Det svenska tennisundret, de svenska Davis Cup-segrarna och svensk tennis framtid är sådant som Mats Wilander värdesätter.
Men egentligen är länder oviktigt för den sjufaldiga Grand Slam-mästaren som bott i USA under i princip hela sitt vuxna liv.
– Det Sverige jag växte upp i finns inte kvar på samma sätt riktigt. Tennisbanan där jag växte upp finns inte kvar, det har blivit fabriksförråd där nu. Det är klart att jag saknar min familj och jag saknar språket. Det spelar ingen roll hur bra engelskan blir för den blir aldrig så bra att man helt förstår historia, kultur och humor i Amerika om man inte har vuxit upp där, säger Wilander när han träffar Kvällsposten i samband med ett kort besök i Sverige.
Han lyfter fram husguden Bob Dylan för att förklara vad han menar.
– Man kan läsa hans texter och förstå dem, men när han menar något annat så kanske man inte förstår. Förstår du? Det är stor skillnad. Därför saknar jag Sverige, givetvis.
– Men jag lever i världen. Jag tycker inte att det borde finnas länder överhuvudtaget. Jag tycker att kulturer ska finnas kvar men inte länder.
Hur tror du att världen skulle fungera då?
– I vissa delar av världen är det ju så att man inte vill ha länder och i vissa delar vill man det. Det handlar väl om att kunna få ihop olika kulturer.
Inga gränser, det känns som att Donald Trump inte är din kille?
Mats Wilander tvekar bråkdelen av en sekund innan han utvecklar ett resonemang där 90-talets storstjärnor Pete Sampras och Goran Ivanisevic får symbolisera den amerikanska presidenten.
– På den tiden gick bollen mindre än två gånger över nät i en Wimbledon-final. Det var ju inte så populärt efter typ tre finaler. Då gjorde de gräset långsammare. Plötsligt kommer Roger Federer som spelar från baslinjen mot Rafael Nadal i världens bästa tennismatch någonsin. Så hade man aldrig kunnat spela på 70-talet och 80-talet när gräset och bollarna var annorlunda. På grund av Donald Trump, eller med hjälp av honom, så kommer någon annan fram, som kanske inte löser problemet men som gör att du får se en annan sida av det hela.
– Jag tycker inte att det är så mycket som han gör som jag håller med om men du måste visa den sidan också för den sidan finns i USA, det finns folk där som tycker att han är helt okej. Han behövs för dem men kanske inte för oss. Men han behövs på något sätt för att det ska bli annorlunda nästa gång, tycker jag. Det är säkert samma i Sverige. Man måste ha båda sidorna så att det blir någon slags mittengång. Och i vanliga fall blir det bäst i mitten.
Wilander: ”Jag kan inte bry mig”
I slutet av juli återvänder Mats Wilander till Sverige igen, då för att spela turneringen Svaneholm Open mot andra gamla storstjärnor som John McEnroe och Pat Cash.
Han gör det delvis för att inspirera unga spelare inför framtiden.
– Det är enklare att bli inspirerad när man är på plats i stället för att sitta hemma med mobiltelefonen och se två poäng och sen byta till nästa kanal. Du får en närhet som jag tycker är ett måste i idrott. För att bli så bra som möjligt måste du få inspiration och den kan du inte köpa eller träna dig till. Den måsta man få genom erfarenheter. Jag var inspirerad av Björn Borg. Jonas Björkman och Thomas Enqvist säger alltid att de var inspirerade av oss. Sen kom Söderling och Pim-Pim Johansson som var inspirerade av Björkman. Det är klart att alla som varit med och spelat vill att det ska komma en grupp efter, säger Wilander.
Genom att spela i Sverige hoppas han kunna bidra till att nya tennisstjärnor så småningom tänds.
– När jag kommenterar för Eurosport kan jag inte bry mig om det står en svensk i finalen eller inte. Jag bryr mig om kvaliteten på tennisen, kvaliteten på uppförandet och kvaliteten på viljan att göra sitt bästa och vinna matcher. Om det står en svensk där är det givetvis mycket roligare på många sätt.
Wilander om svenska tennisundret
Det kan tyckas konstigt att Mats Wilander, som inte bryr sig om det här med länder, brinner för svenska tennisspelare.
Men han har en förklaring.
Han vill att det som är bra i den svenska kulturen ska spridas i världen. Då är tennisen ett bra hjälpmedel.
– Den fråga jag oftast får är: Vad hände med svensk tennis? Det är klart att tennisvärlden saknar det svenska tennisundret. Man saknar Björn Borg, givetvis, men man saknar också det som kom senare. Lika mycket som man saknade Beatles när de slutade spela. De betydde något speciellt, Sverige i tennis. Vi spelade alltid ihop. Vi vann Davis Cup ihop. Det var givetvis konkurrens mellan mig och Stefan Edberg men bara när vi möttes.
– Det var en positiv konkurrens mellan alla oss spelare och det fick oss att bli så bra som vi kunde bli. Det var hård träning och bra attityd och vi respekterade spelet. Det glänser igenom i svenskt samhälle överhuvudtaget, tycker jag. Det är därför det är viktigt att få fram svenska tennisspelare. Det är inte för att vi ska vara bättre i tennis än i skidor eller ishockey utan för att det är viktigt att få fram svenska profiler och idrottsstjärnor som gör väsen av sig ute i världen så att man undrar vad det är som görs rätt i Sverige.
Känner du att du har en skyldighet att betala tillbaka till svensk tennis?
– Nej, jag har skyldighet att betala tillbaka till tennisen men man kan aldrig betala tillbaka allt, finns inte en möjlighet. Tennisen är mycket större än att Roger Federer är bäst i världen. Han bygger skolor i Afrika. Arthur Ashe bröt en gång i tiden ner rasistiska hinder på vägen fram. Det finns så många som har använt tennisen som en plattform och på det sättet gjort världen till ett bättre ställe. Därför är det viktigt att vi får fram fler tennisstjärnor och andra stjärnor.
LÄS MER: Mats Wilander tvingas nu att rea ut sitt lyxhus i USA