykolog. Foto: PELLE BÖRJESSON / IDROTTSFOTO / BILDBYRÅN

Sverker Fryklund känner inte till någon forskning eller kartläggning om målvakter specifikt och psykisk ohälsa. Frågorna är dock många. Svaren färre. 

Är det en tillfällighet eller går det att härleda till uppdraget som målvakt? 

Hur påverkar omgivningens syn på målvakter? 

Och finns det rentav personlighetsdrag som är mer utpräglade hos målvakter och som i förlängningen kan påverka måendet, antingen i sig själv eller på grund av omgivningens uppfattning? 

– Helt ovetenskapligt så är det den mest utsatta positionen på planen. Du har inte någon bakom dig och misstagen blir mer synliga, konstaterar Sverker Fryklund.  

– Det är rimligt att tänka sig att målvakter påverkas lite mer, men att säga att det finns något personlighetsdrag som gör att man söker sig till att bli målvakt, och att man då har drag av att vara mer benägen att drabbas av psykisk ohälsa, det tror jag inte finns.

Ingen slump att bli målvakt

Många gånger kan man höra folk säga att målvakter är ett konstigt eller udda släkte. Att de inte är som utespelarna.  

– Frågan är om det verkligen är så eller att det har blivit så. Att det har blivit stigmatisering kring uppfattningen att målvakter är speciella, säger Sverker Fryklund. 

– Målvakter kanske ses lite annorlunda av omgivningen och även inom laget. De har egna tränare och står utanför laget i vissa delar av träningen. Det behöver inte ha något med att göra att de är sämre eller svagare på något sätt, men att de är lite annorlunda jämfört med alla andra. Det kan bli stigmatisering av det. 

Andy Swärd, mental coach för bland annat Malmö Redhawks och ett stort antal målvakter, menar dock att man inte blir målvakt enbart av en slump, enligt hans erfarenheter. 

– Det är klart att det finns en bredd i den åsikten också, men de flesta målvakter som jag jobbat med besitter en viss typ av egenskapsprofil som gör att de drar sig till målvaktsspelet. Det finns en viss systematik, en ansvarskänsla och behov av att jobba på ett specifikt sätt.

– Jag har också uppfattningen att målvakter oftare tar tag i sina utmaningar snabbare. De är duktigare på att söka nya insikter i god tid. 

Andy Swärd jobbar med flera målvakter, bland annat i SHL. Foto: ANDREAS HILLERGREN/TT / TT NYHETSBYRÅN

”Supertufft att stå längst bak”

Samtidigt håller Andy Swärd med om att det är en utsatt position. Konsekvensen av misstag blir ofta mycket större än för utespelare, som kanske har lättare att skaka av sig det och få en ny chans snabbt.  

– Det är supertufft att vara den som står längst bak. Till slut kan trycket utifrån bli för mycket helt enkelt.

– Sedan kan det Ibland finnas underliggande anledningar och personliga skäl som vi aldrig får veta, förrän i framtiden kanske. Det får man ha respekt för. 

Förra landslagsmålvakten Johan Wiland har tidigare berättat om när han drabbades av en depression efter att han blev petad och utfryst i FC Köpenhamn. 

– Vi har bara en position att slåss om, om vi blir borttagna så blir vi utan plats. För andra spelare finns det fortfarande en möjlighet att spela fotboll på andra platser. 

– Det var det som hände mig och jag var inte förberedd på det, att bli borttagen på det sättet. Jag föll ner i djupet. 

Tror du att det är en tillfällighet att det är många målvakter som vittnat om psykisk ohälsa? 

– Svårt att säga, jag vet inte om det är för att vi är lite egna och vågar stå på egna ben och gå ut och säga det, lika väl som vi står och säger att vi gör ett misstag på en match. 

– Sedan finns det säkert fler spelare, även utespelare, som kanske inte vågar ta det steget och prata om det. Jag tyckte det var fantastiskt bra av Simon Thern nu, att en utespelare också vågar stå och säga det. Många har snackat om det och vågar ta steget ut om man mår dåligt i dag. Det är fantasiskt.

”Vågar vara människa”

Johan Wiland är öppen med att det var svårt att ta steget och söka hjälp när han mådde dåligt men att det verkligen hjälpte honom. Samtidigt betonar han att det inte är någon som kollar ner på en utan att man får stöttning utifrån i en tuff situation.  

– Jag vet själv att det tog emot riktigt mycket att göra det, man utlämnar sig och pratar med någon man inte kände till att börja med, men det hjälpte och man kom på fötter igen.

– Många tror att det blir negativt för en, men det är det inte, det är bara att man vågar vara människa.

Kan du känna att det finns en syn på målvakter som udda? 

– Det var mer förr som man tyckte de var annorlunda. I dag tror jag inte att man menar så mycket med det, man säger det bara av gammal vana för att man har sagt det så ofta i många år.

– Vi är ganska kloka människor vi med även om vi gör konstiga saker ibland som att kasta oss framför ben och bollar och allt möjligt. 

Hyllades av Malmösupporter 

Johan Wiland minns att han befann sig i Malmö när han berättade om depressionen för första gången. En kväll när han käkade på hotellets restaurang kom en äldre dam som läst det fram och kramade honom. Hon var Malmösupporter och sa att det var fantastiskt bra gjort av honom att gå ut och prata om det eftersom det är ett problem, inte bara för idrottare. 

– Det värmde mig jättemycket, att få ett sådant gensvar av någon man inte ens känner. Det var otroligt häftigt.

Johan Wiland i MFF-tröjan. Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Den förra landslagsmålvakten tycker också att man borde se mer allvarligt på problemet. 

– Det är väldigt tråkigt att det är så många som har det här inom sitt jobb. Det är machokultur och man ska hela tiden bevisa att man är stark och får inte visa sig svag. Det är så många som kommer ut med psykisk ohälsa, vi ska inte behöva känna så här, inte behöva må dåligt av det vi håller på med. 

Andy Swärd konstaterar å sin sida att det finns en motsättning mellan klubbarnas hållning och faktiska agerande i frågan. 

– Det är inte så jäkla lätt för en förening att arbeta mot psykisk ohälsa om man är delaktig i att stigmatisera det. Man kan inte å ena sidan säga, vi ska jobba med att stötta det här och å andra sidan säga, fan bit ihop och håll käften. Det fungerar inte.

Johan Wiland:

– Det går inte ihop, då får man skaffa resurser som kan hjälpa de här spelarna med det, så att man verkligen tar tag i problemet för det gör man inte om man går ut och säger att man stöttar grejen men våra spelare måste ändå bita ihop.