Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”De funderar på vad som funkar bäst i tv”

Den svenska MMA–stjärnan började sin kampsportskarriär med amatörboxning.Foto: HANS GUTKNECHT / ZUMA PRESS/IBL
Kianzad tävlar för Arte Suave i Köpenhamn och Malmö Muay Thai.Foto: HANS GUTKNECHT / ZUMA PRESS/IBL
Pannie Kianzad möter Julia Avila i sin första UFC–match i juli 2019.Foto: SIPA USA/IBL
Hennes smeknamn inom kampsporten är ”Banzai”.Foto: SIPA USA/IBL

På rekordtid tog sig Pannie Kianzad från en anonym amatörboxningstillvaro i Helsingborg till att stå mitt i MMA–världens absoluta finrum.

Men allt började av en ren slump. 

– Jag tömde bara mitt skåp och drog, säger Pannie Kianzad och skrattar. 

Allting började 2010.

Pannie Kianzad hade tills dess varit amatörboxare i fem år och funderade egentligen på att sluta träna och tävla i kampsport med sina nyss fyllda 18 år. 

Då gick Kianzad förbi en amatörtävling i MMA, pratade med en bekant och bestämde sig helt sonika för att byta sport. 

– Jag gick tillbaka till boxningsklubben, plockade ihop mina grejer, tömde skåpet och drog till MMA-träningen på Kaisho. Jag tror inte ens att jag sa hej då, det var som att jag aldrig hade varit där, säger Pannie Kianzad och skrattar. 

Då MMA fortfarande var relativt nytt och under utveckling, var åldersgränsen satt till 18 innan man fick börja träna ordentligt, berättar Kianzad. Första matchen som amatör inom submission wrestling gick hon redan efter en månads träning och debuterade inom amatör–MMA efter mindre än ett år som aktiv – trots att det var svårt att få matcher mot jämbördigt motstånd. 

– Jag hade och har en förmåga att lära mig nya delar av andra kampsporter väldigt snabbt. En rolig detalj är också att min boxning faktiskt har blivit bättre av MMA–träningen, trots att jag tränade ren boxning i fem år. Det säger en del.

– Ska jag vara helt ärlig så trodde jag aldrig på att jag skulle ha en karriär. I början kunde jag räkna på en hand hur många tjejer vi var räknades som amatörer. I min viktklass, det vill säga 65 kilo, var vi dessutom ännu färre – jag fick gå upp och ner väldigt mycket i vikt inför mina matcher, säger Pannie Kianzad.

”Enklare att tävla förr”

Förutom att träna oerhört mycket och tävla så fort tillfälle ges, arbetar Pannie Kianzad som instruktör på Kaisho i Helsingborg och inom ”Nattpatrullen” i Malmö, en form av hemtjänstservice för äldre. 

I sina tidiga år som aktiv hjälpte även Kaisho henne med att ordna en tjänst på Filbornaskolan i Helsingborg där Kianzad vid några tillfällen höll i olika pass för skolungdomar. Finansieringen till resor och tävlingar i hela Skandinavien för att kunna går så många matcher som möjligt ordnade Kianzad genom att jobba heltid på egen hand utanför träningen. 

– Under den här tiden tävlade jag varannan helg. Det ledde till ett SM-silver i MMA 2011 och ett guld 2012. Efter guldet fick jag chansen att gå en proffsmatch, tog den, och på den vägen är det, säger Pannie Kianzad som vann åtta raka matcher innan den första förlusten kom mot amerikanskan Tonya Evinger. 


MMA har ju vuxit enormt som sport, framför allt tack vare UFC:s enorma popularitet. Vad är dina tankar och funderingar kring det?

– Det var enklare att tävla förr när scenen inte var så stor – det enda problemet är egentligen att folk ofta kan gå rena proffsmatcher utan någon egentlig erfarenhet. Samtidigt har amatörscenen utvecklats oerhört, vilket är hur kul som helst. Det svenska landslaget är ett av de bästa i världen och har fått sin plats på kartan mycket tack vare prestationerna och att vi har haft Alexander Gustafsson aktiv så länge. Som sport är MMA dock inte helt accepterat, men är mer ”okej” i folks ögon nu än tidigare. Visst ser det väldigt våldsamt ut, det kan jag förstå, men vårt regelsystem är både bättre och mer effektivt än i exempelvis boxning där du kan tuppa av tre gånger i en rond men ändå fortsätta. Hos oss är det över när domaren säger det.

”Man är sitt eget varumärke”

Pannie Kianzads första UFC–match ägde rum i juli då hon ställdes mot amerikanskan Julia Avila. Dessförinnan hade Kianzad tävlat i Invicta och Cage Warriors, två mindre organisationer som får långt ifrån samma uppmärksamhet och tv-tid som jätten UFC. För den utomstående kan UFC uppfattas som något där mycket av innehållet i presskonferenserna och i sociala medier är bestämt på förhand – en bild som Pannie Kianzad delvis håller med om. 

– Det är väldigt speciellt att vara en del av en sådan organisation och många utövares absolut främsta mål. Jag skulle inte säga att det är ”arrangerat” på det sättet, utan alla jobbar med sitt eget varumärke så som de känner fungerar bäst för dem. Dock är det väldigt mycket medier och medieträning, eftersom uppmärksamheten kring hela organisationen är så stor. Arrangören funderar också på vad som funkar bäst i tv och vad som säljer bäst, vilket gör att det kan verka vara lite ”stageat” ibland. Det är ett heltidsjobb utöver själva fighten. 

Hur förhåller du dig själv till det?

– Jag är nog på någon mellannivå. Jag försöker alltid att tacka mina sponsorer och mitt team innan och efter matcherna, men jag stänger av alla sociala medier när det väl är dags. 

Blir du fortfarande nervös?

– Ja. Och de som säger att de inte blir det, ljuger!

Här är sporthändelser vi minns från året

Frida Karlsson, damernas VM-succé och Zlatan-statyn bland de stora sporthändelserna i år.