Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ola Lindgren om vägen till SM-guldet

Guldkramen. Ola Lindgren kramas om av den lagansvarige Patrik Karlsson efter att guldet säkrades.

Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Guldjublet. I 62 år hade de väntat. Efter att slutsignalen gått i Scandinavium i Göteborg var IFK Kristianstad äntligen mästare igen.

Foto: Daniel Stiller

I semifinalen fick IFK stopp på Ystads stora stjärna Lukas Nilsson.

Foto: Tomas Leprince

Orangea fansen har burit fram laget som så många gånger förr. Till slut fick de guldet som de längtat efter.

Foto: Daniel Stiller

Det är dagen efter sponsorgolfen och den stora guldmiddagen i restaurangen i Kristianstad arena.

Ola Lindgren börjar fundera på helgens fiske utanför Hyltebruk.

– Det har varit en lång resa. Men vi nådde målet, säger han.

IFK:s hyllade tränare är avspänd. Och lättad. Han vet hur snacket har gått.

– Vi har visat att vi klarar av att vinna en SM-final i handboll. Nu kan folk lägga energin på något annat.

LINDGRENS TID I IFK

2012: Förlust i finalen mot Sävehof.

2013: Förlusten i finalen mot Drott.

2014: Förlust i semifinalen mot Lugi.

2015: Guld efter seger i finalen mot Alingsås.

IFK Kristianstads guld: 1941, 1948, 1953 och 2015.

...& OLAS HELA KARRIÄR

SOM SPELARE

HK Drott 1981-1990

TSV Dutenhofen 1990-1992

HK Drott 1992-1995

HSV Düsseldorf 1995-1998

HSG Nordhorn 1998-2003

-

SOM TRÄNARE

HSG Düsseldorf, spelande tränare 1996-1998

HSG Nordhorn 2003-2009

Rhein-Neckar Löwen 2009-2010

IFK Kristianstad 2012-

Förbundskapten sedan 2008

När spelarna i IFK Kristianstads guldtrupp åker till Köpenhamn på en lagresa förbereder sig Ola Lindgren för att köra till några kompisar.

– Jodå, golfen gick bra. Men själva golfen var inte syftet. Vi träffade sponsorer och hade trevligt i största allmänhet.

Sportchefen Mats Samuelsson kände sig som en vinnare efter sin runda med Andreas Cederholm.

– Ceder kan vara nöjd ändå. Han vann ju tävlingen på ett hål där det handlar om att komma närmast flagg.

Ola har 10,7 i hcp, men är inte riktigt nöjd med svingarna på banan.

– Jag spelar ju alldeles för lite, säger han.

Vann något större

Att Ola Lindgren inte lyfte pokalen på Araslöv Golf & Resort spelar ingen roll. Han vann något mycket större i söndags i Scandinavium i Göteborg.

Guldet i handboll.

IFK Kristianstads första på 62 år.

Nu ser Lindgren tillbaka på hur allt började hösten 2011.

– Jag satt på ett kontrakt med Rhein-Neckar Löwen och väntade på att bli utköpt. Men det drog ut på tiden. Därför hade jag inte möjlighet att ta ett klubblag.

– Jag hade tackat nej till några, jag satt ju bunden med ett kontrakt.

Då kom öppningen.

– Det började luckra upp sig. Någonstans i den perioden hörde Kristianstad av sig och ville träffa mig. Jag räknade med att mitt kontrakt i Tyskland skulle vara avslutat nästa höst, så jag skulle kunna börja jobba som tränare igen.

– Jag pratade med Mats Samuelsson som ville träffa mig och presentera konceptet. Han ville höra vad jag tänkte kring det.

Skulle börja gälla sommaren 2012

Lindgren och Samuelsson enades om ett kontrakt som skulle börja gälla sommaren 2012.

– Någon gång kring julen jag skrev på för IFK.

– När jag gjort klart med Rhein-Neckar Löwen öppnade det för att jag skulle kunna ta ett lag direkt. Men jag räknade inte med att träna något klubblag på våren, utan såg fram emot nästa säsong med Kristianstad.

– Det var så vi bestämde, när vi hade kommit överens.

Torsdagen den 12 januari, efter EM-genrepet mot Ryssland i Malmö, bekräftade förbundskaptenen att han blir ny tränare i IFK Kristianstad.

– Men jag hade inga planer på att gå in redan då eftersom IFK hade Kenneth Andersson. Jag hade absolut inga sådana tankar.

– Nu blev det lite tidigare än vad jag hade räknat med.

Svackan förändrade allt

IFK:s svacka i elitserien förändrade allt.

– Ja, de var oroliga för att missa slutspelet. Efter den satsning som klubben gjort var det viktigt att gå vidare. De var tvungna att ta sig till slutspelet.

– Jag kommer inte ihåg exakt. Men de hade förlorat några matcher på raken och Mats var på mig, de ville göra en förändring för att ta sig in i slutspelet.

– De hade bestämt sig för att göra en tränarrockad, säger Lindgren.

Förre Bundesligatränaren tände inte på Samuelssons idé.

– Jag var inte med på deras upplägg. Minns att jag sa att man inte skulle göra det nu. Jag försökte hitta lite andra lösningar, där jag kanske kunde vara med lite och påverka.

"Jag var inte förberedd"

IFK-ledningen ville, till varje pris, att förbundskaptenen skulle komma in och ta över.

Du försökte alltså bromsa deras plan?

– Jag var inte förberedd och hade inte satt mig in i Kristianstad. Jag kände ju inte till spelarna och sånt där.

– Dessutom var jag uppe och åkte Vasaloppet när Mats Samuelsson ringde. Det var på lördagen eller söndagen. Mats sa "Du måste komma för vi har tagit beslutet".

– Jag fick sätta mig på tåget och sedan flyga till Kristianstad på måndagen. Jag kom direkt till träningen. Vi körde måndag och tisdag - och sedan spelade vi i Halmstad på onsdagen.

Det var snabba ryck - rakt in i hetluften i elitserien. Och budskapet från Samuelsson till Lindgren var tydligt.

Det handlade om att vinna det som IFK väntat på sedan 1953.

Ola under sin första säsong med IFK 2012. Foto: Nils Jakobsson / Bildbyrån

– Samuelsson hade berättat om sin vision, och möjligheten att utveckla klubben, redan när vi träffades första gången. Man ville etablera sig som ett topplag.

– Det handlade om att bli Sveriges ledande handbollsklubb, och det innebär att man ska vinna något.

– Det var inte uttalat att "vi måste ta ett SM-guld". Men självklart jobbade vi mot det eftersom det fanns med i visionen.

Succé direkt

Det blev succé direkt – och raka vägen till slutspelet.

– Vi fick en bra start när jag kom in, vi tog en poäng mot Drott direkt. Jag såg att fanns kapacitet i laget och det var ett tacksamt läge för mig, de hade ju bara förlorat några matcher. Det såg bra ut.

IFK Kristianstad var Sveriges hetaste handbollsklubb - och många blickar riktades mot Lindgren.

– Vi fick in ett flow, och en bra spelidé relativt enkelt. Vi fick självförtroende och det rullade på hela vägen. Vi spelade bra i ligan under de avslutande matcherna.

I sista seriematchen, mot Alingås borta, taktikchockade nye tränaren.

– Känslan var att vi skulle få Alingsås i slutspelet. Så vi spelade 3-2-1 i hela den matchen, sen tog vi dem med tre raka i kvartsfinalen - med en 6-0-uppställning.

– Sedan gjorde vi en fantastisk semifinal mot Guif när vi vann borta i den femte och avgörande. Vi låg under hela vägen men vände på slutet.

Hysterin slog rekord

IFK var i final i Malmö arena – och hysterin i Kristianstad slog nya rekord. Allt som var orange sålde slut.

– Tyvärr tror jag att Guif-matchen satt kvar när vi skulle in i finalen. Det fanns en viss nöjdhet eftersom vi hade tagit oss dit som outsider.

– Sävehof var alldeles för bra för oss. De var välorganiserade, hade erfarenhet och hanterade situationen mycket bättre.

Spelarna kom aldrig upp i samma nivå som i kvarten och semin.

– Jag jobbade med alla och försökte gaska upp dem. Men det hjälpte inte. Någonstans fanns det en mättnadskänsla efter Alingsås och Guif-matchen. Därför kunde vi inte stå upp mot Sävehof.

Planeringen började direkt

Planeringen för en ny final började direkt efter finalförlusten mot Partillelaget.

– Varje år har vi gjort förändringar, för att laget ska bli bättre. Vi har tagit beslut som kanske inte har varit så populära bland spelare som har varit där en längre tid, och som har varit populära bland fansen.

– Men vi har tagit de besluten, för vår målsättning har hela tiden varit att förbättra laget. Därför har vi haft stor omsättning. Det är egentligen först i år som vi tappar spelare som vi gärna hade velat behålla.

Ren bonus

Nu gällde det alltså att gå in i första riktiga säsongen för den nye tränaren. Succén 2012 var ren bonus efter blixtlösningen.

– Vi såg oss inte som toppfavoriter. Vi fick in Olafur Gudmundsson, Jeppe (Jesper Larsson) slutade men ersattes av Herdeiro Lucau. Han hade varit utomlands och vi var inte riktigt säkra på var han stod. Men vi fick ihop det med en bra defensiv, anfallsmässigt var vi inte så jämna. När vi träffade rätt, var vi riktigt bra.

IFK fick större och större rubriker. Laget var på väg mot andra raka finalen.

– Men vi blandade och gav i ligan, samtidigt var vi ute i Europa för första gången. Vi blev trea i serien, Kristianstads bästa placering på många år.

Kände ni er som favoriter i slutspelet?

– Nej, absolut inte. Lugi hade värvat Johannes Hippe och Espen Christensen. Många lag var starka, det var ett öppet slutspel.

Stenhård kvartsfinal

IFK inledde med en stenhård kvartsfinal mot Alingsås.

– Det var en riktig holmgång. Vi tog oss vidare med minsta möjliga marginal. Sedan hade vi Sävehof i semin, som också var stentuff.

Därefter väntade andra raka finalen. Den här gången skulle medaljerna delas ut i Scandinavium.

Lindgren ser tillbaka på dramat - och besvikelsen.

– Vi får en jättebra inledning mot Drott och har bra kontroll på händelserna. Men de börjar chansspela i andra halvlek och får utdelning.

IFK hade 7–1 och greppet om guldet - men kraften försvann när det gällde att vara som bäst.

– Vi gjorde det väldigt bra i början, men vi var medveta om att en match varar i 60 minuter. Det kan hända saker som ändrar förutsättningarna. Och det gjorde det med Lucaus skada.

– Och det blev ett slut på matchen som var bedrövligt för oss. Drott gjorde ju mål i sista sekunden.

Knöt näven

IFK:arna reste hem till Kristianstad. Och knöt näven för att ladda om för en ny säsong, Lindgrens tredje i klubben.

– Vi förstärkte med Dan Beutler. Nu hade vi två bra målvakter och fick behålla de flesta spelarna. Och så fick vi Andreas Cederholm. Vi tyckte att vi hade ett bra lag.

– Vi gör en jättefin höstsäsong och leder serien – och vi tar oss vidare i EHF-cupen och får möta Pick Szeged, Nantes och Tatran Presov. Det är riktigt bra lag, så det slet hårt på oss.

– Jag tror att självförtroendet fick sig en liten knäck. Vi dippade och kom aldrig upp i någon bra form.

När IFK siktade mot tredje raka finalen blev slutspelet en missräkning, trots att man hade breddat laget och flyttade fram positionerna.

EM-guldet med landslaget under 2000. Foto: Björn Lindgren

– Vi spelade en tuff kvartsfinalserie mot Hammarby, sen åkte vi ut mot Lugi efter täta matcher. Det var två fysiska lag i tajta matcher, där små marginaler avgjorde. Det kändes som att det kunde gå hur som, men vi fick inte till det riktigt.

– Det är ingen hemlighet att vi ville gå till finalen och vinna den, vi hade ju varit där två gånger tidigare. Har man nått de resultaten, och förstärkt laget, är det naturligt att man vill gå hela vägen.

"Vi blev lättlästa"

Lindgren analyserade läget snabbt.

– Vi hade spelartyper som gjorde att vi blev lättlästa med enbart skytte. Lars Möller Madsen, Markus Olsson, Gudmundsson och Cederholm. Vi hade inte bredden, det blev för mycket koncentration på nio meter.

Inför fjärde semifinalen mot Lugi, den som spelades i Lund och blev avgörande, uppfattade många att Ola Lindgren lämnade uppvärmningen tidigare för att gå in i omklädningsrummet och samla sig inför det stora slaget.

– Nej, jag mediterar inte. Det sysslar jag aldrig med. Jag går alltid in före laget, under tiden de värmer upp. Jag är där inne och tar emot dom när dom kommer. Jag gör alltid så.

Efter uttåget mot Lugi var det dags för en ny utvärdering. Två raka finalförluster, och en semifinalsmäll, triggade Mats Samuelsson & Co att satsa ännu hårdare.

Det fanns bara ett läge. 2015 var året då guldet skulle hem till Kristianstad.

– När vi utvärderade säsongen tittade vi på vilka spelartyper vi behövde. Vi ville förstärka på kanterna och vi ville ha in några på nio meter som var mer spelande, för att vara mer variabla i vårt spel.

Stort självförtroende

Det blev ett guldår – och det började med stort självförtroende.

– Vi gick ut och sa att vi skulle vara etta, och vi skulle vara med och slåss om ett SM-guldet. Vi har jobbat mot det målet hela säsongen.

Var ni kaxigare det här året?

– Nej, vi har inte varit kaxiga. Men vi målades upp som megafavoriter från alla håll. Vi var medvetna om att Alingsås, som hade vunnit SM-guld, hade samma lag och Lugi hade fått Zoran Roganovic. Där fanns flera utmanare.

– Det är lätt att säga att man ska vinna guld. Men vi har alltid respekt för våra motståndare, och är ödmjuka inför de andra lagen. Det visade sig också i slutspelet, det var tuffa matcher.

IFK:arna joggade hem serien och radade upp en historisk svit på 20 raka segar. Aldrig någonsin har ett lag i elitserien haft en starkare period.

– Ja, sviten blev väldigt lång. Kanske oförtjänt lång, med tanke på att vi kringlade oss ur några väldigt mariga grepp och vände matcher som vi egentlige skulle ha förlorat.

– Det är svårt att vinna 20 matcher i sträck, men vi vann även när vi presterade dåligt. Vi klarade flera matcher där vi låg under stort, vi vände och vann.

Både bredd och toppar

IFK imponerade med bredd – och toppar. De nya spelarna som hade kommit in i laget imponerade.

Skrev du ner en önskelista och lämnade till Samuelsson?

– Nej. Men som tränare jobbar man tätt med de som är ansvariga. Vi kände att vi behövde förbättra kanterna. Eftersom Anton Jönsson och Emil Karlsson hoppat av var vi tvungna att förstärka kanterna.

Vem har överraskat mest?

– Jag vill inte peka ut någon speciell. Men Jonathan Stenbäcken har haft sina perioder när han har varit bra och Christian O´Sullivan har haft perioder när han har varit jätteduktig. Och kanterna, med Kristian Björnsen med Jerry Tollbring, har varit otroligt bra hela säsongen. Det är svårt att säga att någon har betytt mer.

– Men vi klarade av att vinna utan att Stenbäcken var i form i slutspelet. Det visar också på en styrka.

Resurs på flera plan

Ola Lindgren lyfter gärna fram de som bidrar till att skapa stämning och glädje utanför. Spelarna som är en resurs på flera plan.

– Vi har många spelare som gör det bra i omklädningsrummet. Johannes Larsson har inte haft någon stor roll på banan i år, men han är en kille som bidrar med otroligt mycket, precis som Stenbäcken med sin erfarenhet. Dan Beutler bjöd också på sig själv och skapade stämning.

Men Beutler lämnade gänget mitt i säsongen. Det var en affär som skakade guldjagande IFK Kristianstad.

– Det var fakta direkt. Jag minns inte exakt, men Samuelsson var den som fick informationen sedan ringde han mig.

Hade du önskat att det löstes på ett annat sätt?

– Vi försökte hitta en lösning, så att Dan kunde vara kvar. Men någonstans kändes det svårt. Förtroendet var brutit, dock inte mot mig. Jag hade inga betänkligheter. Men de ansvariga i styrelsen kände sig förda bakom ljuset och det har Dan också bett om ursäkt för.

Trots turbulensen fortsatte IFK leverera. Första lösningen kom via Fredrik Ohlander, Ystadsmålvakten som lagt av trots att han hade kontrakt med YIF.

– Han hade erfarenhet och hade varit professionell i flera klubbar. Det kändes bra. Jag hoppades att han skulle vara kvar hela säsongen. När det inte gick att lösa kom Magnus Dahl in i bilden.

Leo Larsson växte till en jätte

Mitt i krisläget växte andremålvakten Leo Larsson till en jätte.

– Vi åkte till Hamburg och spelade en Europacupmatch utan Dan Beutler och hade Jesper Larsson på bänken. Det var en jätteviktig match för klubben. Då gör Leo Larsson en kanoninsats rakt igenom. Det var precis vad han behövde.

– Den prestationen blev vägledande för honom för resten av säsongen. Han löste situationen och visade att han, nästan själv, klarade av att ta ansvaret. Jag tror att det var där han fick självförtroendet.

Dagen efter SM-bragden kom spelarna hem till Kristianstad där de firade med hela staden på Stora Torg. Foto: Tomas Leprince

Leo blev den nye publikfavoriten och valdes till årets spelare av supporterklubben Södra Kurvan.

Lindgren har sin syn på det.

– Många har gjort en kanonsäsong, så det fanns fler som aspirerade på den titeln. Björnsen, Tollbring, Olsson, Cederholm... ja, det finns många. Men Leo visar mycket känslor, sådana saker tror jag också spelar in när en klack gör ett sådant val.

– Om de frågat mig hade beslutet kanske blivit något annat.

IFK Kristianstad vann till slut serien med tio poängs marginal före Alingås och gick in i slutspelet som storfavoriter.

"Haft tuffa bataljer"

Första valet stod mellan Hammarby och HK Malmö.

– Vi hade haft tuffa bataljer med Malmö, både hemma borta, och det kändes som att det var ett rutinerat lag som han kapacitet att vinna i Kristianstad. Därför valde vi Hammarby, för att de inte hade den bortplansstrategin.

Sedan var det dags för rond nr 2. Lindgren skulle välja mellan Ystads IF och Guif.

– Det började dra ihop sig och det väntade ett bra lag, oavsett vilket vi skulle möta. Vi valde Ystad för att vi tycker att vi har en bredare trupp - och de bygger mycket på att vissa spelare ska prestera bra. Vi kände att vi hade bredden och fysiken.

Mycket handlade om Lukas Nilsson i YIF.

– Det är svårt att bära ett helt lag, i en hel semifinalserie, i den åldern. Vi sa, att om vi gör jobbet rätt skulle fysiken och erfarenheten bli avgörande. Tröttheten skulle komma. Därför handlade det mycket om att spela tätt och tajt på honom hela tiden.

Välbehövlig vila

IFK avgjorde i Ystad och fick välbehövlig vila inför finalen.

– Det var tio dagar som var viktiga för oss med tanke på hur formen sett ut på vissa spelare. Vi kunde förbereda oss på det sättet vi ville. Vi hade en bra känsla. Vi såg verkligen fram emot den finalen.

Några detaljer ni slipade på?

– Vi gjorde som vi brukar, vi tittade på hur Alingsås spelar försvarsmässigt. Både individuellt och hur laget agerar. Vi gjorde inget annorlunda jämfört med andra matcher.

– Likadant var det med anfallsbiten. Hur agerar de försvarsmässigt? Vilka ytor vill man komma åt? Var ska vi sätta in trycket? Var kan vi hitta möjligheter?

– Även om man spelar en final är det viktigt att man följer samma upplägg som vi har kört hela säsongen. Man ska inte ändra på något. Om spelarna känner sig trygga i ett upplägg ska man behålla det.

Dina tankar när du vaknade på finaldagen?

– Jag vidhåller vad jag sagt. Det är ingen skillnad mot när vi ska spela andra matcher. Det är samma rutiner. Frukost, promenad, ta det lugnt och få frisk luft. Sen lunch och en kortare genomgång på hotellet.

Vad sa du till spelarna innan ni gick ut till matchen?

– Samma sak som jag brukar. Det är mycket klyschor i idrott. Peptalk. Tänk på det här, gör så här. Jag kan inte säga att jag sa något exakt. Det är sånt man använder för komma upp i rätt nivå.

Rekordpublik

Scandinavium kokade. Rekordpubliken 12 312 lyfte stämningen till sanslös nivå.

– Det är alltid otrolig stämning när vi spelar. Kul att Alingsås också hade en bra klack. Förutsättningarna var de absolut bästa mellan Sveriges två bästa lag. Alingsås var mästare, vi målades ut som favoriter. Alingsås hade formen, vi hade varit bra i serien. Där fanns allt.

– Våra fans är helt otroliga. Det är en del av hur det ser ut i Kristianstad. Vi är otroligt stolta att få det stödet.

När kände du att det var klart?

– Egentligen inte förrän de slängde bort bollen på slutet, när vi ledde med två mål. Då kände jag att vi skulle vinna, om vi inte tappade huvudet.

– Man kan egentligen inte vara säker förrän det är helt klart. Det har hänt tidigare att ett lag tappat två måls ledning på 20 sekunder.

Känslan när matchen var slut?

– Jag kände en stor glädje för alla. För killarna som har lagt ner allt jobbet, och för klubben och alla runtomkring som väntat extremt länge på guldet. Många hade ju pratat om att vi inte klarade av att vinna en final.

Segerintervjun med SVT:s Chris Härenstam är redan en klassiker. Ola Lindgren är inte känd för att visa känslor. Nu släppte allt. I direktsändning.

– Klart det är känslor när man har jobbat en hel säsong och till slut lyckats vinna. Så är det alltid i idrott, för det är så många andra som också är inblandade.

– Har man jobbat tajt med killarna i laget, och sedan får utdelning, tycker jag att det är ultimata beviset på att man har gjort något bra. Självklart blir man glad.

Har du sett intervjun?

– Ja. Men jag har inga kommentarer kring det. Det är en glad tränare, men det brukar tränare vara när de har vunnit. Inget konstigt med det.

– Jag har sett andra tränare som också varit glada. Det ska man vara i den stunden när man har vunnit. Man ska vara glad för det jobbet man har gjort och det slitet man har gjort tillsammans med andra. Det är delad glädje.

Tog ett steg tillbaka

Mitt under firandet på innerplan tog Lindgren ett steg tillbaka. Han ställde sig ensam i spelargången – för att dricka en kopp kaffe.

– Jag kommer inte ihåg så mycket. Men jag behövde något att dricka. Sen tittade jag ut över arenan för att se om vi skulle gå ut på banan och få medaljer. Jag kände bara glädje.

Innan Ola Lindgren styr mot sina fiskevatten säger han så här:

– Klart att det har varit en målsättning för oss att vinna ett SM-guld. Vi har jobbat mot det målet hela tiden. Ser man det så är uppdraget slutfört. Men så det inte.

– Vi har nya mål och visioner. Nu förbereder vi oss för nästa säsong. Och givetvis vill vi försvara vårt SM-guld.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!