Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Profilens tuffa tid efter uppbrottet från kärleken

Foto: Elisabeth Lindbäck
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Johnny Takter lyfter hastigt blicken. Som om han har fått syn på någon han känner där vi sitter på kaféet i utkanten av det soldränkta torget mitt i Malmö. Men i stället säger han med eftertryck:

– Jag tycker inte om när saker är förutsägbara. Jag kan träffa en människa här nu. Vad som helst kan hända… Jag är impulsiv. 

– Men just nu försöker jag bara chilla.  

Det har gått drygt två veckor sedan Johnny Takter körde det som skulle bli hans sista lopp i karriären. Några dagar innan dess har kuskstjärnan i ett öppet brev tillsammans med sin mentala coach förklarat att han kommit till vägs ände och att han nu vill hitta spännande utmaningar utanför travet. Brevet avslutas med orden, ”Nu är det slut”.

Samtidigt har Johnny själv varit fåordig om beslutet – fram tills nu. 

I en lång intervju med Kvällsposten berättar han öppet om bakgrunden till beslutet – och vad han egentligen menade. 

– Det är en stor omställning på det privata planet som jag håller på med. Jag fixar egen lya efter separation. Det är mycket därför, jag vill strukturera om mitt liv helt enkelt. 

– Jag ser inte det som sista loppet. Jag kommer lägga upp det på något annat sätt bara. Jag är bränd nu. Jag har jobbat så in i helvete hårt och det är ingen i familjen som är intresserad av det jag gör längre än mamma, pappa och syskon. Jag har ingen att dela framgångarna med. 

Vad har du gjort sedan din sista körning på Gentlemannadagen? 

– Jag har gått mycket i Bokskogen. Jag går, och så springer jag i uppförsbackarna, det är underbart. Jag älskar kvällarna där. Jag tycker om att röra mig också, jag är lite periodare, men jag är van vid att röra mig och då mår jag mycket bättre. Jag har badat mycket också. 

Det låter skönt…

– Ja, men det är en utmaning också. Att inse att jag har jobbat hårt och är värd att relaxa.

Johnny Takter tar en klunk kaffe och fingrar lite på snusdosan i knäet. Sedan fortsätter han. 

– Och att vara stolt över mig själv. Jag behöver jobba med självkänslan. Jag är känslig. Alla människor är känslomänniskor men jag är väldigt känslig. Jag fångar upp signaler, ibland är de fel eller jag som förstorar det. 

Beskrivs som en tänkare 

 I travvärlden har Johnny Takter ofta beskrivits som en tänkare. En filosof. Själv kommer han in på att han inte alltid haft det så lätt med kommunikationen. Att han har blivit missförstådd många gånger. 

– Båda mina föräldrar och mina fyra syskon är utåtriktade. De tycker om att ha med folk att göra och klarar det jättebra. Jag var introvert redan som liten. 

– Jag var väldigt blyg i skolan och sedan växte det väl fram mer säkerhet med åren. Jag tvingade mig lägga på en tuffare mask. Jag var väldigt tävlingsinriktad vid tidig ålder och om man presterar så blir man bekräftad i alla fall. Det var mitt sätt att bli bekräftad. 

Johnny Takter tystnar för en stund. Sedan fortsätter han berätta öppet om sig själv och hur han som liten inte kände sig accepterad. 

– Mina problem började med acceptans. När vi flyttade från Norrköping ut till Mantorp och startade med hästar…. Jag kände mig aldrig accepterad i det samhället. Jag har aldrig varit ett flockdjur, jag hade ett par kompisar. 

Blev du utsatt för mobbning? 

– Ja och jag accepterade aldrig det. Jag backade inte. Jag var en ganska tunn kille men jag var stark som fanken och jag gav mig aldrig. Det var slagsmål varje dag. Om de mobbade mig eller mina syskon så hoppade jag på dem.

– Efter jag gick i mellanstadiet var det ingen som hoppade på mig mera. Jag hatar orättvisor. Jag försöker vara rättvis. 

I skolan satt Johnny mest och gungade på stolen och drömde sig bort. Och i stället för att göra läxor jobbade han i stallet direkt efter skolan tillsammans med sin bror Jimmy, som i dag är framgångsrik tränare i USA. 

– Jag gjorde aldrig en läxa men jag gick ut med medel i betyg. 

– Jag tog en vuxenroll ganska tidigt. Vid åtta, tio år. Ibland hade vi det tufft ekonomiskt också. Pappa sålde gamla bilar i Norrköping, det fanns en del pengar i det, men han ville hålla på med hästar och då var det lite tuffare. 

"Ingen frågade om läxor"

Johnny Takter ler när han minns tillbaka på hur det kunde vara i stallet på den tiden. 

– Pappa var ganska lat, vi fick göra skitjobbet. Jag vet inte ens om han kan sela ut en häst, jag tror aldrig jag har sett honom göra rent en box. Han sa, jag kommer om tio minuter och så var han borta fyra timmar. 

– Ingen frågade om läxor. 

Efter att Johnny kört det som aviserades som hans sista lopp berättade han för Kvällsposten på stallbacken att han funderar på att skriva en bok om sin pappa, den stora travprofilen, Bo William Takter. Den planen kvarstår.

– Han är en väldigt intressant människa och han lärde mig mycket. Han tänkte annorlunda om hästen och var före sin tid. 

– Men han var inte min förebild som kusk. Han utvecklades när han kom ner till Malmö, och gjorde en fenomenal resa, men då var jag nästan etablerad. 

Hur är din relation till dina föräldrar? 

– Den har alltid varit bra. Min pappa blev ju skadad i en olycka. Mamma har alltid varit en stor supporter. Hon är världens snällaste. Det finns inget ont i henne. Hon kan vara tuff också om det behövs men hon är världens snällaste. 

Kan du ångra att du inte drog till USA som din bror Jimmy? 

– Nej jag hade nog inte trivts där. Jag har varit där mycket och har vunnit mycket här, det finns inget att ångra. 

– Men om jag hade varit 20 år i dag hade jag dragit till USA. Där finns det verkligen en chans att tjäna pengar också. Men det har inte alltid varit drivkraften för mig. 

För att flytta tillbaka fokus till i dag – hur har ditt samarbete med din mentala coach Stig Wiklund varit? 

– Han har varit bra och hjälpsam. Men jag är så egen som person så jag tycker att jag vill komma med egna lösningar också. 

– Jag har haft en del som jag har kunnat prata med alltid men jag har svårt släppa in människor. 

Gör comeback redan på söndag

Frågan som ändå kvarstår är förstås hur det var med det där ”sista loppet”. Det som skulle bli vägens ände. Slutet på karriären. 

– Jag känner att jag är sugen på att köra igen. Visst är jag det. Jag tror, plockar jag bort vissa bitar i livet som varit jobbiga för mig, så kommer suget kanske tillbaka. Jag lämnar det öppet. Jag kommer förmodligen börja köra eller hjälpa till att träna lite. 

– Jag kan tänka mig att köra åt Helena Burman och de här killarna som har supportat mig alltid. Köra lite då och då. Jag är i full tävlingsform. Jag tränar. Jag behöver bara få lite lugn och harmoni i livet. 

Johnny Takter reser sig. Jag ber om att få ta en bild där han står. Han ställer vänligt upp men påpekar:

– Jag har svårt för när det ska vara uppstyrt… 

Och bara någon dag efter intervjun är han faktiskt uppsatt som kusk till Helena Burmans A Sweet Dance i Guldstoet, som avgörs på Axevalla på söndag med 350 000 kronor till segraren. 

Precis fyra veckor efter det överraskande beslutet ska han hoppa upp i sulkyn igen.  

Johnny säger att han vill vara regissören över sitt liv – men det ska också tolkas i en oförutsägbar verklighet där vad som helst kan hända…

 

LÄS MER: ELITLOPPET: Nealy Lobell har betytt så otroligt mycket  

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!