Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Jag trodde att jag skulle mista honom”

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Bo William Takter, 82, var kung på Jägersro.

En pionjär i travsporten. 

Nu har åldern tagit ut sin rätt men det stoppar inte honom från att drömma om en flytt till Kansas – där det finns en travbana – med Solveig som han bestämde sig för att gifta sig med som tolvåring.

– Jag trodde att jag skulle mista honom häromveckan, berättar hon. 

Bo W Takter håller försiktigt fram tavlan som har plockats ner från väggen. 

Ett svartvitt foto efter derbysegern med Micko Fripé 1983. 

Solveig, som Bo William har hängt ihop med i 70 år, en sensationellt vacker kärlekshistoria i sig, tittar på bilden av den smala kusken som pekar upp mot skyn på väg mot vinnarcirkeln. 

– Han sa, det är någon där upp som älskar mig, förklarar hon. 

”Det är någon där uppe som älskar mig”. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Bo William ler varmt, med huvudet lite på sned.

– Jag saknar travet..., säger han. 

– Jag får inte köra löp längre, åldern tar ut sin rätt. Jag var kung på Jägersro. Det är klart man önskar att man var frisk och kunde komma tillbaka. Nu är man slut, nu är man gammal gubbe. Nej inte slut, jag har intresset kvar.

Hjärnblödning och två lunginflammationer 

Vi träffar Solveig och Bo William Takter hemma i lägenheten på Vita höja i Malmö. Det är årets varmaste dag och Bo William har bränt sig på armarna efter att de har suttit ute i solen på gården för länge när hemtjänsten blivit försenad. 

Sista gången Bo William Takter besökte Jägersro var derbysöndagen 2016 i samband med hans hyllningslopp Takter Tribute. 

En tid efter blev han sjuk. 

– Han fick hjärnblödning och låg på sjukhus några veckor och sedan har han haft två lunginflammationer. Först skulle han bo på ett vårdboende men det fungerade inte så jag tog hem honom. Jag kom dit och han låg helt nedkissad. Här får inte min man vara, sa jag, berättar Solveig. 

– Det är klart det varit hemskt jobbigt men jag får mycket hjälp uppifrån. Jag har min kyrka och mycket fina vänner där. Sedan har vi två flickor här i Sverige som hjälper oss mycket, fortsätter hon. 

Det senaste året har Bo William, som fyllde 82 år nyligen, klarat sig bra fram tills häromveckan när olyckan var framme. 

Bo William bet sönder en brygga som han haft i munnen efter att en häst slagit ut hans tänder för 50 år sedan. 

– Jag trodde att jag skulle mista honom. Han var inte kontaktbar. Jag fick panik men lugnade ner honom och då tog han själv och kände på tänderna. 

Bo William avfyrar ett av sina återkommande lite småbusiga leenden. 

– Jag kan inte sjunga längre. En gång i tiden kunde jag sjunga och spela gitarr. Frank Sinatra var min favorit. 

”Det var mycket elakt” 

Bo William Takter flyttade med familjen från Norrköping till Skåne och Jägersro i slutet av 70-talet. 

En av hans tre döttrar, Susy, som precis kommit förbi för att hämta sina hundar efter jobb, minns tillbaka. 

– Pappa sa, nu ska vi flytta till Sveriges Florida....

– Och så var det snöstorm. 

Dottern Susy minns flytten till Malmö. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Far och dotter. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Men framgångarna på banan lät inte vänta på sig. 

Kuskchampion 1980 och -83. 

Derbysegern 1983. 

Och i Jägersros svar på Elitloppet, Hugo Åbergs Memorial, tränade han Matiné som sonen Johnny Takter vann med 1985. 

Det gick så bra att han blev känd som trollkarlen men på sina håll viskades det att han fuskade. 

– Han började ta av skorna på hästarna och då blev de bättre. Hästar som inte gått bra kom ner till honom. Men hela stallet kämpade och jobbade för det, säger Solveig. 

– Jag minns när vi först kom ner här, det var mycket elakt. Ja, fy, jag tog åt mig mycket. De sa att han höll på med doping och allt. De rev ner hans stall, frågade ut personalen och gick genom allt men hittade inget. 

– Här nere i Skåne gick det sin lilla gång och när han kom gav han så mycket. Han bjöd på show. Han kastade blommor till tanterna och jag fick lämna blommor på sjukhuset. 

Bo William Takter säger att han aldrig behövt fuska. 

– Det finns de som har sådana intressen nu. En del ger hästarna sprutor. Jag har aldrig behövt göra det, jag har klarat mig själv och var inte intresserad av sådant. Det gick ju bra. 

70 år lång kärlekshistoria 

Den 31 oktober 1988 förändrades Bo William Takters liv för alltid. Travstjärnan ramlade och slog huvudet i trappan på den anrika restaurangen Savoy i Malmö. I nästan tre veckor låg han medvetslös och svävade mellan liv och död. 

Susy var i USA med systern Cathy och skulle gå ut och fira halloween när Johnny ringde. 

– Vi åkte hem dagen efter men vi trodde att han skulle vara vaken. Den chocken. Olyckan tog Johnny hårt också, konstaterar hon.  

Bo William tror att hans fina fysiska form gjorde att han klarade livhanken till sist. 

– Jag sprang alltid förr, det var det jag klarade livet på sa de. Jag sprang flera kilometer varje dag i bokskogen utom söndagen förstås, betonar han. 

Susy skrattar till: 

– När han vaknade upp trodde han att han var mycket yngre än vad han var. 

– Jag är 17 år fortfarande.... utan moms, kontrar han med sin alltjämnt bestående humor.   

Som tolvåringar bestämde Solveig och Bo William att de skulle gifta sig som vuxna - i dag har de 25 barnbarnsbarn. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

På tal om år är det omöjligt att inte fästa sig vid Solveig och Bo Williams kärlekshistoria som går 70 (!) år bakåt i tiden. Solveig berättar. 

– När vi var tolv år var vi lekkamrater och sa att vi att vi skulle gifta oss med varann när vi blev stora. Nu har vi 25 barnbarnsbarn. 

– Jag är nog också den enda som har selat ut travhästar i en minkpäls. Personalen var sjuk och den enda som kunde sela ut var jag. Bo kände en pälsägare, nu skulle jag aldrig kunna tänka mig en päls, men då hade man det. Jag fick höra att de aldrig sett någon sela ut i en minkpäls innan men vad skulle jag göra. Man kunde inte vara fin dam.

De har också pratat om döden – när den dagen kommer.  

– Jag älskar blommor så jag ska ha blommor på mitt bröst och så ska Hasse Andersson sjunga ”Blott en dag” på min begravning. Mitt barnbarn är ingift i hans släkt och har lovat att ordna det, berättar hon och fortsätter: 

– Bo, han är inte rädd. Vi har kommit överens om hur vi ska ha det, så enkelt som möjligt i vår kyrka. Och jag vill ha det glatt. 

Sveket mot travikonen

Sedan 2007 har travets storheter både i form av människor och hästar hyllats med en plats i Hall Of Fame. Kända stjärnor som Sören Nordin, Stig H Johansson, Legolas, Ina scot och Örjan Kihlström finns med men Bo William Takters namn lyster med sin frånvaro. Detta trots hans dominans och pionjärskap i sporten. 

Ett svek mot den stora travikonen, enligt många.

– Jag tror inte att han tänker så mycket på det. Han förstår inte. Det är många som har ringt till honom om det men jag har sagt det är inget att dra upp och prata om, förklarar Solveig. 

– Jag har berättat att Jimmie har fått det nu. 

Bo William i mitten, med Jimmy till vänster och Johnny till höger. Foto: CLAES KÄRNSTRAND / TR MEDIA

Bo William Takter återkommer själv flera gånger till sönerna, Johnny och Jimmy, under intervjun. 

– Johnny är ofta här. Han kör mycket lopp men inte varje kväll. Det är klart jag är stolt över min grabb och även Jimmy som tillhör eliten i Amerika.  

Solveig flikar in: 

– Det är det enda han kopplar av till riktigt, när Johnny kör lopp på tv. 

Johnny har varit väldigt öppen med sina problem - hur har ni hanterat och påverkats av det? 

– Vi är väldigt nära, om Johnny har problem så kommer han till mig och vi sitter och pratar. Jag har hjälpt honom mycket, det har jag, svarar Solveig.

Vill flytta till Kansas 

Vi är på väg att avrunda intervjun men en väsentlig fråga kvarstår: vad var det egentligen som gjorde Bo William Takter så framgångsrik? 

– Mitt intresse och så har jag det i släkten, säger han en aning blygsamt. 

– Du var ensam om att vara duktig, du ska inte dra fram din släkt, för det var du!, grälar Solveig. 

– Pappa har aldrig haft någon lärare utan jag tror att det är medfött. Och att hästarna fått den där extra omvårdnaden och uppmärksamheten, säger Susy. 

Och så var det den där ständiga optimismen.  

– Han har alltid varit optimistisk, det har aldrig varit tal om dåligt väder, aldrig något negativt, det fick inte förekomma, säger Solveig och tittar kärleksfullt på sin man.  

– Nu säger du ibland, vi säljer lägenheten och flyttar till Amerika och då svarade jag häromdagen att jag avundas dig! Hur du kan ligga här i sängen och vara så optimistisk? Och Kansas säger du. Varför Kansas? Det är fattigaste delen i USA. 

Bo William Takter:  

– Där finns en travbana. 

Det varma leendet ligger hela tiden nära till hands hos Bo William Takter. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!