Så blev Fredricson en av världens främsta ryttare

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Tjugo år gammal red han OS i fälttävlan.

I dag är Peder Fredricson innehavare av tre olympiska medaljer i hästhoppning.  

Kvällsposten kan nu berätta historien om hur 49-åringen blev en av världens främsta ryttare.
Om de anrika dagarna på Flyinge, hustrun Lisens roll i framgången och de dagliga samtalen med brodern Jens.  

– I och med att Peder är utvecklingsbenägen och går emot gamla sanningar och testar dem så får han ett väldigt försprång, säger Jens Fredricson. 

Frankrike hade OS-guldet i laghoppning i sina egna händer fram tills att deras sista ryttare Pénénelope Leprevost rev rejält och plötsligt öppnades det upp en andra chans om den ädlaste valören. Och det stod mellan Sverige och USA. 

När Peder Fredricson och All in äntrade manegen hade samtliga länders ryttare ridit felfritt och det fanns bara en sak som gällde: Vindsnabb och felfri. Annars skulle den 49-åriga ryttaren få åka hem med ytterligare en silvermedalj. 

39.01 sekunder passerade, Peder Fredricson höjde armen och lyfte två fingrar upp i luften, han visste. 

OS-guldet var hemma. 

– Det var helt makalöst, från A till B. För det första rider han utmanande vägar, men det gjorde de andra också. Men han tog bort ett galoppsprång, det kan man ibland snacka om att man ska göra, sen ska man göra det också med risken det är att riva. Han gjorde det så in i helvete bra. Det såg inte ens svårt ut, han har enorm förmåga att få den där omhoppningen att se enkelt ut. De flesta som hade försökt hade misslyckats, säger Jan Jönsson, tvåfaldig OS-ryttare i fälttävlan och Fredricsons första riktiga tränare. 

SportExpressen har pratat med personer i stjärnryttarens närmsta krets för att ta reda på vad som ligger bakom säsongen som kan krönas med en förstaplats på världsrankningen. 

Pappa Ingvar stakade ut vägen

Nordost om Lund, söder om Kävlingeån ligger Flyinge, en anrik hästanläggning, inbäddad av stora grönområden. Dit flyttar familjen Fredricson efter att pappa Ingvar fått jobbet som chef för verksamheten, och han blir ledstjärnan för sönerna Jens och Peders hästintresse.

– När vi träffas så har pappa alltid frågat: ”Hur går det med hästarna?”. Sen har det varit frågor om andra saker som skola eller familj. Det där har man med sig hela livet. Vi är fostrade så, att det finns någon nytta med det vi gör. Då är det lätt att vakna på morgonen och känna att det finns ett driv till att utvecklas och att det här är någonting som är viktigt för oss, säger Jens Fredricson som också är hoppryttare på hög nivå och ridit OS.  

Jan Jönsson var en av ryttarna som höll till på Flyinge vid den här tiden, och han minns tydligt Peder Fredricsons unga år som ryttare. 

– Det var för ovanlighetens skull ett gäng killar som var här och red, och de gick i samma klass. Min son Fredrik, Tobias Grönberg och Peder. Då var det ganska ovanligt att killar red. Sen började de allihop väldigt kvick på storhäst. De var intresserade av fälttävlan alla tre från början, säger Jan Jönsson. 

Fredrik Jönsson och Peder Fredricson under VM i Tryon.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Som 20-åring red Peder Fredricson sitt första OS. Mästerskapet hölls i Barcelona och han var en rekordung deltagare. Jan Jönsson var förbundskapten i fälttävlan och var den som tog ut honom i truppen. 

– Tar du ut någon som är 20 år kan du få kritik som ledare, men han vann Luhmühlen och det är inte snutet ur näsan. Det gjorde det ganska lätt att ta ut honom. 

Peder Fredricsons tidiga fälttävlanskarriär är något som gör honom unik, det menar hans äldre bror Jens. 

– Han är en av få ryttare i världen som kan rida med fem-sex meters galoppsprång och få hästen att hoppa runt och klarar av att hitta kontroll i full galopp. De flesta ryttarna vill gå ner i tempo för att hitta kontroll. Jag tror att det är hans fältävlansbakgrund som han har en väldig nytta av där, att de kom i full galopp i skogen på de där terränghinder och han har den känslan så inbyggd i ryggmärgen att kunna rida på stora steg. Det finns ingen annan på den nivån som har en olympisk bakgrund i fälttävlan för att sen byta och rida banhoppning. 

”Peder litar mycket på Lisen”

Lisen Bratt Fredricson, känd hoppryttare och framgångsrik entreprenör, träffade Peder i mitten på 90-talet och några år senare gifte de sig. Men trots att både hans fru och bror höll på med hoppning så lät det sig dröja lite till innan han bytte disciplin. 

Men tack vare sin fälttävlanssatsning korsade han vägar med hästägaren Astrid Ohlin, som skulle komma att få stor betydelse för hans satsning. 

– Jag började stötta honom med en häst som han skulle ha haft med i OS i Sydney som fälttävlansryttare. Det var jag, min systerdotter och hennes man och någon mer som satsade på en häst men det funkade inte för hästen gillade inte att resa. Han höll inte helt enkelt. Då fick Peder den hästen av oss. När han ringde och tackade så sa jag: ”Vill du ha en ny häst så hör av dig - för det här var så roligt”. 

Astrid Ohlin ser Lisen som oerhört viktig del i Peders senare ritt mot världstoppen som hoppryttare.

– Lisen har en otrolig blick för bra hopphästar. Peder litar mycket på henne. När det är stora tävlingar så är hon oftast med och de kan gå banan tillsammans. De har ett fantastiskt fint samarbete. När han inte hade någon bra häst och så var det hon som var med i olympiaden i London, hon och Jens (Peders äldre bror), jag skojade lite om det och sa: ”Nu har du värsta konkurrensen i ditt eget hus”.

Jagade den perfekta hästen för hästhoppning

I Aten 2004 red Peder Fredricson banhoppning i OS. Då slutade det med en bronsmedalj i laghoppningen. Men efter att ha bevittnat OS i London 2012 från sidan började det växa och knaka rejält i Peders satsning. Lisen Bratt Fredricson kommer ihåg hur allt började. 

– Det var lite folk runtomkring honom som sa: ”Du rider så bra, varför kan du inte ha en bättre häst?”. Då tänker man hur ska vi få till det? Men där är han väldigt mycket utanför boxen och utmanar sig själv. Så allt det här kom väl med All In och att han, Charlotte Söderström som äger hästarna, och även Astrid, bestämde sig för att nu måste vi lägga ned tid på att hitta riktigt bra hästar. Vardagen är så slitig för en ryttare, att leta hästar tar tid och fokus från den vanliga träningen. Men det gäller att ta tid för att vid skrivbordet se vad som kan bli bättre. 

All In, som ägs av H&M-arvtagerskan Charlotte Söderström, köptes in från belgiske toppryttaren Nicola Philippaerts stall. Tre år senare tog Peder ett OS-silver i Rio med hästen. 

En stor framgång – men även ett förlorat guld. Något Peder inte ville uppleva igen. 

Då tog han, enligt sin omgivning, vara på en av sina främsta egenskaper, nämligen hans stora nyfikenhet för detaljer.

Han tog kontakt med den femfaldige OS-ryttaren Peter Eriksson för att slipa på sin teknik i omhoppningarna. Dessutom började han tävla några av sina hästar barfota för att göra de kvickare och mer hållbara. Men enligt hans bror Jens finns det mer än så. 

– Han har tagit bort så mycket vikt han har kunnat i sin utrustning. Allt från stövlar, sadel och stigbyglar, det är ytterst få hoppryttare som jagar kilon. Han är otroligt noga med sin kost. Han är väldigt vältränad. Han är ändå 1.90 lång och väger 75 kilo. Är du inte motiverad så gör du inte det när det är 50 år gammal. Då käkar du söndagsmiddagar som vem som helst och väger 85 kilo i stället. Men då hade in All In aldrig tagit någon guldmedalj, säger Jens Fredricson. 

Ligger tvåa på världsrankingen

Peder Fredricson följde upp den individuella silvermedaljen och lagguldet i OS med att ta ett EM-brons i Riesenbeck. Således tog han tre mästerskapsmedaljer på bara en månad. Något som också svingade upp honom rejält på världsrankningen från 17:e till andraplats. 

Jens Fredricson utnämner sig själv till ”världens stoltaste storebror” när han förklarar varför han tror att Peder bara är i början av sin storhetstid. 

– Jag tycker verkligen att han har fått ut hundra procent av sin satsning. Jag tror att det här bara är början. I och med att Peder är utvecklingsbenägen och går emot gamla sanningar och testar dem så får han ett väldigt försprång. Sen blir det en praxis för alla andra, säger brorsan Jens. 

Peders fru Lisen är lite mer tillbakadragen vad gäller att toppa sommarens tävlingsresultat, däremot tror hon att hans hästfilosofi börjar ta fäste även utanför Sverige. 

– Jag tror att han håller på att ta en stor och viktig plats internationellt där sporten och god hästhållning möts. Han brinner väldigt mycket för det Peder. Sverige är ett land som går före väldigt mycket vad gäller djurhållning, där tror jag att han känner att han har mycket att ge. Det är därför han är noga med att bland annat tala om att han har sina hästar gåendes ihop i hagen. Jag vet att det här är viktigt för honom. 

Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Efter OS-silvret i Rio körde Peder Fredricson på hårdare än någonsin. Han berättade i sitt sommarprat från 2018 hur telefonen ringde konstant och hur hans kropp en dag sa i från. En förkylning mynnade ut i en panikångestattack och utmattning.

Sen dess finns en tydligare plan och ett team runt honom som arbetar förebyggande.  

– Det var helt annorlunda då. Han kan absolut gå in och kolla sin mejl nu men det är väldigt sällan han svarar själv på sina mejl. Det är en helt annan organisation. Förut gjorde han det ena med det andra hemma på gården. Nu gör han bara det här, så gör jag allt annat, säger Lisen med ett stort skratt. Jag tror att det är så här för många som jobbar så intensivt. Det svåra är när han ska till tandläkaren och måste vara på plats. 

År 2012 blev Rolf-Göran Bengtsson världsetta i hoppning, han var då första svensken som innehaft den placeringen på världsrankningen. Men Jens Fredricson tror att det snart är dags igen. Han talar med sin bror dagligen och tycker att han håller fortsatt rätt fokus. 

– Jag tycker att han låter skitlugn och cool när jag snackar med honom. Jag tycker att han verkar otroligt motiverad. Jag tror att han blir världsetta nästa månad om saker och ting går rätt nu. Då är det snubblande nära att vara etta i världen om en månad.