Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag har tänkt: Vad håller jag på med?”

Vid OS i Rio bar simmaren Therese Alshammar den svenska flaggan på invigningen. Vem som bär flaggan i Tokyo är inte bestämt än.
Sarah Sjöström, Ida Marko-Varga och Michelle Coleman kramar om varandra efter att ha tävlat i finalen på lagkappen 4x200 meter frisim den 10 augusti 2016Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Ida Marko-Varge satsar mot OS i Tokyo 2020.Foto: JONATHAN NÄCKSTRAND / BILDBYRÅN
Ida Marko-Varga deltog senast i OS för fyra år sedan. Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Ida Marko-Varga, 34, har två barn, ett företag och jobbar 80 procent.

En och annan höjde nog på ögonbrynen när hon återigen aviserade en comeback - och en ny OS-satsning att trycka in i livspusslet. 

– Jag har tänkt: ”Vad håller jag egentligen på med?” 

Hon är rak, simmerskan från Staffanstorp. 

När Ida Marko-Varga förra hösten meddelade att hon skulle gå på en satsning mot OS i Tokyo sommaren 2020 motiverade hon det - bland annat - med att det var ”tunt underifrån”. 

Nu är det bara månader kvar till OS-uttagningen, och Ida Marko-Varga är fortfarande inne på samma spår. 

– Det enda jag vet är att jag blev trea på 100 meter frisim i kortbana på SM. Men det säger inte så mycket, det är långbana som gäller - och jag är ju bättre på lång. På SM var jag nästan nere vid mina bästa tider, säger hon och ger ett svar på frågan om hur sannolikt hon tror det är att hon blir uttagen.

– Det beror på hur snabbt de andra tjejerna simmar. Och en av anledningarna till att jag tog på mig den här OS-satsningen är för att de inte simmat så snabbt. Då kände jag att jag har chansen.  

Livspusslet

Ida Marko-Varga har simmat i fyra OS. Och om allt går som hon vill blir det ett femte.

Men det är ju ett pussel, att få ihop vardagen. 

Hon är tvåbarnsmamma, arbetar 80 procent och driver ett företag. 

Då är det förstås en klar fördel att hon lägger en stor del av sin arbetstid i bassängen. Hon är simtränare och grundare och tränare i Marko-Varga coaching.

- Jag rör mig i den miljön, så det är väldigt lätt för mig att träna innan, efter eller med mina simmare. Hade jag haft ett annat jobb, som inte hade med simning att göra, hade det nog varit svårare, konstaterar hon. 

En arbetsplats i vatten eller inte. Det finns ändå många vardagsmoment som stör. 

- Man får ta dag för dag. Om man börjar man tänka: ”Hur ska man få ihop det här eller det där”, då blir man stressad så man håller på att gå sönder. Men man får bara stänga av det. Det bästa med allt är att det har löst sig med allt än så länge.

– Det har ändå gått några månader nu, så det ska väl gå några månader till. 

Det är väl fördelen när du sätter upp förhållandevis kortsiktiga mål?

– Ja, precis. Sen har jag den turen att jag har en bra familj runt mig. Farmor/farfar och mormor/morfar hjälper oss jättemycket. Vi kan också ta med våra barn till jobb. Helst inte – men det går.

Den äldste av sönerna har hunnit fylla sju - och det blir en del simhallstid för honom.

 – Han får hänga med ganska mycket. Han har varit så tajt med mig i många år, men börjar nu bli en egen individ. Och det är lite jobbigt för mig också, skrattar Ida Marko-Varga.

– Att han inte är lika beroende av mamma längre.

– Men jag ser det mest som att jag är en förebild för mina barn. Att saker går, bara man vill. 

”Då slutar kroppen fungera”

34-årige Ida Marko-Varga tränar cirka åtta pass i veckan. Hennes yngre kolleger kan lägga betydligt mer tid på träningen än vad hennes kropp klarar av, som Ida själv uttrycker det. 

- Jag har aldrig ångrat (satsningen). Men jag har tänkt: ”Vad håller jag på med? Kommer det här gå?”. För jag vet ju vad som krävs för att simma ett OS, men jag kan inte träna som jag gjort för de andra OS. För kroppen är inte samma. Jag måste lita mer på mig själv, och det är tuffare. Jag kan inte ligga och träna som en 20-åring. Jag kan träna hårt, men kanske inte den mängden. Då slutar kroppen liksom.

Om du skulle jämföra med att gå till träningen i dag än för tio år sedan? 

- Det lättare på olika sätt. Det är lättare mentalt nu. Jag har en annan inställning till det, förr var det mest att man bara gjorde det för att man måste. Nu är det mer att jag vill det. Jag vet att jag mår bra av det. Sen har jag inte alls den pressen längre. Det är så mycket runtomkring som betyder mycket för mig. Det gjorde det inte för tio år sedan, då var det bara simningen.

– Jag är övertygad om att det gör mig till en bättre simmare.  När jag står framför pallen känner jag att det bara är att köra.  För det som händer om man står vid pallen och tänker ”shit, nu måste jag prestera” – då presterar man oftast inte.

Nya regeln – stoppar politiska markeringar på OS-tävlingarna

I juli invigs OS i Tokyo. Nyligen gick IOK-presidenten Thomas Bach ut och berättade att man justerat en paragraf som gäller politiska markeringar under tävlingarna.