Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pernfors: "Jag tycker det är roligt att festa"

Foto: Sven Lindwall

Bollbohemen från Höllviken Mikael Pernfors var en "late bloomer" som tyckte om att leva gott.

Pernfors bjöd på underhållning på tennisbanan, både med spektakulärt spel med mycket skruvar och stoppbollar.

1986 ledde det till en final i Franska Öppna.

– Det gick lite gran med min personlighet på banan. Jag tyckte att det var roligt att göra lite annorlunda grejer.

Året var 1986. Mikael Pernfors hade slagit ut tredjeseedade Boris Becker i kvarten och åttondeseedade Henri Leconte i semin. Stefan Edberg slog Pernfors ut redan i andra omgången.

I finalen mötte Höllvikensonen världsettan Ivan Lendl.

– Jag spelade ganska så annorlunda gentemot alla andra som spelade på min tid. Till stor del för att jag inte hade några stora vapen, säger Pernfors.

Kvällsposten pratar med den svenske tennislegenden 27 år efter finalen.

"Mina absoluta highlights"

Den då snart 23-årige svensken hade tagit sig till finalen på Roland Garros grus genom bragdartade insatser mot toppseedade spelare. Men Lendl blev för tuff.

– Lendl var lite mer av en maskin. Jag var tvungen att spela lite annorlunda för att lyckas. Sedan så hade jag ett naturligt spel som innebar att det var mycket stopbollar och skruvar, det var ingenting som jag hittade på när jag blev bättre i tennis utan det var något som jag höll på med redan som yngre.

Var Franska Öppna höjdpunkten i din karriär?

– Det är svårt att ta bort finalen i Franska Öppna ifrån mina absoluta highlights. Men i och med att jag inte vann Franska Öppna så tycker jag nog att segern i de amerikanska universitetsmästerskapens lagtävling 1985 väger tyngre. Jag hade vunnit singeln 1984 och då är det ganska normalt att man blir proffs, men jag bestämde mig för att komma tillbaka ett år till dels för att bli bättre på tennis men också för att jag trodde att vi hade väldigt bra chans att vinna lagtävlingen. Och så gjorde vi det. Det tillsammans med att jag vann singeln igen är en väldigt stor del av min karriär.

"Speciellt"

Ja, ni undrar säkert vilka universitetstävlingar Pernfors pratar om. Som 18-åring åkte Mikael Pernfors till USA för att gå på college. Där skulle han skörda stora framgångar.

Efter att ha avslutat sina studier i vid University of Georgia blev Pernfors proffs 1985. Då valde han att stanna i USA där han kände att han hade bäst förutsättningar.

Redan ett år senare nådde Pernfors finalen i Franska Öppna.

Den första segern skulle dröja ytterligare två år. Den kom i Los Angeles 1988 och följdes sedan upp med ytterligare en triumf några månader senare i Scottsdale.

– Jag vann inte så många gånger. Det var så klart speciellt att få vinna sin första proffstävling.

Dock så är det varken Franska Öppna eller triumferna 1988 som smäller högst för Pernfors personligen.

Blomstrade sent

Efter några skadedrabbade år kom den framgång han värderar högst i Kanada 1993.

– Det var inte så många som trodde att jag fortfarande kunde spela så bra efter alla mina skador. Så om ska välja det bästa ögonblicket i min karriär så är det att få vinna Kanadensiska Öppna i Montreal 1993.

– Det var en tillfredsställelse för mig själv att få bevisa att jag fortfarande kunde spela. Och kanske också att få visa för alla andra.

Pernfors blomstrade sent. Han berättar han att han bara tränade ett par gånger i veckan som junior och att collegetiden blev avgörande för karriären. Då fick han träna tre timmar om dagen och upptäckte snabbt att han hade en framtid på proffstouren.

– Jag skulle aldrig påstå att jag inte tog min tennis på allvar, men jag var väl aldrig direkt någon som trodde att jag skulle bli professionell tennisspelare i ung ålder. Jag kände hela tiden att det jag fick göra med tennisen var en bonus. Det har hela tiden varit något som jag ansett ha varit en hobby.

– Men det är klart att om jag hade börjat spela lite mer som yngre så hade det kanske blivit en annorlunda story av det.

Om festerna

Varför tror du att det dröjde så länge innan du insåg att du kunde bli en världsspelare?

– Jag skulle egentligen aldrig bli tennisproffs. Allting kom väldigt sent och jag insåg inte att det kunde bli så förrän jag var runt 20. Den satsningen som många gör för att lyckas i 15-16-årsåldern gjorde ju inte jag förrän betydligt senare.

Samtidigt som Pernfors givetvis ville bli en bra tennisspelare ville han inte offra det sociala.

– Jag ville ha roligt och bli så bra som möjligt med min tennis men jag ville samtidigt inte offra resten av mitt liv på grund av det.

Var du en festprisse i unga dagar?

– Jag har inga problem med att ha roligt. Det var inget som jag höll igen på. Det var en del av mitt liv som jag tycker var tillfredställande. Jag tycker att det är roligt att festa, men jag trivs också när andra har roligt. Har man möjlighet att bjuda på en drink så kan man väl göra det.

Var det svårt att få med sig de andra svenska tennisproffsen ut till baren?

– På min tid så var det få av svenskarna som inte tyckte att det var roligt att gå ut och ta en pilsner. Det var inga problem att få med sig gänget.

Ångrar sig inte

Att Pernfors tyckte om att ha kul visade sig även på banan. Hans spel var på sitt eget lilla vis spektakulärt.

– Jag spelade ganska så annorlunda gentemot alla andra som spelade på min tid. Till stor del för att jag inte hade några stora vapen. Jag fick i princip spela för att få min motståndare att spela dåligt.

Var du en showare?

– Jag hade ett antal år där jag inte vann särskilt mycket matcher och då var det kanske viktigare för mig att jag spelade den roligaste bollen eller slog det snyggaste slaget, för jag visste att jag inte skulle vinna.

Du sade tidigare att du kanske inte gav allt i ung ålder. Är det något du ångrar i dag?

- Nej, inte det minsta. Hade jag tagit det seriösare så hade jag kanske varit ute och sprungit någon dag och blivit påkörd i stället. Man kan aldrig titta tillbaka och säga att man skulle gjort något annorlunda. Det jag fick göra med min tennis var något som jag aldrig hade kunnat hoppas på eller förvänta mig.

NETEffect

I dag jobbar Mikael Pernfors med försäljning. För en tid sedan hade han agentur för racketmärket Donney. Nu säljer han den amerikanska motsvarigheten till MyggA.

– Det heter NETEffect. Jag har fått tennisrättigheterna för det här och det är ju bara att hoppas att det kommer att gå bra och att jag kan fortsätta med det...