Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Davis Cup-hjälten lämnade Sverige – höll sig undan allt

Se senaste avsnittet av Sportklubben.
Bjärredssonen Henrik Sundström utanför Grand Hotel i Lund. Foto: Elisabeth Lindbäck
Henrik Sundström tvingades lägga ner karriären alldeles för ung på grund av en ryggskada.Foto: IMAGO SPORT / / IBL IMAGO SPORTFOTODIENST/ IBL
Foto: LASSE JANSSON

LUND. Tennislegendaren och Davis Cup-hjälten Henrik Sundström lämnade Sverige och rampljuset när han alldeles för ung tvingades sluta på grund av en ryggskada. 

Under ett av hans få besök i landet berättar han nu om varför han har hållit sig undan allt, livet i Monaco, vänskapen med Björn Borg och drömprojektet vid Stienitzsee – Berlins tredje största sjö som han äger. 

– För mig är privatliv hundra, tusen gånger bättre.

Lunchrusningen har lagt sig på Grand Hotel i Lund. 

Henrik Sundström slår sig ner vid det lilla bordet och beställer in en räkmacka. 

– Det är min craving när jag kommer till Sverige, förklarar han. 

Den förra tennisstjärnan jobbar i dag med fastigheter kombinerat med ett projekt där han utvecklar ett helt sjöområde vid sin privata sjö Stienitzsee, som är Berlins tredje största sjö. 

Han har också en enorm passion för kultur och brinner för att kombinera sport och kultur på olika sätt. 

Men låt oss återkomma till det. 

Vi börjar på tennisbanan, tillbaka på 80-talet. 

Bjärredssonen var som bäst sexa i världen men framför allt är han inskriven i historieböckerna som Davids Cup-hjälte. 

Två gånger om, dessutom. 

Den 28 september 1984 vände han underläge med 0-2 i set, 0-3 i game och 0-40 i egen serve mot världstrean och vinnaren av Franska öppna Ivan Lendl. Matchen slutade 4–6, 3–6, 6–3, 6–1, 6–1. 

Och i finalen mot USA samma år slog han ingen mindre än världsettan John McEnroe.

Från 21 år tvingades han dock gå på halvfart på grund av en nerv som låg i kläm mellan kotorna och som 25-åring tvingades han ge upp. 

Då lämnade han både sporten och rampljuset. 

– Det var inte lätt att sluta med tenniskarriären ofrivilligt. Det strömmade in erbjudanden från tennisvärlden men dels var jag sårad för att inte kunna fortsätta med det jag levt för och drömt om och dels har jag alltid vetat att jag även vill göra något annat i livet än tennis.

”Känner mig som europé”

I minst 15-20 år höll han sig helt borta från tennisbanorna. Från medierna kanske 25 år.

Samtidigt har han haft väldigt lite kontakt med Sverige. Bortsett från några veckor om året i sommarhuset i Båstad, framför allt när hans två barn var små, har dagarna på svensk mark varit lätträknade. 

– Jag blev tennisproffs som 16-åring och tillbringade då elva månader ”on the road” och fyra veckor i Sverige. Det har inte blivit mycket bättre sedan dess. 

– Sverige är på sätt och vis hemma eftersom man aldrig kan göra sig av med de första 15 åren av ens liv. Man kan spendera hur många år som helst utomlands men de åren och intrycken sätter avtryck. 

– Jag är rotlös sett till att jag inte är helt förankrad i något samhälle. Jag känner mig som en europé. 

Uppenbart sett till de fåtal intervjuer som han har låtits göra lockas han inte av uppmärksamheten. 

– För mig är privatliv hundra, tusen gånger bättre.   

Henrik Sundström äger Berlins tredje största sjö! Foto: Elisabeth Lindbäck

Men de senaste åren har Henrik Sundström dock börjat ta upp kontakten mer med både Sverige och tennisen.

– Desto äldre man blir, desto mer vill man kanske förstärka banden igen, spekulerar han. 

– Jag har börjat ta upp kontakter och har också regelmässigt börjat följa svenska nyheter igen.  

Henrik Sundström bor sedan lång tid tillbaka en stor del av året i Monaco och har en annan anknytning till landet jämfört med de som flyttar dit av skattemässiga skäl. 

– Jag har sett landet från en helt annan synvinkel. 

– Jag har två barn som är svenska och monegasker, på deras mamma och morfars sida finns det 300 år lång historia i Monaco.

Lever ni fortfarande tillsammans?

– Nej, det är mer än 15 år sedan som vi inte levt tillsammans.

– Jag är inte omgift, jag är singel. Mitt privatliv behåller jag för mig själv.

Renoverat en turbinhall

Henrik Sundström har under många år jobbat med fastigheter, till stor del i Berlin. 

Det finns ett projekt som han gärna pratar om. 

För två år sedan köpte han ut marken runt sjön Stienitzsee och det är där han nu utvecklar ett stort sjöområde. 

Marken är belägen en halvtimme österut från Alexanderplatz i Berlin och här har han friheten att utveckla ett helt sjöområde med byggnadsmark, skog, park och så vidare.  

Flaggskeppet är en stor turbinhall som Henrik Sundström Stiftelse renoverat om till konserthall för kultur som musik och balett samt konstutställningar. 

Henrik Sundström har nämligen en enormt stor passion för kultur. I nära två timmar talar han passionerat om musiker och konstnärer, konserter och utställningar. Många i den yttersta kultureliten är hans vänner. 

På det här området har han också påbörjat arbetet med en stor dröm. Att anordna en internationell festival som på olika sätt kombinerar kultur och sport. 

Sedan tidigare har han redan experimenterat med ett tävlingslopp där löparna tog sig förbi ett antal konstverk längs sträckan. 

– Nästa år är första året som vi gör en festival för sport och kultur vid Stienitzsee. Sedan hoppas jag att vi kan ha den på andra platser också. 

Hur många timmar jobbar du om dygnet? 

– Vissa perioder är väldigt intensiva, då kan det bli 18 timmar, ibland upp till 20. Det går i vågor. Men om jag kört riktigt hårt så kollapsar jag på helgen, då kan jag låsa in mig och titta på någon golftävling och i stort sett inte gå upp ur sängen på två dagar. 

Vill inte prata pengar

Att de få men framgångsrika åren på tennisbanan följt av fastighetsaffärer har gjort Henrik Sundström förmögen är ingen vild gissning men själv har han alltid undvikit att prata om pengar. 

Det gör han fortfarande. 

– Jag har mina bolag som jag äger. Det går väldigt bra får jag säga men jag vill inte prata om pengar.

– Jag tycker inte att det är så intressant i slutändan. Det är en liten drivkraft men inte den största hos mig och det har den aldrig varit. 

Vi återgår till tennisen. 

En av de vanligaste frågorna till gamla idrottsstjärnor är vilket som är deras största ögonblick i karriären. Den största segern eller framgången.

Sundström har vid sidan om Davis Cup-bragderna bland annat fem ATP-titlar och en kvartsfinal i Franska Öppna att välja på men det blir ändå ett annorlunda svar. 

– Om du frågar mig vad jag kommer ihåg av min tenniskarriär så är det två saker som lyser genom, slår han fast. 

– Det är hela den processen som man gick genom från att man var nio år och började tävla, innan det tog fart på ett internationellt sätt. Den perioden med alla de människorna, där har jag så starka och fina minnen.

– Det andra jag tänker på är alla de olika upplevelserna från stora tävlingar. Arenorna och de olika miljöerna. I Franska, Wimbledon och New York men också på andra ställen som när vi spelade i sandstorm i Kairo. 

Hyllar Björn Borg som förälder 

Henrik Sundström häller upp ytterligare en kopp kaffe. 

– Den häftigaste perioden var förstås när vi vann Davis Cup på hemmaplan men det är inte den matchen eller den tävlingen som jag bär med mig starkast i dag. Det är sammanhållningen och upplevelserna. 

– Jag är glad för att även om karriären var kort så fick jag uppleva mycket, om än inte allt som jag hoppats på.

I dag har han fortfarande bra kontakt med Stefan Edberg och Schweizaren Heinz Günthardt och så sent som i somras hälsade Björn Borg och hans familj på honom. 

– Det var jätteroligt. Vi hade snackat om det ett tag. 

Henrik Sundström tillsammans med Björn Borg. Foto: privat

Henrik berättar om hur han själv som liten inspirerades av att se Björn Borg spela i Wimbledon och hur han i dag tycker att den förra tenniskungen stöttar och skyddar sin egen son på ett exempelariskt sätt. 

– Björn och Patricia är underbara som föräldrar, de stöttar Leo på precis rätt sätt. Jag tycker de gör det jättebra, säger Bjärredsonen Henrik Sundström.