Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skanåker misstänker: ”Mina VM-medaljer är stulna”

OS-guldmedaljören Ragnar Skanåker visar upp en av de få pistoler som han har kvar efter att ha lagt ut sin tävlingspistolsamling till försäljning.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Ragnar Skanåker bor bredvid bensinmacken i Munka Ljungby som är hans företag sedan 1950-talet. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Ragnar Skanåker sköt hem fyra OS-medaljer under sin långa skyttekarriär, bland annat ett guld i München 1972. OS-gulden har han hemDäremot har han blivit av med sina VM-medaljer.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Skanåkers tävlingspistolsamling är ute till försäljning. Kvar hemma har han bland annat en fripistol (i väskan) och en standardpistol (till höger) som han använder när han tränar.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Sveriges mesta olympier, Ragnar Skanåker, 82, är inte rädd för att sticka ut.

Snarare ser han det som ett måste.

I en stor intervju berättar OS-guldmedaljören att han misstänker att hans VM-medaljer blivit stulna, varför han inte vill gifta sig med sin nya kärlek – och varför han tycker att skolbarn borde få lära sig att skjuta.

– Då får de lära sig disciplin, ordning och reda, säger Ragnar Skanåker.

Tio minuter från Ängelholm ligger det lilla samhället Munka Ljungby.

Här bor bara drygt 3000 personer men en av dem är Sveriges mesta olympier. 

Pistolskytten Ragnar Skanåker, 82, har deltagit i sju olympiska spel och vunnit ett guld (München 1972), två silver (1984, 1988) och ett brons (1992). På en imponerande meritlista finns även fyra VM-guld och totalt runt 2000 medaljer från olika tävlingar.

2011 bröt han upp från sitt andra äktenskap och återvände till Skåne. Han flyttade in i en liten kontorslokal på 60 kvadratmeter som ligger bredvid den bensinmack som han ägt sedan slutet av 1950-talet, som ligger utmed den väg som går rakt igenom det lilla samhället.

Lokalen består av ett sovrum, ett mindre vardagsrum, och ett kök. I stort sett varje kvadratmeter är utnyttjad. Kontrasten är stor jämfört med den stora villa på 250 kvadratmeter med pool och trädgård som Skanåker lämnade i Växjö.

Blev det ett abrupt slut när du lämnade Växjö?

– Nej, inte alls. Jag försökte bo kvar där för småbarnens skull, men jag var tvungen att åka hit så ofta för att sköta firman så det var lika bra att flytta. Barnen är ofta här och hälsar på. Det är inga problem, säger Ragnar Skanåker.

Från sina två äktenskap har Skanåker fyra vuxna barn, Cecilia och Carola i 50-årsåldern, Sanna och Herman som är runt 20. I början var Cecilia helt emot att Ragnar skulle bo ensam i det hon kallade en barack.

– Hon kallar det barack för att hon ville tvinga mig att köpa ett hus. Hon tyckte att jag kunde bo bättre, men det tyckte inte jag. Men hon har gett sig och tycker att det är skitbra. Och vi har renoverat så det har blivit lite annorlunda.

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Gifter sig inte igen

Sedan tre år tillbaka har Ragnar Skanåker en ny kärlek, Birgitta. Men paret bor inte ihop. Birgitta har sin lägenhet i stan.

– Det är inte lätt att lära gamla hundar att sitta. Jag tror inte hon vill bo ihop med mig och jag vill inte bo ihop med henne heller. Som vi har det nu är jättebra, det kan inte bli bättre, säger Ragnar Skanåker och ler.

Du saknar inte familjelivet?

– Nej, barnen är vuxna och klarar sig själva. Birgitta och jag träffas när hon har lust. Vi reser mycket ihop. Nu ska vi åka till Grekland på semester snart.

Kan det bli aktuellt med ett nytt giftermål?

– Nej, jag har gjort två äktenskap, det får räcka.

Hur är din relation med dina ex-fruar och barnen i dag?

– Det är toppen. De har sina nya grejer och de umgås också.

Ragnar Skanåker har träffat en ny kärlek i Birgitta.Foto: Privat

Säljer pistolerna – för en miljon

82 år gammal har Ragnar Skanåker egentligen tid att ta det lugnt. Ändå känner han sig stressad över allt han vill hinna med.

Han håller upp en lista där han skrivit ner vad han gör. Förutom att han är ordförande i Sveriges Vapenägares Förbund hjälper han till inför SM-veckan i Helsingborg nästa år där nya skjutbanor ska byggas, håller i kurser i skytte, tränar själv, reser och sköter fastigheten. Han har även skrivit tre böcker och har nyligen fått ett gammalt engelskt spaningsplan, som han köpt för drygt 150 000 kronor, godkänt att flyga.

De senaste rubrikerna har dock handlat om hans tävlingspistolsamling som han bestämt sig för att sälja utomlands. Prislappen: En miljon kronor.

– Jag kanske inte får ett öre för dem, men får garantin att de inte blir förstörda. Var för sig har de inget värde, det är samlingen som gör att de är så värdefulla tillsammans.

Behöver du pengarna?

– Nej, inte alls.

”Ska jobba tills jag dör”

Har du lyckats bygga upp någon form av rikedom att leva på under åren du tävlat och jobbat?

– Nej, nej. Inom skyttesporten är det inte så. Innan den olympiska guldmedaljen fick jag betala allting själv, efter guldmedaljen har sporten varit gratis för mig. Jag har sålt böcker och lite annat så det har blivit lite grann, men inte mer än att man kan leva gott. Men alla pengar jag har tjänat har jag lagt ner i firman.

Hur länge ska du jobba?

– Tills jag dör. Jag kommer skjuta tills jag dör också. Skyttet för mig är ungefär som yoga. Det håller hjärnan igång. När man står och ska skjuta, då glömmer man rubbet omkring sig. Då är det bara korn och siktet som gäller. Det är en otroligt fin avkoppling, säger Skanåker och fortsätter:

– Man borde ha det som undervisning i skolan. Vi hade det ofta som fritt val i skolorna förr i tiden, men nu har det blivit ett visst motstånd mot skjutvapen på grund av att vi har så många terrorister och att det skjuts på fel sätt, inte som sport alltså.

Mer om Ragnar Skanåker

Ålder: 82

Familj: Särbo med Birgitta. Har barnen Cecilia, 57 och Carola, 52 från sitt första äktenskap med Ingegärd Hallgren Skanåker och barnen Sanna, 22 och Herman, 20 från sitt andra äktenskap med Anna Forssell Skanåker.

Meriter: Sveriges meste olympier, deltog i sju olympiska spel mellan 1972 och 1996. Vann OS-guld i fripistol i OS i München 1972, OS-silver 1984 och 1988 samt OS-brons 1992. Har även vunnit fyra VM-guld, i standardpistol 1978, i fripistol 1982, i luftpistol 1983 och ett lagguld i luftpistol 1979.

Inkomst: 350 000-400 000 kronor per år.

Bil: En silverfärgad Skoda som har gått 30 000 mil.

”Så idiotiskt”

Ragnar Skanåker gör ingen hemlighet av vad han tycker om dagens klimat kring skjutvapen.

Han har varit öppet kritisk när EU velat instifta tuffare vapenlagar.

– Det är så idiotiskt, man skärper vapenlagarna, men vilka är det som drabbas? Jo, det är vi som har legala vapen, vi som tävlar med vapen. Vi har jävliga restriktioner när det gäller att åka och tävla, förvaring av vapen, men de som borde drabbas är brottslingar som har vapen olagligt. Men de skiter i lagen.

Det är också ett ämne där han flera gånger uttryckt sig kontroversiellt.

Du har sagt att ”skolbarn borde få lära sig att skjuta på samma sätt som de får lära sig att läsa”. Vad menar du med det?

– De ska gå till en skytteklubb där en instruktör kan ta hand om dem. Då får de lära sig disciplin, ordning och reda och ta emot order. När man har hand om skjutvapen måste det ske efter vissa normer. Man får inte vända sig om till exempel. Man ska ha hörselskydd på sig när man ska skjuta, visa hänsyn mot de andra, då lär man sig disciplin och ordning och reda.

Kan man inte lära sig det utan vapen?

– Det kan man göra, självklart. Men i skyttekretsar är det så extremt noga med skjutvapen. Vi har ju nästan aldrig en skjutolycka.

Om man lär barn att skjuta så tänker jag att det kan öka risken att någon tar med sig ett vapen till en skola och använder det så som det har skett i USA.

– Du kan aldrig lagstifta mot dumhet. Men att lära barnen lite ordning och reda, lite disciplin, och även lära dem en sport. Du kanske kan fånga upp blivande brottslingar genom att lära dem skjuta för att de tycker det är kul att tävla, de kommer med i en klubb, man följer upp dem, de kan få ett föreningsintyg som gör att de kan få köpa ett vapen. Ett föreningsintyg så du kan få en licens får du inte utan vidare. Du måste dokumentera skjutskicklighet, du måste dokumentera laglydighet. Om man åker dit för rattfylleri är det första som ryker vapnen.

– Den kategori jag pratar om, skyttar med licenser, är den mest laglydiga kategorin du har i Sverige. Därför att alla tycker att det är så kul att ha ett vapen, träna, tävla och koppla av. För mig är det som yoga. När jag inte har något att göra kan jag åka till skjutbanan, jag blir som en ny människa. Det var därför jag tyckte att barnen kunde lära sig skjuta.

Jämförs med Heston

Charlton Heston, tidigare skådespelare och ordförande i National Rifle Association, var en stark vapenförespråkare i USA.Foto: RIC FELD

Skanåkers åsikter och roll som ordförande i Sveriges Vapenägares Förbund gjorde att Wall Street Journal i samband med OS 2012 kallade honom för ”Skandinaviens Charlton Heston”. Att jämföras med den ofta kontroversielle amerikanske vapenlobbyisten skrattar Skanåker åt.

Ser du det som en komplimang?

– Javisst. Syns man inte finns man inte.

Vad tycker du är bra med Charlton Heston?

– Jag har ingen aning vem det är ens.

Han var ordförande för lobbyorganisationen …

– NRA (National Rifle Association). Men jag vet inte om han gjorde så mycket. De har den policyn där att det finns i grundlagen att de får försvara sig själva. Då får man ha kanoner och alltihop.

”Klüft var inte bäst”

Du är inte rädd för att sticka ut?

– Inom skyttesporten, det är en avspegling av det svenska samhället också, finns det en låda och den där lådan ska man vara i om man vill ha ett jobb inom sporten som tränare eller ordförande eller vad som helst. Men sticker man ut får man inte de jobben. En person som passar in i lådan blir aldrig världsmästare, han blir aldrig olympisk mästare därför att det är tokiga människor som går sina egna vägar.

– Jag blev vald till Sveriges bästa sommarolympier (av Sveriges Radio) de senaste 50 åren. Det är för att jag synts. Om vi tar motsvarigheten bland tjejer så blev Carolina Klüft vald. Men hon var inte den bästa sommarolympiern, det var Agneta Andersson som hade tre guld och två silver. Carolina Klüft hade bara ett guld. Men Agneta Andersson var försynt, hon syntes inte, hon gjorde inget väsen av sig. Hon bara försvann. För att bli vald till något överhuvudtaget måste man synas. Det upptäckte jag redan tidigt.

Carolina Klüft tog OS-guld i sjukamp och utsågs av Sveriges Radio till Sveriges bästa sommarolympier på damsidan de senaste 50 åren.Foto: ANDREAS HILLERGREN

”Det är sorgligt”

Vad tycker du om statusen på svenskt skytte i dag?

– Det är sorgligt, det går ner. Skyttarna har blivit så lata, de tränar inte ordentligt, de har ingen ordentlig organisation. Den enda organisation som sköter sig och fungerar är Pistolskytteförbundet. Men sportskytte är en av de olympiska grenarna och där utsätts vi för internationell konkurrens och nu är det botten, botten, botten.

– Nu slåss vi med nationer som ligger på 40-50:e plats på världsrankingen. När jag skötte det hela på pistolsidan låg vi etta, tvåa, trea och vi tog alltid medalj på de stora tävlingarna.

När du ser tillbaka på din långa karriär, känner du dig nöjd?

– Jag vet inte vad jag skulle kunna ha gjort annorlunda. Jag har fått göra allt jag velat. Jag ville bli pilot och det blev jag. När inte det var roligt längre tänkte jag att jag måste sätta något avtryck så folk kommer ihåg mig när jag dör. Vad gör jag då bäst? Man kan skaffa en firma och utveckla den. Den firman finns kvar långt efter att jag har dött. Det är jag nöjd med.

Blir firman mer ditt arv än det du gjort som skytt med OS- och VM-guld?

– Ja, den här firman har mycket större betydelse för mina barn och de som kommer efter mig. Men jag kommer inte bli ihågkommen för att jag klarat mig undan konkurs i 60 år utan det är för den olympiska guldmedaljen.

Ragnar Skanåker om:

Sina framtidsplaner?

– Att hålla mig frisk.

Varför han inte vill delta i Mästarnas mästare?

– Jag skulle skämma ut mig. Icke! Stenmark hoppar 1,30 meter jämfota upp på en mur. Jag kan inte kröka knäna ens.

Relationen till Håkan Dahlby?

– Vi har haft en bra relation. Håkan frågade om jag skulle vilja vara hans mentala tränare för sju-åtta år sedan. Jag sa att det skulle jag kunna, men du ska veta att vi kommer bli osams. Så det blev inget.

Om han är rädd för döden?

– Jag kan säga så här, det är inte roligt att bli äldre. Jag har så mycket att göra och känner mig lite stressad för jag hinner inte med. Allting går så mycket saktare nu också när man ska göra någonting. Och man gör fel och får göra om det. Man glömmer saker också.

Om han tror på ett liv efter döden?

– Det har jag funderat mycket på, men jag vet inte. Ska man vara lite pragmatisk så är det lite ”nej fan, det är slut när man dör”. Men man kan alltid hoppas.

Misstänker: VM-medaljerna är stulna

Ragnar Skanåker visar upp sina fyra OS-medaljer. Samtidigt berättar han att hans VM-medaljer är borta.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Vi går ut i köket där Ragnar Skanåker plockat fram sina fyra OS-medaljer och Kungens medalj.

Övriga 2000 medaljer ligger i en resväska. Alla utom de fyra VM-gulden.

– Jag vet inte var de har blivit av. Jag misstänker att de är stulna, säger Ragnar Skanåker.

Varför tror du det?

– Jag vet inte… det är bara det att jag inte har någon förklaring.

Vet du när de försvann?

– Ja, jag vet i stort sett var de försvann någonstans.

Var?

– Det var inte i Munka Ljungby i alla fall.

Hur tråkigt är det att ha blivit av med dem?

– Det spelar ingen roll egentligen. Medaljerna i sig har inget värde. Det som är värdefullt för mig är sättet man erövrade dem på. Vägen till medaljerna är fantastiskt rolig.

 

Läs mer om sport i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.