Robert Prytz: "Nu har jag blivit flyttgubbe"

Foto: Ludvig Thunman

MALMÖ. Robert Prytz, 53, var landslagsstjärna och proffs i fem länder.

Då flyttade han fotbollen med artistens känsliga fötter.

Nu flyttar han möbler.

- Jag har blivit flyttgubbe, men min dröm är fortfarande att bli tränare, säger Prytz.

Robert "Robban" Prytz, Malmö FF- och landslagslegendaren, hinner med en intervju mellan ett par flyttlass på Regementsgatan i Malmö.

Jag har känt honom sedan han som 17-årig supertalang värvades till MFF.

Sedan fem år är han tillbaka i sin födelsestad.

Robban har kvar sitt gamla karaktäristiska hårsvall, även om det kanske ändrat färg, och ser pigg och tränad ut.

Han har nästan återhämtat sig från ansiktsförlamningen han berättade om i samband med "Mästarnas Mästare".

- Ja, det har glädjande nog blivit bättre. Jag drabbades av sjukdomen, Bells pares, i höger sida när jag var ung.

- Sista året i Skottland fick jag känning även i vänster sida. Det är ovanligt med båda sidor. Det har varit väldigt obehagligt, folk som sett mig har ju att trott att jag mår dåligt eller fått hjärt-attack.

Har du blivit opererad?

- Nej, det går inte att operera, men det har hjälpt med ansiktsgymnastik.

Du har också gått ner i vikt!

- Jo, jag har väl tappat några kilo, men har egentligen aldrig varit tjock. Även om jag fick höra det redan när jag var spelare. Jag har alltid haft lite mage.

Robert Prytz är kompakt byggd med låg tyngdpunkt och säger själv att han haft fördelar av det på planen.

Jag minns att du ofta hade ont i ryggen under din aktiva tid, men nu bär du som en stålman i ditt nya jobb?

- Det stämmer. Jag hade ryggproblem, men har nu samtidigt nytta av min gamla fysik som spelare. Konstigt nog har jag blivit starkare i ryggen, poängen är att man lär sig lyfta rätt. Vi har selar när det handlar om de riktigt tunga grejorna.

Klarar du ensam ett piano?

- Ha, ha, om vi är två man, så går det.

- Jag trivs med jobbet, arbetar med goa killar och ser det som mycket bra träning.

Prytz berättar för mig att han egentligen aldrig gillat att löpträna.

- Jag vill ju ha boll hela tiden. Nu efteråt fattar jag knappt att jag spelade till jag var 42 - och i amatörligan i Skottland till jag var 46.

Vi enas om att han genom hela långa fotbollslivet varit ofattbart lite skadad.

- Jag har haft hög smärttröskel och inte heller känt efter.

Växte upp i "Gula faran"

Robert Prytz växte upp med föräldrar och fyra bröder och tre systrar i hyreshuset "Gula Faran" i arbetarkvarteren på Kirseberg i Malmö.

Pappa Göte gick bort när Robert, yngst av bröderna, var sexton år.

Året innan hade Robert Prytz som 15-åring A-lags-debuterat för Kirsebergs IF i division 4.

Göte fick aldrig uppleva sonens fantastiska karriär, som tog fart på riktigt med allsvensk debut i MFF i sista omgången 1977.

Efter ett globetrotterliv som proffs flyttade Robert Prytz tillbaka hem till Malmö 2008 när mamma Lilian blev sjuk. Hon avled två år senare.

Robert lämnade Skottland sedan han separerat från sin fru Joyce, livskamraten under alla proffsåren i Europa.

Joyce bor kvar i Glasgow liksom döttrarna Karen, 25, och Emma, 23.

- Det var bara så att Joyce och jag växte från varann. Kärleken tog slut. När vi inte kunde tala med varann, var det bättre för barnen att jag gav mig i väg, säger Robert Prytz.

Bättre kontakt med barnen

- Jag fick bättre kontakt med barnen när jag flyttat. Vi pratar på telefon och de kan komma till Malmö och hälsa på mig.

- Mina flickor är fortfarande mitt liv och min familj, säger Robert som värnat och värnar om de sina i Skottland.

Han hade två hus i Glasgow. I det ena bodde familjen Prytz, i det andra svärföräldrarna.

- De bor också kvar där. Jag ringer varje år till Irene och Arthur, men nu är det mina barn som äger husen.

Har du varit för snäll?

- Kanske borde jag tagit lite för mig själv, men det känns bra att Karen och Emma har en ekonomi säkrad för framtiden, säger pappa Prytz.

Hemma i Malmö igen var han en inledande period inblandad i MFF:s fotbollsuniversitet, men det varade inte länge.

- De ville att jag skulle jobba mer och mer utan att de höjde lönen. Men de ville inte betala, så jag slutade. Jag blev förbannad och sa att jag är ju nästan större i Europa än vad Malmö är...

- Då tog de illa upp, säger Prytz, som inte vill nämna namn på MFF-ledarna han är besviken på.

Vidare har han haft tränaruppdrag i Flagg och Limhamn/Bunkeflo, men slutade när klubbarna tvingades minska personalen.

- Alltid en pengafråga numera, jag har sedan dess inte fått något annat fotbollsjobb.

- Jag hade ett anbud från Älvsjö, men ville inte flytta till Stockholm, suckar Robban, som efter sin storhetstid i Glasgow Rangers var engagerad i klubbens ungdomsverksamhet. Han var också tränare i lägre skotska divisioner.

- Jag vill syssla med fotboll på heltid. Mitt mål är fortfarande att verka som tränare, jag har alla kurser.

Tills vidare gäller flyttbranschen, långt från kändisskapet på de stora arenorna i Europa.

- Jag vill ju jobba och inte bara gå och dra.

Får beröm för flyttjobbet

Flera före detta stjärnspelare har berättat om ett inre kaos när applåderna tystnat och elljuset slocknat.

Några har skrivit böcker om droger, sprit, arbetslöshet och sociala svårigheter. Hur har du upplevt omställningen?

- Jag har inga problem, jag trivs med livet. Folk känner ju igen mig i tv-laget, perfekt. Det räcker, det känns lagom.

Robert Prytz är timanställd av NMT, Nordisk Möbel Transport, och får beröm i arbetet för att han är snabb och stark.

- Det är ett flexibelt yrke, ingen står över dig. Vi gör det i vår takt, vi gör jobbet klart.

Robert Prytz är folkkär och extra populär i sin hemstad. Han är en av MFF:s största med 262 matcher i klubben, han är en känslomänniska med vänlig glimt i ögat.

Känner folk igen dig?

- Ofta, men jag är en ödmjuk person. Jag är inte den som springer fram och talar fotboll. Jag presenterar mig aldrig med efternamn, jag säger bara "Robert".

- Nu har jag vant mig vid att frågan kommer: Är det inte du som är Robert Prytz? När de säger att "du var en fantastiskt skicklig fotbollsspelare", då skäms man lite.

- Fast jag har ju alltid älskat mina fans. För två år sedan hade jag min dotter Karen på besök från Skottland, vi tog en öl före en MFF-match på Möllan i Malmö. Alla kände igen mig, alla kom fram till mig. Det slutade med intervju och supporterträff.

Men du har ännu inte fått någon minnesplatta i sten på piazzan framför Swedbank stadion?

- Nej, ha, ha, jag har väl inte varit tillräckligt bra. Huvudsaken är att Bosse fått en.

Bosse Larsson är MFF-kungen som spelade med Prytz.

- Bosse är den störste fotbollsspelaren någonsin i vårt land. Det är en så stor ära att bara ha fått träna ihop med Bosse, det kan aldrig slås.

Zlatan?

- Ja, givetvis en helt otrolig spelare. Hans arrogans och självförtroende gör honom så jäkla duktig.

- Han är på en nivå för sig själv, lyfter landslaget om han är på rätt humör och jag hoppas att han kan ta Sverige till Brasilien (VM 2014).

Passningarnas mästare

Robert Prytz hyllades som passningarnas mästare. I dagens MFF finns ingen mittfältare med liknande kreativitet.

Vad tycker mästaren själv?

- Ivo Pekalski är den bäste jag sett av de spelare som kommit fram i Malmö på senare tid, säger Prytz. Det var tack vare Ivo det blev guld 2010. Han hade passningarna och spelet, väldigt tråkigt att han drabbats av skador.

Robert Prytz var firad stjärna i Sverige, Skottland, Schweiz, Tyskland och Italien.

Kombinationen teknisk briljans/hundraprocentig inställning går hem i alla läger i alla länder. Publiken i Europa runt tog honom till sina hjärtan.

Robert Prytz har erfarenheter från både med- och motvind i karriären.

Om vi först tar det negativa.

Hans agent under många år, tysken Dieter Langhans, visade sig vara en skummis. Samme ohederlige agent lurade Dan Corneliusson, var även rådgivare åt Niclas Nylén.

- Det var grymt. Allt verkade ju okej länge, men han blåste mig, säger Prytz.

- Han är skyldig mig tre miljoner kronor! Jag kommer aldrig att få pengarna.

Langhans hamnade i fängelse innan han flydde till Sydamerika.

- Det var mer fiffel med agenter då, jag tror att det är bättre nu när de är licensierade.

Missade VM-slutspelen

Om vi sen tar det positiva.

Robert Prytz har fått mycket gott med sig från fotbollen i fem länder.

- Alla mina vänner. Och mina språk, en fantastisk tillgång. Jag talar flytande tyska, italienska och engelska - nåja, skotska, säger Backapågen på sin välkända skånska med skotsk brytning. Eller om det är tvärtom.

Under många år (1982-89) var Robert Prytz och Glenn Strömberg landslagets centrala mittfältsblock, omöjligt att peta.

- Det var en härlig tid, men min sorg är att jag aldrig fick uppleva ett VM-slutspel.

- Jag kan aldrig glömma att Olle Nordin plötsligt gjorde mig till syndabock strax före VM i Italien 1990 (efter 0-6-snytingen av Danmark sommaren -89). Jag blev orättvist spolad, vet att jag var kvalificerad för truppen.

- Han har aldrig någon gång under alla år förklarat det för mig mellan fyra ögon. Svagt.

Fyra år tidigare upplevde Prytz en annan miss med en annan förbundskapten, Laban Arnesson. Sverige föll på mållinjen i kvalet mot Tjeckoslovakien borta och nådde aldrig Mexiko-VM 1986.

Vi minns "Tårarna i Prag", de klassiska tv-bilderna, när Masse Magnusson tröstade en gråtande Robban Prytz.

- Jag är än i dag övertygad om att Västtyskland la sig mot Portugal. Tyskarna ville inte ha oss i Mexiko-VM, de var rädda för oss.

Det största i karriären

Besvikelserna svider fortfarande i Prytz, det hörs. Vi skiftar samtalsämne. Till en annan förlust, men desto gladare.

Europacupfinalen MFF-Nottingham (0-1) i München 1979. Robert Prytz var bara 19 år - och spelade från start!

- Det var en riktig Champions League-final, det största i karriären för mig. München kommer aldrig att försvinna ur mitt liv, säger han.

Slutligen talar vi om några trevliga kickar efter karriären.

Robert Prytz nämner både tv-laget i fotboll och "Mästarnas Mästare" och ser lycklig ut. För två år sedan deltog han i tv-succén.

- Den bästa upplevelsen någonsin, du får chans att bo med och lära känna nio andra gamla elitidrottare. Vilka underbara människor.

Lika goda kompisar har Robert Prytz skaffat sig i tv-laget, som reser landet runt med sin show.

- Jag älskar fortfarande att spela fotboll. Förra året missade jag inte en match.

FAKTA

FLYTTKARLEN SOM

HAR FLYTTAT RUNT

NAMN: Robert Prytz

Född: 12 januari 1960.

Yrke: Flyttkarl.

Bor: Lägenhet i Malmö.

Familj: Döttrarna Karen, 25, och Emma, 23, i Glasgow i Skottland.

Klubbar: Kirsebergs IF -1977, Malmö FF 1977-82, Glasgow Rangers 1982-85, IFK Göteborg 1985-86, Young Boys 1986-87, Bayer Uerdingen 1987-88, Atalanta 1988-89, Hellas Verona 1989-93, Malmö FF 1993-95, Young Boys 1995-1996, Kilmarnock 1996-97, Dumbarton 1997-98, Cowdenbeath 1997-98, East Fife 1997-98, Pollok 1998-2000, Hamilton Academical 2000-02.

Meriter: 56 A-landskamper/13 mål, cupmästare i MFF, schweizisk liga- och cupmästare i Young Boys, skotsk ligacupmästare i Glasgow Rangers, Bragdguldmedaljör 1979, Guldbollenvinnare 1986.